Ska det vara så här när en flickvän är gravid?

Inte lägga skulden på sig själv ska det naturligtvis vara...

Jag blev väldigt glad av ditt inlägg. För min egen skull. Ledsen för din.
Jag själv är i v. 19 och är precis som din tjej. Min sambo är den snällaste man kan ha, vill hjälpa och avlasta.
    Jag blir tokig för att jag inte kan/orkar det jag alltid gjort. Jag vill hela tiden att han ska lämna mig ifred, sluta tjata om oväsentliga saker som jag ändå inte bryr mig om, hitta på något eget och framför allt ta ansvar. Så får jag dåligt samvete och tjuter blod när jag inser att han försöker så han blir blå och sönderstressad, men så går det över och han är lika "menlös" som vanligt och jag är aldrig särskilt kär i honom.
   Också jag har letat lägenhet, senast igår, och ibland tänker att jag får stå mitt kast för att jag var så tanklös och satte mig i denna situationen. Samtidigt kommer jag på mig själv att jag fantiserar om sommarkalas i trädgården för barnet och vi åker på semestrar osv. Då är hela tiden sambon med i framtidsbilden.
   Så blir jag arg för att jag ena dagen känner så och andra dagen är lycklig.
Nu när jag läste detta så gick det upp ett ljus för mig. Det är inte HAN, det är JAG som är boven, vilket gjorde att allt släppte. Till nästa gång kanske, men jag hoppas att jag minns detta då.

Läste även om järntabletterna som någon skrev. Började igår att återuppta ätandet för jag kände själv att orken låg på noll. Hoppas att det går uppåt nu :)

Nu har det gått ytterligare en månad sedan ditt inlägg. Vet inte hur ert liv ser ut nu men jag hoppas att din situation förbättrats och att hennes upptåg inte slitit för mycket på er relation.

Men du ska veta att du och kommentarerna hjälpte mig till insikt att faktiskt skylla på graviditeten och bli lite human mot min stackars hjälplösa sambo.
Lycka Till och Tack :)

Haha inget konstigt med att hon är så alls!
Jag kan ena sekunden lipa för att jag tror att min sambo kommer lämna mej pga jag är tjock och ful. Klänger mej då fast som en igel och han får knappt gå på toa för då är hans toabesök viktigare än mej anser jag. Nästa sekund tycker jag bara att han pratar, klänger och är på mej/i vägen konstant och funderar seriöst på att flytta till pajala eller nåt.:P

Men tala om för henne hur du känner så kanske hon börjar tänka sej för lite mer samt försök ha tålamod.:)

Min sambo slog mig i 9 mån! Jag fick inte ens gå ut och då menar jag det bokstavligen, hon slog mig om jag närmade mig dörren!

Hur har det gått TS?

Har inte läst alla inlägg, bara tittat igenom lite smått och har egentligen ingen energi alls till att skriva något uppmuntrande själv just nu.

Hej

Måste fråga, är detta så vanligt som jag förstått då? Har själv en gravid sambo som är pendlar mellan att inte vara kär i mig, till att vara jätte kär..sen någon vecka tillbaka har hon inte varit kär i mig har hon sagt, men vi har endå tittat hus tillsammans osv..är det normalt att det händer?? Läste om någon tidigare i tråden som ej fick gå på familjerådsgivning pga det är så vanligt*pusta ut*

Det är vanligt tro mig, en gravid tjejs hormoner är upp och ner o de e nog skapligt jobbigt för henne med  att aldrig veta varken ut eller in. Jag tappade känslor vid båda barnen i början, men sen blev det bättre de e nog bara hormoner som spökar. se bara till att lyssna och inte bråka om småsaker, att berätta för henne att hon kommer bli en superbra mamma och att du är stot över att hon ska föda ditt barn osv, så ska nog känslorna bli normala sen igen :) men jag kanb tänka mig hur jobbigt det är, de gäller bara att vara förstående :) 

3 år gammal tråd?

Hej gammal tråd men är lite i samma situation hur gick det för er?? Tacksam för råd

Jag kommer bli pappa nu i april. Känns härligt

Men nu till mitt problem min tjej verkar ha tappat sina känslor för mig.

Vi har bara varit ihop i 8 månader och bor inte ihop.

Vi har haft en underbar resa på kort tid med så mycket kärlek och skratt.

Innan vi hade tagit gravtestet så märkte jag av att nått förändrats. På dryga veckan blev hon mera tyst och inte lika glad och charmig som hon normalt är.

Vi gör slut 1 dag innan vi tar gravtestet.

Hon berättar att hon inte känner sig kär längre men vet inte varför. Vi har varit hos bm och vi gör inget förhastat innan förlossning.

Jag är så ledsen och nerstämd över hela situationen fattar inte vad som skett från kärlek till ingenting på 1,5 vecka.

Nu pendlar hon mellan att vilja göra slut för att några veckor senare säga hon saknar mig och visa bilder på hus.

Är fortfarande kär i henne men som hon är nu är hon en helt annan tjej vart tog min charmiga glada tjej vägen?

Nån som har några tips? Kan det vara hormoner

Hon är nu i vecka 19

Så sant alltid bra att få lite tips och råd i en hemsk situation.

Vi skall, som det ser ut, ha barn i augusti. Min flickvän tycks inte ha förlorat känslorna för mig, tvärtom känns det som om hon är mer kärvänlig nu än innan.

Vårt problem är dock ett annat. Hon blöder. Vi vet inte om det är missfall eller inte. Hon är ledsen och vill sova hela dagen. Graviditetstesterna visar på tydligt plus, men hon tycker inte att det känns som om hon är gravid längre, som om hon inte längre har den spända mage och så som hon verkade ha från början. Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till det.