Är det bättre att barn som föds gravt utvecklingsstörda ska få självdö?

Jag håller helt med. Självfallet är inte ett sådant tillstånd ett automatiskt lidande. Men folk projicerar sina egna panikkänslor av att tänka sig in i en sådan situation, vilket gör att de drar den felaktiga slutsatsen att en avlivning vore på sin plats. En oförmåga att sätta sig in i en annan människas liv utan att omedelbart applicera sitt eget jag på det.

Icke troende men detta inlägg får ett amen och tack.

Som förälder till ett barn med en grav funktionsnedsättning dock inte en utvecklingsstörning så blir jag riktigt förbannad och matt.

Och så skulle jag vilja ha en definition från TS vad du menar med gravt utvecklinsstörd. Och hur man diagnosticerar detta vid födseln med hundra procentig säkerhet samt vad ett kolli är för dig. Vad anser du är lidande.

En utvecklingsstörning innebär inte lidande men ja deras värld är betydligt mycket mindre än vår normalstörda värld som vi icke funktionshindrade lever i men att ens värld och upplevelser är mindre betyder inte att man är mindre lycklig eller lider.

Och då handlar det om palliativ vård i livets slutskede när ingen bahandling kan bota eller rädda.

Jag antar att du aldrig har behövt hamna i den situationen. En hjärnskada kan aldrig bedömas utsträckningen av vid födseln. Min son hade en mycket liten chans att komma levande ur sitt trauma och var borta i en halvtimme men är idag en oerhört viljestark normalbegåvad kille med en grav cp skada. Trots dålikga odds så gör man allt för att rädda sitt barn och framtiden kan man bara sia om. Det är nog tack och lov väldigt få som väljer döden före livet för sina barn.

Absolut!
Att avliva ett barn för att "slippa se henne leva ett ovärdigt liv" är ett mycket märkligt argument. Att kalla det för "humanism" är ännu märkligare.

Och dessutom görs inga utredningar om detta förrän barnen blir äldre så då är det ju defnintivt mord det handlar om.

Ja det är svårt att se hur man kan få det till något annat faktiskt. Både juridiskt och moraliskt.

Jag brukar inte vara såhär blödig, men jag blir riktigt ledsen av den här tråden.

Alla barn förtjänar att leva - så länge de är friska och inte avviker från normen. Visst?

Hua.

Ytterligare en sådan här tråd med en ogenomtänkt frågeställning. Usch!!
Har du ts tänkt på hur det känns för dem som själva har utvecklingsstörda barn när de läser sådant här?
Jag förstår inte varför man måste vädra sådana här åsikter på ett öppet forum.
Instämmer med Lilly71, jag blir riktigt ledsen!

Alternativet är att de frodas i det tysta där de aldrig bemöts och därför inte kan ändras.

Jag är istället glad att det kommer upp i ljuset att dessa åsikter finns så att vi som inte håller med kan bemöta dem med våra argument.

Vad som är ett värdigt liv behöver ju inte vara samma sak för dig som för mig, Personen som du ser som en grönsak kanske älskar och värdesätter varenda minut av sitt liv.

Jag tycker det har varit så många såna här trådar på sista tiden,så jag kände väl mest bara åh nej,inte en till!
Visst har du rätt i vad du skriver också,men det är alltför ofta så att de inte riktigt vill ta till sej de argumenten,tyvärr. Upplever ofta att de är ganska övertygade och bestämda i sina åsikter.

Jobbig fråga!

En mamma i föräldragruppen (jag gick i när jag fått min dotter för 18 år sen) berättade att hon önskade att de inte hållt liv i hennes son. Alla i gruppen reagerade väldigt starkt på detta, men när hon berättat varför hon tänkte så, så förstod vi mycket bättre.

Hennes son föddes med multipla sjukdomar och han fick 8 olika mediciner, de tog blodprov på honom var o varannan dag och han skulle förmodligen inte leva tills han blev 10 år. Han dog en natt och de återupplivade honom, till mammans stora förvåning. Han skulle ju ändå dö och han led! Varför?
Jag såg henne på ica en gång, några år senare. Pojken var väl då 6-7 år. Han låg över hennes axel och kunde inte prata, gå, sitta, äta eller meddela sig på något sätt.

Som sagt - jobbig fråga! Jag vet inte om jag skulle vilja se min son så.

Nej!

