Någon mer som har en tonåring med tvångstankar?

Hej!

Jag har iof ingen erfarenhet av tvångstankar, men är inte kognetiv beteendeteratpi något för folk med tvångstankar? Säkert i kombination med samtals terapi.
Vänd dig till skolsköterskan eller skol kuratorn för råd.

Tack för ditt inlägg, men kan jag göra detta utan min dotters vetskap? vill inte gärna gå bakom ryggen på henne men hon vet ju inte jag skriver här "suck" jag vill så gärna hjälpa min flicka.

Det tror jag att du kan, hon e ju inte myndig än. Kanske kan någon av dem hjälpa dig nå din dotter så att ni tillsammas kan ta tag i problemet. Dom är ju proffs och har sett de mesta. Lycka till!

Jag var en tonaring med OCD diagnostiserad da mina tvangstankar tog upp mer an tva timmar utav min tid.

KBT som forsta postare namnade var det som fick mig frisk tillsammans med tillfallig angestlindrande antidepressiva. Av min erfarenhet sa ar att hitta hjalp i form av terapi och sant som att hitta en man att bli kar i.. det tar lite letande och bara for att man har daliga erfarenheter ska man inte nita det.

Jag hade 5 daliga erferenheter och den 6:e gjorde mig till den jag ar idag, en fullt fungerande vuxen utan nagra men fran min tonar.

Min son har OCD och vi har fått en fantastisk hjälp av BUP's OCD team. de har stått bakom oss hela vägen med sina experter så jag rekomenderar varmt att du skall tänka om o söka till BUP ändå.

Takex #4, vad var det för 6e dåliga erfarenhet som gjorde dig till den du är?:S. Till MissyMill, Du säger att du och förmodligen inte din dotter vill ha kontakt med psykiatrin, frågan är då hur mycket tvång din tjej har, har tvången ökat sista halv året? Avstår hon från att göra saker hon vill göra eller andra viktiga saker pga av tvånget? om det är ja på båda frågorna så skulle jag kontakta en Psykolog för Samtalsterapi annars KAN det bli värre och ta ännu längre tid att få bort, 2 tips är att försöka kolla på filmen, att försöka att inte gå runt stolpen och tänka vad kan hända om jag inte gör om eller kollar på filmen Hoppas din tjej kommer till rätta med problemet

Jag led själv av tvångstankar i tonåren, inte riktigt så allvarligt som du beskriver det, men jag kunde springa upp flera gånger på natten för att kolla att spisen var avstängd, jag sprang tillbaka hem för att kolla att jag låst dörren, och blev otroligt stressad. I viss mån har jag kvar spår av detta än, mest när jag har stressiga perioder, men nu kan min man hjälpa mig att tala om för mig att de här sakerna är gjorda och då kan jag lita på det.

Jag fick ingen hjälp med detta, bad inte om det heller, men hade säkert kunnat få i så fall. Mycket av det gick över av sig själv när jag fick det lite lugnare omkring mig och växte ur tonåren.

Men jag minns att jag tog upp det med skolkuratorn i högstadiet och hon sa att sådana här tvångstankar kunde bero på att man håller en massa jobbigt inom sig, som inte får komma ut, och eftersom det måste ut någonstans tar det sig andra uttryck. Kan det vara så att hon har mycket som är jobbigt omkring henne och som hon inte släpper ut?

Det ligger rätt mycket i det Johan1 säger, att försöka få henne att tänka "Vad kan hända?" och hjälpa henne när ni är ute tillsammans för att hon inte ska runda stolpen, etc.

Vet inte om jag hade så mycket att bidra med egentligen, ville mest berätta det där som kuratorn sa till mig...