Vad var det första du tänkte när du fick se ditt barn för första gången?!

Min son var helt livlös när han kom ut för han blev strypt av navelsträngen, så bm höll honom upp och ner i fötterna och försökte skaka liv i honom. Men det enda jag kunde tänka att det var en liten pojke, jag såg ju snoppen hänga och dingla. Jag hade undrat sedan plusset kom vem det var som var i magen. Som tur var piggnade han till efter en liten stund. Såhär i efterhand framstår jag ju ganska knäpp men snoppen var det enda jag kunde tänka på. Tror att jag var lite tagen av hela situationen plus lustgasen.

mina allra första tankar var när hon ploppa ut "-det där va ju wierd"
det bara slutade göra ont o en bebis hade kommit ut. o i samma veva börjar hon skrika o jag minns att jsg t'nkte att det va verkligen världens finaste röst. o mitt i det så tittade jag på pappan som stod o böla o tänkte -shit va han gråter, har aldrig sett han så här!
tihi...

jag missförstod visst lite, men jag minns inte vad jag tänkte om just henne. när jag väl fick upp henne såg jag bara toppen på huvvet för navelsträngen va ganska kort o låg o skav mitt i härligheten. så jag tänkte att wow va mycket hår. o när vi fick se att det va en tjej så sa jag -ja visste det!

Jag tänkte: Wow, det är ju en perfekt liten människa! (förvånad)

att han var fulsöt

Herregud vilken stor mun han har! Fick inte se honom direkt då de sprang iväg med honom för att ge honom syrgas. Sedan tänkte jag: Jisses vilket konstigt huvud han har! Ska det vara så?! (Sugklocka). Sedan när de lade honom på min mage tänkte jag: Vad hård han är! Han vägde bara 2,5 kilo och hade inte ett uns fett på kroppen. 

Min man tyckte att han såg ut som en alien :) Han var så blek och andades inte när han kom ut. Sedan helt plötsligt när de gett honom syrgas så öppnade han sina ögon som var helt svarta (man såg ingen vita liksom) och öppnade munnen och skrek, min man tyckte att det var riktigt läskigt, haha. Men han grät av lycka :) 

Kan tillägga att vår son är vackrast på jorden, det tog bara några minuter att inse det efter 36 timmars mardrömsförlossning.

 

Första barnet "Vad liten han är" (vägde bara 2,3 kg och det hade vi ingen aning om)
Andra gången fick hon ligga på min mage en stund innan jag riktigt såg henne, så det första var väl snarast "undrar hur hon ser ut"

Vad blev det? NEJ!!! Säg inget jag vill titta själv. (Det var en tjej. Hade trott kille hela tiden men var konstigt nog inte förvånad att det var en flicka)

Han är inte kladdig, vad skönt!

Hade ju sett förlossningar på tv och där är alla bebisar ingeggade i vitt kladd.

Barn nummer ett.... "Nämen det var ju en riktig bebis"
Barn nummer två... "Herrejösses vad lik han var min bror"
Barn nummer tre... "Jag mår illa"

Lite blandade tankar men oj så mycket kärlek.... ;)

Vilken stor pung! Men? Vart är snoppen?? Jag var helt säker på att vi skulle få en pojk, men icke! Nästa tanke var; jag måste säga något... Heeej!

Det BLEV en tjej till, precis som vi hoppats men vad asiatisk hon ser ut? (sneda ögon)

"Meeeeh vad lång tid dom tar på sej!!!!"

Hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville ha en kladdig bebis så dom fick vackert torka av honom.

"Hoppas hoppas hoppas att det är en kille för jag orkar bara inte måla om barnrummet..."

Rul sa kille men dom på förlossningen sa ingenting alls, så jag blev lite orolig där ett tag.