Kan man finna varandra igen?

Jaha det var detta forum man skulle postat i...

Känns som om vårt förhållande håller på att närma sig slutet. Helst skulle jag vilja att vi hittade tillbaks till kärleken, men som det är nu har jag inga känslor alls kvar. Det som ändå håller mig kvar är att vi har ett barn med adhd i lågstadieåldern tillsammans som är VÄLDIGT krävande, och om vi separerade skulle det bli väldigt jobbigt. +allt strul med delad vårdnad, och oregelbundna arbetstider som gör att strukturen på dagarna försvinner totalt, vilket leder till KAOS för vårt barn. Och i förlängningen även för alla andra inblandade. Som mamma/pappa, skola, skolkamrater osv.

Under våra 20 år ihop har vi aldrig haft ett konstruktivt ”gräl”. För det slutar alltid med att man får en massa påhopp om helt andra grejjer, rena lögner, och vad som helst. Bara för att styra bort bråket eller samtalet från det som det egentligen handlade om. Alternativt att hon vänder på klacken och leker tysta leken tills hon tror att allt blivit bra igen. Vilket det givetvis inte blir.

Är det nåt jag irriterar mig över är det just att ignorera konflikter och hoppas att de löser sig själv. Eller att inte tala om vad man tycker, tänker och känner. T.ex. om man har åsikter som rör uppfostran. Man tar upp det ödmjukt utan att angripa (givetvis), men direkt möts man av en svart blick och att hon försvinner utan att säga något, när man helst skulle vilja höra ”så tycker inte jag” och sen kunna diskutera fram en lösning, eller bara diskutera som vuxna människor.

Det har som sagt ALDRIG hänt (sant).

Jag blir tom arg när jag skriver detta.

Men trots allt vill jag helst att vi skulle ”finna varandra” igen, men det är svårt då hon tycker att vi har det ganska bra. Jag tycker att vårt förhållande är ytligt. Och för att finna varandra tror jag att vi behöver hjälp, även om jag anser att ”K” behöver extra hjälp med sig själv med också för att förhållandet ska kunna bli lite djupare. Tyvärr verkar inte intresset vara speciellt stort när det kommit på tal.

Jag undrar om man, från att inte ha några känslor alls, kan hitta tillbaks till varandra.

(nu handlar inte våra problem om uppfostran bara för att frågeexemplet handlade om det, utan detta scenario utspelas vid ALLA meningsskiljaktigheter)

Hej
Jag tror att er relation skulle må bra av att få hjälp av någon utomstående ex en familjerådgivare eller en parterapeut. Ni har det givetvis extra svårt eftersom ni har ett barn med ökat behov av stöd. Det gör att ni behöver vara ett team som verkligen stöttar varandra. Det är svårt att bedömma vad som gör att din fru/sambo vill distansera sig när ni ska prata om viktiga saker. Det kan vara så att hon är känslig för kritik och upplever det du tar upp som kritik även om det inte var menat som det från din sida. Ni skulle behöva få verktyg så ni kommer förbi dom låsningar som drabbar er och det tror jag att ni kan behöva hjälp med. Det finns alltid en risk att ni väntar för länge och att relationen tar slut. Jag tycker att du ska ta upp frågan om att söka hjälp och göra frågan viktig. Om det bara finns lite känslor kvar så brukar det gå att göra något.
Tommy

Kan man finna varandra igen?

INNEHÅLL