Hur mkt påverkas barn av släkten?

Å, jag funderar själv mycket på det. Är i en liknande situation. Jag är rädd att svärfamiljen ska påverka mina barn negativt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta inte kommer inträffa. Jag tror ändå att man som mamma och pappa påverkar sina barn mest. Jag hoppas att jag alltid ska kunna prata med mina barn om rätt och fel och uppmuntra dem till goda normer. Men jag känner din oro.

Utan att ha patent på sanningen så är min åsikt precis det du skriver; guppyn.
Mina barn är ganska stora, och vi har gått genom det ni beskriver. Men just p g a att vi själv diskuterat mycket hemma om vad vi tycker är rätt och fel under hela uppväxten, har barnen tagit till sig detta väldigt bra. De tycker själv att det blir jäkligt jobbigt med de "störiga" släktingarna. Även om man träffar släkten då och då är det ju bara fraktioner av tiden man spenderar med familjen och i skolan, t ex.

Jag hoppas oxå det...Att man påverkar dom mest.
Men det kommer ju ändå va väldigt intressant m alla tjejkusiner som är så "glammmiga" o högljudda o ytliga för min lilla tjej. Och farmor kommer kanske ta stor plats lite mot min vilja...

Det kommer inte som en chock att jag o min sambo kommer från olika delar men det känns så tydligt när man får barn.

Men t ex på dopet vi hade för ett tag sen så kom det upp wiskey o vin o öl o dom stannade så det blev fest, när jag kanske tycker att här döper vi vår dotter, kan vi inte ha nån slags andlighet o fin stämning. Nä då är det fullt ös utan hänsyn det minsta...Dop är väl dop?
Jaja, vill inte bli ngn gnälltant!

Vill inte oroa mig heller... Det blir ju som det blir....

Än så länge bor vi i princip granne med svärisarna, jag hoppas att det kommer att ändras i framtiden, men vi kommer alltid bo i samma stad. Svärisarna har inte mycket liv förutom oss, i princip. Så de kommer träffa mina barn varje vecka. Det är också de som kommer skämma bort dem med massa godis och presenter osv. Så jag tror att de kommer bli poppis bland mina barn. Men som sagt, de kan aldrig ta över det största inflytandet som kommer från oss föräldrar. Men det kanske är extra viktigt att vara tydlig med hur man förväntas vara i ett samhälle.

Man är ju som en lejonhona med klorna ständigt ute när det gäller ens barn. Man vill ju att deras liv och omgivning ska bli perfekt med stort P. Men så är ju inte livet, man kan inte skydda dem från allt men man kan lära dem att reflektera och vara en bra förebild själv.

majblomman80: Så skönt att höra någon som har samma känslor som jag Har gått och mått riktigt dåligt över detta de senaste dagarna. Tack för ditt ärliga inlägg.

Tack för att jag får höra att jag inte är ensam!!

Fixarfrasse: helt sant. Det är ju bara småstunder av hela livet! Tur det!
Men halva generna är ju från den sidan släkten så hon kan ju lika gärna bli som de..Får försöka "fostra" "forma" "inspirera" mitt barn att det går o bli annorlunda...Man kanske inte ska oroa sig o förebyggande syfte....