Hur tvärtemot får mormor göra?

det är INTE harmlösa grejer det där! Herregud! Hon kränker ju ungen. Dessutom så är det rentav skadligt för självkänslan det hon gör.

nej, sätt ner foten. Säg ifrån! Andra vuxna ska respektera dig och ditt sätt att fostra ditt barn.

Härma går ju bort ... men i övrigt tycker jag inte att det var så farliga grejer. Beror mkt på HUR det sägs förstås.

>Nej jag håller med ovanstående, så där tycker jag inte hon ska säga!

Hade min mamma sagt sånt hade jag blivit fly förbannad ärligt talat....inte ok!

Ja, taget ur sitt sammanhang så ser jag också att det kan tolkas som extremt kränkande. Det är ju därför jag själv inte gör mkt av det (fuo de mest uppenbara sakerna..)
Dock är hon med undantag för detta otroligt omtänksam, lyhörd och anpassar sig så gott som alltid efter L. Hon kånkar och bär på henne, avleder alltid istället för att skälla, läser för henne, leker med henne, låter henne själv borsta tänderna, sova när hon vill etc etc.

Jag vet dock att det är ganska vanliga misstag som folk gör - av gammal vana. Och har ingen tanke på att det kan vara skadligt. Och jag har sagt till - ofta. Men det är lätt att känna sig tjatig och överkänslig. och hur mycket kan det egentligen skada när de ses en gång i månaden. och L älskar verkligen sin mormor, mer än hon älskar nån annan, fuo mig och hennes pappa.

Jag tror jag förstår ganska bra hur du känner. Sitter i en liknande sits med min mamma som förutom att hon gör och säger saker som din mamma dessutom försöker ta över och fostra mina barn, i alla fall min son på 3 år (har en dotter på 9 månader också). Min mamma är dessutom väldigt dominant.
Och jag blir väldigt arg och irriterad på henne. Jag blir spänd när vi ses, väntar bara på hennes nästa "felsteg" där hon antingen tillrättavisar min son på ett sätt jag inte gillar eller underminerar mig som förälder.
Ett tag fattade jag inte varför jag ofta hade ont i nacken och käken, men sen kom jag på att det helt enkelt berodde på att jag blev så spänd och sammanbiten av när min mamma var på besök hos oss.
För några veckor sedan blev det för mycket och jag sa ifrån. Hon blev så klart stött, det blev konflikter med dramatiska utspel i 2 veckors tid, men nu har det börjat lugna ner sig och det känns faktiskt jätteskönt att ha rensat luften.

Jag får också värk i käkarna efter hennes besök :) Och hon i sin tur får ont i huvudet för att hon oroar sig för att säga fel. Vi har våra dramatiska utspel med jämna mellanrum och det hjälper för en stund, men oftast resulterar det bara i att jag får dåligt samvete.

Jag reagerade på det där med "söt" - jag skulle inte vilja att min tjej bedöms efter hur söt hon är. Bättre med andra argument som "den där jackan är bättre idag när det är så kallt".

Tycker också det är fel att säga att tjejen är "dum". Just det ordet kämpar man ju så mycket med att 2,5-åringar inte ska säga själva (typ "dumma mamma"), så jag försöker undvika att använda det överhuvudtaget. Sen är det väl inget fel med att säga att "Jag vill inte vara med dig när du slår mig, jag får ju ont då".

Kan du inte prata med din mamma om detta?

Jag har pratat med henne om detta att hon alltid motiverar min dotter med att hon blir söt/fin etc. Hon säger då att när hon växte upp fick hon aldrig höra att hon var söt och att hon tyckte det var så taskigt av hennes mamma. Hon fick aldrig höra nåt positivt - bara negativt och hon förstår inte varför det är fel att säga till någon att de ser bra ut, eller gör fina saker etc

Jag ska försöka prata med henne igen. Försöka förklara hur jag tänker och resonerar. Det mottas dock aldrig särskilt väl.

Egentligen undrar jag väl mer hur mkt skada det egentligen gör när en person som hon träffar en gång/månad bemöter henne på det här sättet?

Lady Dahmer skrev 2009-12-14 18:18:09 följande:

Kunde inte hålla med mer.
Och att tvinga barn äta upp maten....*skakar mitt lilla huvud*

Alla vill väl ge sina barn och barnbarn det de inte hade själva och önskar dem ett bättre liv både materiellt och emotionellt. Din mamma tycker upplever säkert att hon visar din dotter kärlek när hon säger "du blir så söt" till henne. Och att då bli liksom kritiserad över sitt sätt att visa kärlek kan ju bli lite känsligt.
Jag tror faktiskt inte att din dotter blir särskilt skadad av att mormor utövar sitt politiskt inkorrekta genusperspektv på din dotter, kanske snarare att din dotter när hon sedan blir medveten lär sig lirka med mormor och manipulera henne genom att vara just "söt".
Däremot tycker jag att du ska be din mamma sluta säga "dumma" , eller prata om äckligt vid blöjbyte och att tjatapå henne att äta upp maten.
Försök att inte få dåligt samvete. Säg till din mamma att det är andra tider nu än när hon fostrade dig, säg att man idag vet mycket mer om vad barn mår bra och dåligt av än på hennes tid. Säg att du förstår att hon menar väl men att hon framkallar motsatsen av det tror att hon gör.

Tack! Jag tror att du satte huvudet på spiken! Åtminstone håller jag med