Om erat barn vill gå upp tidigt varje morgon, vad i alsin dar gör ni hela dagarna?

Vi brukar träffa andra, vara på ÖF eller kyrkis på förmiddagarna, 4 dagar i veckan minst. När vi kommer hem därifrån så fixar jag här hemma, allt möjligt, minstingen sover och mellanbarnet har "filmvila".
Sen hämtar vi storebror i skolan. Ibland träffar vi kompisar till honom om han ska leka med någon där jag känner föräldern och det finns barn i passande ålder till de små också.
Sen hem igen, fix middagen, barnen får leka själv, hänga och vika tvätt och lägga in den. Dammsuger när det blir tid, nedanvåningen en gång om dagen.
Dammar lite här och var när det blir tid.

Jag tror man vänjer sig vid att vara effektiv. När jag var hemma med bara ettan hann jag knappt duscha och nu när jag är hemma med 2an och 3an så fixar jag allt hemma och lagar middag ca hälften av dagarna. Jag tycker inte man ska pressa sig för mycket, det viktigaste är ju att man hinner med barnet/barnen. Men man kan gott försöka hinna med annat också. Tänk själv om man hade jobbat heltid och kanske mer därtill och ändå förväntades göra hälften av allt hushållsarbete när man kom hem och ville umgås med barnen.....

Hur gammal var erat första barn när hon/han började dagis? Eller fick ni andra barnet tätt?

Vårt första barn var 2 år när han började på dagis. Och barn nr två kom när han precis fyllt 4. Då var han så stor att han fick gå kvar på dagis.

Men när jag fick barn nr 3 var barn nr 2   18 månader och ajg har båda dem hemma. Barn nr 2 ska börja på dagis nu i höst, strax innan hon fyller 4 på 15 timmar och eventuellt börjar även barn nr 3 då, då är han 2 år och 3 månader.

Helst skulle jag inte vilja ha dem på dagis innan de är 3 år, så det är möjligt att vi väntar med minstingen. Den äldsta var som sagt precis fyllda 2 och han kändes alldeles för liten för det. Men det fanns ingen möjlighet till det med 1an, dålig planering av föräldradagarna.

Men kunde du då känna med ettan att du var lite social?

Jag kan känna att om jag inte orkar gå ut en dag så blir ju mitt lilla barn lidande på grund av att jag inte orkar av olika skäl och de tär väll inte så bra.

Nu vaknar inte vår son (2,5 år ) så tidigt, runt 8.00. När han vaknar brukar vi ligga och mysa ca 30 min. Sen bäddar jag ner honom i soffan där han äter välling och tittar på tv en stund medan jag är inne lite på datorn eller grejar i huset. Sen går vi antingen till ÖF några timmar eller går upp till mormor och äter frukost och pysslar lite, vilket vi alla tycker om (på vardagar när inte maken är hemma). Vi brukar vara ute minst en timme på dagen och leka. Jag brukar plocka lite och så under dagen då sonen leker själv, eller så hjälper han till. Vi har köpt fingerfärg till sonen som vi kan roa oss med ganska länge. Sina bamsefästisar kan han också sitta med ganska länge. Ibland hälsar vi på nån kompis med barn eller så kommer de hit. Vid 18.30 får han välling och se på tv en stund igen och sen isäng vid 19.00. Vissa dagar när vi är helt själva hemma hela dagen kan kännas lite långa. Då bygger vi koja ibland och sitter och fikar där eller leker kurragömma, det kan han göra hur länge som helst. Lyssna på musik och dansa är också jättekul.

Har ni bestämt när er lille ska börja förskola?

Nej, vi vill inte sätta honom i förskola som det känns nu. Vi får ganska mycket kommentarer om att vi har honom hemma så länge, att han behöver få komma iväg utan oss och leka ibland och så. Just nu verkar han så nöjd och glad med att vara hemma med oss och de aktiviteter vi gör, men ibland undrar man ju om man gör rätt när man får höra det så ofta... Men i nuläget kommer vi som sagt inte ställa honom i nån förskolekö, vi går på vår egen känsla.

Har ni bestämt nåt om förskola än?

Iallafall när vårat barn är 2 år men vi får också höra ett och annat.

