Anpassar barnet eller anpassar familjen

Våra har somnat och sovit vart vi än varit så vi har aldrig behövt anpassa oss.

Vi är rätt hårda på att följa barnens rutiner. Rutiner som vi har satt!

Vi flyttade pch bytte land i somras så vi kom närmare släkten.
Efter det har det blivit en hel del resande till sverige och hälsa på släkt, som då tycker att barnen kan ju vara vakna längre och leka, de kan ju äta ditten och datten. De behöver inte sova middag osv.
Vilket ledde till två övertrötta barn varje gång och sämre nattsömn än jag hade då barnen fortfarande nattammade.
Det var helt fruktansvärt och inget jag gör om igen kan jag säga.

Våra barn mår uppenbarligen bra av sina rutiner så varför ska vi ändra det? Och varför ska jag behöva lida för att någon annan tycker och tänker massa saker?

När barnen sen börjar sova hos farmor osv utan oss, ja då får de göra som de vill med rutinerna för då är det inte vi som tar konsekvenserna

Vårt barn följer oss. Har aldrig varit något problem för henne att anpassa sig. Men vi ser naturligtvis till att hon får mat när hon är hungrig, dricka då hon är törstig och får sova då hon är trött. Men är vi hos t.ex. vänner så har det funkat lika bra att lägga henne i vagnen som hemma i sängen. När hon blir lite äldre kommer vi nog att skaffa barnvakt om vi blir bortbjudna eftersom det är bäst för barnet att få somna när hon vill och så är det mycket trevligare för vännerna som inte måste höra på en massa "tröttgnäll"... Men i övrigt så får hon hänga med på det mesta. Hoppas nästa barn (om det blir något) är lika lättanpassat, annars får vi väl tänka om...

Jag tror mest det beror på vad för sorts personlighet ens barn har. Med mina äldsta två var det inga som helst problem. De anpassade sig efter vad som gällde och det fungerade alltid bra. Trean var ganska lik men kunde bara sova hemma vilket gjorde att vi fick lov att anpassa familjen efter det. Och det fjärde barnet är helt olik sina syskon. Han blir väldigt orolig av nya intryck och att helt anpassa honom efter resten av familjen har inte varit möjligt.

Hade jag svarat på en sån här fråga för 5 år sedan hade jag antagligen svarat att "det går alltid att anpassa barnen och ta med dem på det mesta" men med fler barn och lite mer erfarenhet inser jag att det inte är så enkelt.

Jag tror inte att sånt här beror ett dugg på barnen (utom i extremfall när det gäller barn med särskilda behov och liknande) utan om föräldrarna. Är mamma och pappa kontrollfreaks som vill ha det likadant varje dag och som som inte kan rucka på rutiner utan oroar sig över minsta lilla grej så är det så det blir.
Man kan inte ta en fika vid 12 för då skall lillan sova, inte gå på promenad vid 15 för då skall lillan äta och inte hälsa på vänner efter 19.00 för plutten skall badas, kläs om i pyamas och vara i säng exakt 19.30....

Är föräldrarna lite lugnare och inte så fyrkantiga blir det som det blir. Barnen äter och sover där de är och hänger med och sover i vännernas säng tills det är dags att åka hem.

De allra flesta barn fixar både det ena eller det andra sättet. Men som sagt...det gör inte alla föräldrar...

olika på barn!!
jag har 3 barn-med 1a kunde man göra hur man ville,vi var borta sent,o hon följde med på allt,sen kom 2a barnet. då var den första 8år,så det var enkelt på alla vis ändå-MEN barn nr2 var väldigt lätt att rubba o han blev som ett monster om han inte fick sova i sin säng/vårt rum,eller äta våldigt regelbundet o så-han hade väldigt speciella behov på det sättet. Då ville vi inte vara borta sent o såna saker-då anpassade vi oss efter honom.
så det är olika lätt att handskas med olika barnb helt enkelt.

Båda våra pojkar hänger med oss. De sover där vi är. Funkar super för oss vilket jag är tacksam för.

Jag tror absolut att det är olika med olika barn.

Jag har från start kunnat ha med min pojke på det mesta, han är social och nyfiken och ofta har det faktiskt varit lättare att vara borta än hemma eftersom han blivit lite understimulerad då. Han har helt enkelt gillat att fara och flyga.

