Jag vill ha ett barn till men inte min sambo. Värt att kämpa eller ge upp? Ledsen och förtvivlad.
Jag är sååå ledsen. Vi har varit tillsammans ca 6 år. Bor i hus och har en flicka på 3 år. Jag blev nyligen oplanerat gravid och blev jätte glad. Sambon blev chockad men tog det bra tyckte jag. Tyvärr fick jag missfall i v 9 och blev jätteledsen. Nu vill jag bara bli gravid direkt igen. Är 35 år och känner att tiden bara rinner iväg.
Pratade med sambon för ett par dagar sedan om min längtan över ett barn till och ett syskon till vår dotter .
Nu säger han att han INTE vill, att han tror att vi kommer seperara av det. Jag bara gråter för jag vill så gärna vara en "hel" familj... Jag vill ha 2 barn och det ville han också tidigare. Känner mig sviken och snuvad på den familjen jag alltid drömt om. När min dotter var liten så var det rätt jobbigt. Vakennätter och en trist vardag. Vi gick för mycket upp i henne och glömde varandra. Sen började jag nytt jobb och vantrivdes nått otroligt mycket och det gjorde mig deppig och min sambo tog över mycket här hemma och var en klippa och fick hushållet att flyta på. Han glömde dock mig i det hela.
Sen började jag på mitt gamla jobb igen och kände direkt att jag blev gladare och lyckligare igen och det håller han med om. Sen har jag fått diagnostiserat hypotyreos "struma" och medicinerar med Levaxin för detta och det gjorde att jag mådde ännu bättre. Min kropp har liksom gått på lågvarv efter graviditeten och det är ju inte så konstigt att man mådde dåligt i allt detta. Känner nu att vi har helt andra förutsättningar för att det ska bli bättre mellan oss denna gången men han vågar liksom inte att chansa.
Nu har vi pratat och jag gråtit. Varför är det bara han som ska få bestämma att det inte blir fler barn. Han undrar om jag verkligen vill tvinga honom till fler barn och om det hade kännts rätt. Men han tvingar mig att leva utan ett barn till och är det rätt?? Tänk om jag går med på detta och känner om två år att jag ångrar mig, då är jag för gammal att börja på nytt med nån annan och få nya barn.
Jag älskar min familj och vill bara att allt ska bli bra. Ville ju bara få bli gravid omedelbart igen, det hade gjort att detta missfallet inte hade kännts så jobbigt. Nu sörjer jag ju bebisen som inte fick komma ännu mer
Tankarna snurrar. Ska jag stanna och kämpa och hoppas att han ångrar sig och vill ha ett barn till eller ska vi seperera och starta nya liv seperat? Det är ju inte säkert att jag får ny familj ändå..
Känner mig helt förtvivlad och förvirrad och arg.
Pratade med sambon för ett par dagar sedan om min längtan över ett barn till och ett syskon till vår dotter .
Nu säger han att han INTE vill, att han tror att vi kommer seperara av det. Jag bara gråter för jag vill så gärna vara en "hel" familj... Jag vill ha 2 barn och det ville han också tidigare. Känner mig sviken och snuvad på den familjen jag alltid drömt om. När min dotter var liten så var det rätt jobbigt. Vakennätter och en trist vardag. Vi gick för mycket upp i henne och glömde varandra. Sen började jag nytt jobb och vantrivdes nått otroligt mycket och det gjorde mig deppig och min sambo tog över mycket här hemma och var en klippa och fick hushållet att flyta på. Han glömde dock mig i det hela.
Sen började jag på mitt gamla jobb igen och kände direkt att jag blev gladare och lyckligare igen och det håller han med om. Sen har jag fått diagnostiserat hypotyreos "struma" och medicinerar med Levaxin för detta och det gjorde att jag mådde ännu bättre. Min kropp har liksom gått på lågvarv efter graviditeten och det är ju inte så konstigt att man mådde dåligt i allt detta. Känner nu att vi har helt andra förutsättningar för att det ska bli bättre mellan oss denna gången men han vågar liksom inte att chansa.
Nu har vi pratat och jag gråtit. Varför är det bara han som ska få bestämma att det inte blir fler barn. Han undrar om jag verkligen vill tvinga honom till fler barn och om det hade kännts rätt. Men han tvingar mig att leva utan ett barn till och är det rätt?? Tänk om jag går med på detta och känner om två år att jag ångrar mig, då är jag för gammal att börja på nytt med nån annan och få nya barn.
Jag älskar min familj och vill bara att allt ska bli bra. Ville ju bara få bli gravid omedelbart igen, det hade gjort att detta missfallet inte hade kännts så jobbigt. Nu sörjer jag ju bebisen som inte fick komma ännu mer

Tankarna snurrar. Ska jag stanna och kämpa och hoppas att han ångrar sig och vill ha ett barn till eller ska vi seperera och starta nya liv seperat? Det är ju inte säkert att jag får ny familj ändå..
Känner mig helt förtvivlad och förvirrad och arg.