Hur gör man med en 7 åring som..

Men vad blir det för konsekvenser då? Vad gör ni när hon gör något sådant? Om det inte blir några konsekvenser av ett agerande så är det inte så konstigt om hon fortsätter... så tänker jag.

Hon är i förpuperteten och är trotsig som 17. Prata räcker nog inte om hon gör illa syskonen. Ni får hitta på något, ingen dator, inga kompisar, inget sovande över, ingen veckopeng osv. Något som visar att det hon gör är fel och det känns.

Vet inte, jag kanske hade sagt typ "Jaha, är det bra att lägga krokben för andra, ja men då kanske jag ska göra det på dig lite då och då, eftersom du tycker det är bra att göra så, eftersom du verkar så stolt över det." Kom ihåg att säga "kanske" så att du inte behöver göra det. Se hur hon reagerar och om hon då förstår att det är dumt att göra så.
Antagligen gör hon så för att få uppmärksamhet, så fokusera mycket på de saker hon gör bra, beröm direkt när det är något som hon gör bra, och ignorera dumheter så gott det går (allt går ju inte)
Vet inte om du ger veckopeng eller godis, men jag drar in veckopeng när min 7-åring gör något som är jättedumt, hon började ett tag att bita sina småsyskon och när inte tillsägelser hjälpte så fick hon vara utan veckopeng en lördag. Det hjälper med henne. Går inte att hota med det för minsta lilla, här är det bitas, slåss och spotta som jag drar in veckopengen för.

Hej ...jo jag har försökt att dra av från veckopengen men sen säger hon "det gör åndå inget" ? och jag har försökt inte gör så stor grej av det så det inte blir att hon får mkt uppmärksamhet av det och ibland har jag blivit riktigt arg och vi har pratat om hur det skulle kännas för henne.....men det känns som inget biter, därför känner jag mig så mållös jag vet inte vad jag ska ta till numera.

Jag får känslan att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls. Du har tydligen ett tvillingpar på tre år som naturligt nog måste ta massor av din tid. Den tid hon hade helt för sig själv innan. Och hon testar dig. Ett nej måste vara ett nej. Men säg hellre ja. Nej säger man ofta av ren rutin - men tänk efter först INNAN du säger nej. Det är jättesvårt att råda när man inte ser hur ni interagerar i hela familjen. Sätt dig ner och fundera över hela situationen och se VAD ni kan göra för tösen.

Ber hon om en pepparkaka till så skulle jag ge henne det - och säga att NU är detta den sista. Och sånt frestande skulle jag dessutom sätta högt upp så hon inte når själv att ta.

Man har roligt med en 7-åring.
Speciellt en som inte lyssnar, man tar sig mycket tid tillsammans med en 7-åring.
Gör saker ihop bara ni två, eller pappan och hon, visa henne världen och allt som finns däri.
Lyssna mycket på hennes funderingar, prata mycket om vad som är rätt och fel, hur det funkar och varför.
Sätt hennes hjärna i spinn genom att ställa upp små moraliska dilemman som hon får fundera på.
Du som förälder är hennes guide till hur hon ska komma att få ett bra liv som vuxen.
Och genom att ge henne tid och upplevelser med dig, så bondar ni ihop er.
Hon litar mer på dig och ditt omdöme sen, det blir viktigare att du inte är missnöjd med henne.

Sen måste du hitta det där som är viktigt för henne, som känns att få indraget.
Ok, det är inte veckopengen.
Varför är det inte det?
Får hon pengar utöver det, som gör att hon ändå kan göra/köpa det hon vill?
I så fall höj hennes veckopeng och dra in dom andra pengarna, på så sätt höjs veckopengens värde.

Kanske är det något annat hon inte vill undvara, det vet inte jag vad det är, men det måste du som mamma ta reda på.
Och det är där som konsekvensen ska komma, för en konsekvens måste kännas, annars är det ingen konskekvens och då är det meningslöst att ge nån.

Men prata massor med henne, ge henne massor av tid, ha roligt med henne och framförallt hitta dom där sakerna som hon ju gör bra varje dag och tala om det för henne.
Positiv feedback är det allra bästa.

Och du, dom växer upp. *lovar* :)

Jag tycker det är synd att se det som en uppfostringsfråga. Visst är sjuåringar små på ett sätt, och stora på ett annat men att dressera dem hit och dit tycker jag är fel med alla barn oavsett ålder. Det är ju inte så att det hänger på att du gör rätt nu för att hon inte ska snatta när hon är femton eller gå runt och slå folk på tunnelbanan. Dvs beteendet är inget som måste kväsas för att hon ska bli som folk. Hon är redan "som folk". Däremot är det ju omöjligt att hon får fortsätta slå sina småsyskon. Jag tror också det handlar mer om att hon behövar få positiv uppmärksamhet, inte nödvändigtvis bara som beröm för "bra" saker utan att få vara med dig och känna sig uppskattad och omtyckt för den hon är och inte för vad hon gör. Jag tror också att det är skönt som förälder om man kan låta bli att ladda det hon gör med så mycket föreställningar om att det står för att hon inte har förstått, inte kommer att göra rätt i framtiden etc. Prata med henne vid något annat tillfälle än när det precis händer. Säg att det är viktigt för dig att alla som bor i familjen ska kunna känna sig säkra på att ingen helt plötsligt kommer fram och slår dem. Hur skulle hon känna inför att någon slår henne när den är arg på henne. Prata om olika sätt att hantera ilska.

Sen kan man även med barn i skolåldern behöva hjälpa dem med att uppfatta sina behov. Är de rastlösa, behöver de ett tips på/hjälp med att gå ut och leka för att rasa av sig, kan man hjälpa dem igång med en lugn lek, att rita etc så är det också ett sorts tips för dem vad de kan göra av sig när de känner sig "sådär".

Jag ser att ni pratar om "konsekvenser". Att dra in veckopengen är inte en konsekvens - det är ett straff. Men visst låter det finare att kalla det för konsekvens. Konsekvens är egentligen något som har en naturlig koppling till det man gör. Om man drar in veckopengen för att någon slåss så är den enda länken däremellan att man som förälder har sagt att om du gör så så händer det. Och då är det ett straff man mäter ut. Är det så att någon förstör något med flit (dvs och de får använda veckopengen för att köpa en ny ja då börjar man närma sig en naturlig konsekvens iaf. Eller om man inte lägger de blöta vantarna på elementet så är de blöta när man ska ha dem nästa gång = naturlig konsekvens. Därmed inte sagt att det är något jag rekommenderar för små barn som inte kommit så långt i planerande och strukturerande och orsak och verkan.