Däremot har en av mina bästa vänner ett jämngamalt barn som inte klarar för många intryck så bra. Han är en försiktig kille helt enkelt och det är ju inte så roligt att hitta på saker ihop med ett gråtande otröstligt barn. Han behöver vara hemma i lugn och ro mycket, annars känner han sig otrygg.

Oss har det passat ganska bra för vi har kunnat åka till dem och umgås eller sova över - toppen tycker båda killarna. De har kommit till oss och övat lite på ett bekant ställe som tål både skriksammanbrott och hastiga uppbrott.

Nu är pojkarna tre år och till viss del har det blivit tvärt om... min pojke är ett litet trotsmonster som inte alltid är rolig att ha med på saker (om jag eller pappan är med i alla fall - med andra fungerar det bättre). Kompisens kille däremot är lite blyg men aldrig några direkta problem att ha med... utom om det ska sovas borta - det gillar han inte. Grundinställningen är den samma. Min kille har tråkigt hemma och vill hitta på saker. Hennes kille vill helst vara hemma, och längtar hem så fort man är borta.

Vår inställning har från början varit väldigt lika - och vi har båda rest mycket med våra barn från start eftersom vi har våra föräldrar långt hemifrån. De är bara olika helt enkelt - och en stor tillgång för varandra!

När sonen blev äldre så har vi anpassat oss lite mer efter honom, dvs han får mat när han behöver och sömn när han behöver.
Eftersom jag på vardagarna äter lunch ungefär samtidigt som sonen äter lunch på dagis så är det ingen större uppoffring att äta lunch vid den tiden på helgerna också.

Det är en period nu det blir lite mer oflexibelt, men det kommer ju att försvinna när sonen blir äldre och inte sover på dagen och jag tar det hellre än att ha ett trött och hungrigt barn som bara gnäller.

Så länge sonen ammade så var det lättare med att låta honom hänga med och det fungerar rätt bra även att vara med hos vänner på kvällarna fortfarande, det viktiga för honom är att han får mat i rätt tid då löser sig rätt mycket annat.

Men samtidigt så är det en ganska kort tid som vi har det så här och jag ser det inte som något negativt att man tar hänsyn även till barnets behov för att det ska fungera bättre för hela familjen.

det varierar säkert med barn men jag tror att det går att vara hyfsat flexibel som förälder och de som aldrig kan göra någonting med barnen gör det svårt för sig. Kvällsrutiner och nattsömn är ju oftast viktigt. Men de flesta barn kan ju käka mellis på stan om man tar en fika, eller i pulkabacken för den delen. Sen går det ju i perioder. När man precis håller på att införa fast mat kan det vara bökigt.  

Alltså, de flesta barn går säkert bra att anpassa efter föräldrarnas liv om man så vill.

Rutiner är bra och i vardagen så följer vi ett visst "mönster" men vid speciella tillfällen, när vi är bortbjudna, eller vid högtider (julafton tex) så blir det som det blir. Och det brukar inte ställa till med något när vardagen kommer igen. Vi skiljer på vardag och fest liksom 

Vi har en son på 14 mån o jag måste säga att han anpassar sig ganska mycket efter oss o oftast går det bra. På dagarna sover han allra bäst om vi är hemma o jag kan lägga honom i vagnen att sova vid hans sovtid på em. Då sover han en gång o gr att lägga i rimlig tid på kvällen. Men skulle jag alltid göra det så blir jag ju så låst så när vi är iväg någonstans blir det lite sådär med sovtideran o mattiderna. Sonen somnar helt enkelt när han är trött i vagnen, även om det inte är hans "sovtid" enligt mig just då. Det är sådan jag får ta, även om han kanske sover 2 ggr på dagen o somnar sent på kvällen ibland då. Jag skulle aldrig vilja ha det som en vännina till mig som alltid måste vara hemma kl 14.00 för då sover hennes dotter o dottern kan inte sova i vagnen utan måste sova i sin säng.

Vi är sällan borta sent på kvällarnan men är vi det någon gång får han följa med o vi lägger honom där vid sovdags. Funkar väl sådar o när vi kommer hem får vi söva om honom o det kan ta tid. Men det tar jag de få ggr vi är borta sent på kvällen. Dock skulle jag inte vara borta ofta sent på kvällen, för det blir ändå lite konstigt o jobbigt för honom med sovandet då.

Tror det är bra att barnet får anpassa sig lite till föräldrarna. Annars blir man ju jättelåst på dagarna. V