Självdö? Alla självdör vi? Men innan dess är det givet att vi alla ska ha rätt till vård i samma utsträckning oavsett handikapp.
Eller?

Jag är själv CP-skadad(inte gravt dock) och jag anser personligen att jag har haft en väldig tur att det inte blev värre än vad det är i mitt fall och är tacksam att jag inte sitter i rullstol och har kramper eller varken knappt kan tala eller äta eller överhuvudtaget kommunicera med andra människor. För om jag skulle haft den oturen så skulle aktiv dödshjälp vara en mycket välkommen lagstiftning för min egen del. Jag har tänkt på det här mycket ofta och folk har t.o.m. använt min personliga livskamp för att få fram sin egen åsikt" men vaddå dödshjälp? DU skulle kanske också ha strukit med, tänk på det!" Ja, tänk på det, det har jag, ofta och har kommit fram till att det skulle vara ett mycket välkommet alternativ om jag skulle blivit så gravt utvecklingsstörd och handikappad som läkarna trodde när jag kom till världen i vecka 26. Så ja, jag tänker på mig själv, så ingen behöver komma med argument om dubbelmoral eller något av den sorten för det har jag redan hört tusen gånger och kommit fram till att det inte stämmer eftersom jag mycket väl skulle be om aktiv dödshjälp om ett sådant gravt handikapp skulle finnas hos mig.

Det är stor skillnad mellan att välja aktiv dödshjälp för sin egen del och att välja det åt någon annan (tex ditt eget eller någon annans barn).
Att du själv har ett handikapp gör dig knappast mer lämpad än någon annan att avgöra om det är "rätt" eller "fel" att ge svårt sjuka barn aktiv dödshjälp, särskilt inte eftersom du inte själv inte vill ha dödshjälp pga ditt eget handikapp (om jag förstår dig rätt?)

Om du hade varit gravt utvecklingsstörd och handikappad är det inte säkert att du skulle resonera som du gör idag (just på grund av dina handikapp).

Därför är det svårt (omöjligt) att utgå ifrån sig själv när man bedömer någon annans situation.
Om du vill testa din eventuella "dubbelmoral" måste du nog tänka dig att ditt barn föds precis så handikappat som du beskriver.
Om du skulle ge ditt eget barn aktiv dödshjälp är du inte dubbelmoralisk.

Ts undrade om man skulle låta gravt utvecklingsstörda barn dö. Hur då? SKa man lägga dom i en kartong i ett förråd och vänta på att dom ska svälta/törsta ihjäl eller? Utvecklingstörning är inte dödligt i sej.
Jag antar att TS menade multihandikappade barn som behöver andningshjälp och sondmatning från födseln, men inte är tillräckligt informerad/begåvad för att kunna göra distinktionen mellan utvecklingsstörning och grava fysiska funktionshinder.
Diskussionerna om eutanasi, fosterdiagnostik osv är helt i sin ordning. Jag önskar bara att trådstartare och deltagare i diskussionerna åtminstone gjorde ett litet försök att enbart diskutera saker de har någon kunskap om stället för att kasta ur sej gissningar, fördomar och tredjehandsuppgifter av tvivelaktig härkomst. Annars blir ju diskussionerna meningslösa.

Helt benägen att hålla med, aktiv dödshjälp kan man som vuxen och fullt medveten om sitt beslut förstå konsekvenserna av.
Jag har i min bekantskapskrets många barn som har grava cpskador och utvecklingsstörning detta betyder inte att deras liv är ngt som man "kastar bort" deras värld är betydligt mycket mindre än vår egen värld men de är ändå lyckliga i sin lilla värld.  För omvärlden som inte lever i deras närhet så kan det se ut som om de inte har en "meningsfyllt liv" men för oss som finns i deras närhet så ser vi att det precis som i andras liv finns glädje sorg utmaningar som driver dem frammåt och utvecklar. Att ge upp på en människa och ta beslut om palliativ vård är ngt som är oerhört svårt att ta beslut om. Efter att ha sett barn som i sotrt sett varit nära döden och kämpat för sina liv växa bli stakare och få bättre förutsättningar så kan jag ärligt säga att livet är värt att kämpa för även för de som har det som tuffast och har man en sådan skada som omöjliggör ett värdigt liv så måste föräldrarna själva efter mycket avägande ta det oerhört grymma beslut som det innebär.

Jag undrar också fortafarande om TS kan precisera sin frågeställnig för den är väldigt otydlig.