Bara man lägger största fokus på barnen så har jag inte det minsta dåligt samvete för att vi tar en vilodag ibland. Jag tycker inte det är negativt att barn ibland får ha det lugnare, lite tråkigt, få utveckla sin egen fantasi, få bara vara, få ta det lugnt utan att ha en miljon aktiviteter serverade hela dagarn

Nu sitter jag hrä, helt ego, en liten stund och vilar min hjärna, medan sonen 1,5 bredvid leker med sitt garage och bilar och dottern, 3 lägger pussel. (Hon är otroligt duktig på pussel

Jag är 100% övertygad om att ett litet barn inte har det minsta behov av att komma ifrån sina föräldrar. Det är i så fall föräldrarna som har behovet att vara ifrån sina små.

Skillnad sen när de blir större så klart, runt 3-4 tycker jag att det är bra med lite dagis, de ska ju till skolan sen.

Barn lider inte av att man inte gör något särskilt alls någon dag ibland.

Vi har 2 små hemma, en på 3 år och en på 1 år.
De vaknar båda två runt 6-7 (ibland vid 8 men jag ser ingen större skillnad på det viset.
De leker alldeles förträffligt själva, bygger lego, bygger med klossar, bygger torn av allt man kan bygga av överhuvudtaget, förflyttar saker o.s.v., och de behöver inte aktiveras av oss föräldrar flera gånger om dagen.
När vi är med och akriverar/leker med dem, kan det lika väl handla om saker som behöver göras i vardagen som att diska, städa eller tvätta. I går t.ex. så "bäddade" jag och sonen (3-åringen) ner alla tomtarna för det var dags för dem att sova tills nästa jul.

Att åka och handdla, plocka ur maten ut kassarna, ställa in maten där den ska vara och sen vara med och laga mat, duka bordet o.s.v. är ju jätemycket att göra även o´m man kanske inte är social med andra barn och vuxna precis då. Man arbetar in bra vanor, får in "lektioner" om hur det fungerar ute ibland folk (hur man beteer sig och att man måste vänta på sin tur i en kö), planering, ekonomi o.s.v. Och viktigast av allt. Man umgås.
Exakt samma sak som man gör på dagis bara det att man inte är en stor barngrupp.

med tvillingar på 1½ förstår jag inte riktigt problemet.....;)
Dagen går snabbt och jag hinner mindre än vad jag vill oftast!

men då har man ju rätt till 15timmar på dagis så det finn sju kvar fast på annat sätt. O man har ju tom rätt till de 15timmarna gratis eftersom det ingår i allmänförskola...nåt sånt iallafall...o mina varit hemma tills de var 4 o 2,5 o inte har de hamnat efter trots jag fått höra öäven eftre dagis att de gör si o så BARA för de varit hemma så mycket, så mitt fel som inte skolade in dom när de var 1 typ..:-P 

Snare att mina barn kan vara lite mer framåt o säger emot dagisfröknarna lite mer än de vana vid men då händer det lite för dom iallafall

Förstår inte riktigt vad tiden dom vaknar har med saken att göra... Visst min grabb vaknar 6-7... men han somnar tidigt på kvällen istället..

Vad gäller att man själv kommer upp pigg och hyffsat fräsch har med att göra när man själv går och lägger sig..:)

Sen gör vi nog precis samma saker som dom som har barn som vaknar vid 9-10.. Vi tittar på bompa en stund medans jag får kaffestund, leker med lego, tågbanan, läser, badar, busar, går på promenad/handlar, vi städar, diskar, besöker vänner/får besök.. och ibland när han är riktigt kanontrött så vilar vi middag också..:) Han är 2,5 år och sover middag kanske 1-2 dagar i veckan beroende på hur trött han är..

Jag leker inte med henne. Alltså, det får hon sköta själv, jag är vuxen och har andra saker att göra. Däremot gör vi hushållsgrejer ihop, bakar och städar (ingen favorit dock ). Och så tittar vi på tv en del, eller läser eller så.

Ahlec, hur länge var du hemma med ditt äldsta barn och när började han/hon på förskola?

myrstacken, ja det var ju en befogad fråga eftersom jag visst är inne i hemmaförälderstråden. Jag var ju bara hemma typ fem minuter innan hon började på fskl.

Fast nu är hon ju hemma när jag är f-ledig (minus 15 h fskl dårå) och jag leker ff inte. Sorry.