Har man rätt till ett privatliv även om man är ett par?

Så har vi det med, vi kan alla varandras lösenord vill jag veta hur mycket pengar som finns kvar en månad så kollar jag alla konton. Dock väljer jag att inte kolla i vilka affärer,när osv han hadlat då det är orelevant.
Har vi beställt nåt över internet, lagt ut annons på blocket eller dyl och det kommer till hans mejl så går jag in och kollar om det kommit något nytt om jag undrar. Men för det läser jag inte mejl ifrån hans vänner eller andra mejl som är orelevanta för mej. Han har samma tillgång till alla mina lösenord och litar till 100% på att han inte läser mina privata mejl som inte gäller honom. Varför skulle han ödsla tid på det?

Om man ens går runt och funderar över detta tycker jag att någonting är konstigt. Min man skulle absolut kunna få luska runt överallt men han vill inte och jag ser inte varför han skulle vilja det eller tvärtom för den delen. Varför skulle jag vilja läsa hans mail eller sms? Snacka om gäsp.

Jag har levt med "öppet" till allt, så önskar jag inte ha det igen, nu bor vi inte ihop ännu men vi kommer nog vara väldigt privata med mail och konton har jag en känsla av. Vi kan dela livet utan att dela allt.

Det där med tillgång till varandras bil förstår jag inte riktigt. Men vad som är privat är ju olika för alla förstås. Fast lite sur hade jag ju blivit om jag var tvungen att betrakta den bil min make står som ägare till som hans egen egendom. Hade det varit så att vi hade haft massor med bilar hade det kanske varit motiverat att kanske dela upp dem så att säga. Om vi då hade haft favoritbilar i flottan.

Undret Gilan skrev 2009-12-14 14:37:40 följande:

Ungefär såhär har vi det med.

Ja dela bil var ett märkligt exempel. Men vissa är ju väldigt petiga med även sånt där, därav frågan.

Beror ju helt på vad det är. Ett helt privat liv tycker jag inte att man kan vänta sig att ha. Så nej, egentligen inte.

Men visst, koder, mail mm, vad ska man dela med sig av det för?

Men jag tänker mer på om man är juveltjuv på fritiden så är det nog inte så uppskattat.

Förstår inte riktigt heller när man ens hamnar i den sitsen att man frågar efter varandras lösenord, förutom uppenbara saker, som att man behöver kolla varandras konton eller mail.

Det är med bil är väl inget konstigt? jag har min bil och han hans, skulle väl aldrig få för mig att låna hans utan att fråga...

Vi delar en mailadress men har också varsin privat, och ett av bankkontona, men jag skulle inte snoka i hans mobil eller Facebook. "Lagom är bäst"...

Jag kan inte svara för andra, men jag litar 100% på min sambo och han litar lika mycket på mig. Jag skulle aldrig få för mig att kolla hans sms eller något liknande. Jag kollar inte ens foton på kameran när han varit ute (men vi brukar visa varandra om det finns något kul att visa).

Och ja, skulle det visa sig att min sambo är otrogen på något vis, då blir det självklart diskussion och då skulle jag förmodligen lämna honom. Samma sak gäller om han skulle komma på mig med något fuffens. Vi vet mycket väl att vi klarar oss bra själva och är trygga med oss själva. Vi är ju ett par för att vi älskar varandra.

Det kan nog snarare tända förhållandet lite, att man inte alltid vet allt Och att veta att ens partner är åtrådd ute.

Jag tror det är bra att ha ett privatliv... annars dör nog kärleken.

En erfaren relationsterapeut sa en gång att skillnaden mellan privatliv och hemligheter är att det senare är sånt som ens partner kommer att ta illa vid av om det kommer fram. Hon menade att sådana hemligheter är lika illa som lögner och att det inte ska förekomma i en relation. Om sådana hemligheter uppstår så ska man berätta dem på en gång.