Vad är jobbigt med tvillingar?

Då har man alltså den värsta tiden framför sig med andra ord
Vad jag har hört så ska de tre första månaderna vara värst, men det var tydligen långt ifrån sanningen, haha!

ja, mkt blir tuffare men en del saker blir även lättare men i vilket fall som helst så har du många underbara stunder framför dig...när tvillingarna börjar upptäcka varandra, när de skrattar åt varandra, de leker med varandra..

-
Logistiken. Svårt att bära två samtidigt. Upp för trappor ute osv. när man inte kunde köra vagnen.
Den breda vagnen. Tung, bred och klumpig. Tar sig inte in i småbutiker.
Att dom behöver två av allting, de kan inte ärva cyklar, skidor osv.
Två som trotsar samtidigt.
Hjälplösheten man känner när två bebisar gallskriker samtidigt och det enda som hjälper är att bära.
Att man behöver få tag i två matstolar när man är ute och fikar/äter.

+
Men på det stora hela så tycker jag det varit toppen med två.
När de inte är i trotsålder så är ingen av dom det. Allt är lugnt.
De leker väldigt bra tillsammans.
De sover i samma rum och har trygghet i varandra. Vaknar aldrig på nätterna.
Aktiviteter som man gör passar alltid båda barnen. De har samma intressen.

Beror nog på vilka barn man får. Sitter nu med en tvilling i famnen, hon är aldrig nöjd och måste bäras på hela tiden, den andra kan ligga själv långa stunder tack och lov. Mina är ju små än så länge, 6v, men än så länge tycker jag att det är ganska jobbigt. Matningarna tar också evinnerlig tid då skrikbebisen måste rapas omständigt, spyr en del, för att inte skrika ännu mer, och den lugna flickan äter otroligt långsamt. Om båda hade varit av den lugna typen hade det varit mycket enklare!

Ståscha:mina är 8 v.  jag har det likadant här, ena är jättelugn och bara ler och den andra är mindre nöjd men hon har sina ljusa stunder Hon kräks me rän sin lugna syrra också.
Tricket är att hålla henne riktigt mätt har vi kommit fram till och det fungerar bättre och bättre för varje vecka som går.

Mina tvillingar är nu tre år men mina var oxå helt olika och är än idag, den ena kunde man lägga med napp och snutte och han var nöjd och den andra ville vara i famnen och helst amma hela tiden...nu sitter jag med min lilla 9 veckors i famnen och mina tvillingar runt mig och inser att det var verkligen fullt upp med två bebisar...men jag kan säga att mkt blir enklare ju större det blir och deras rutiner kan ändras från vecka till vecka. Tycker det är stpor skillnad på bara 6 veckor mot 9 veckor...men jag ska inte jämföra hur jag har det nu vet at det är skillnad mot dig som sitter med två bebisar, men jag har även varit där och vet hur det är.
Sen så är det ju bra att de är olika, båda hade annars kunnat vara två kinkiga ...

Ja, mina tvillingar är 14 månader och jag drar en lättnadens suck för allt blir bara lättare. De första åtta månaderna kan jag gärna stryka ett streck över.

Två som inte vill eller orkar äta-det tar 1,5 timma att få i dem mat och de ska ha mat varannann timma dygnet runt, den futtiga halvtimmen som är kvar ska det diskas nappflaskor, tvättas och sovas lite själv.

Barnen kan sedan inte somna själva och sover bara då man är ute och går med dem och vaknar så fort vagnen stannar vilket resulterar i 6-7 timmars promenader varje dag. Vi kan säga att jag tycker sömnlöshet och promenader har varit jobbigast.
Lycka Till!

mina tvillingar är födda jan 2008 och blir 2 år i nästa vecka.

för mig/oss var helt klart första året jobbigast. två spädbarn är ju TVÅ spädbarn. efter att de fyllde 1 har allt hela tiden blivit lättare tycker jag. visst blir de sjuka ibland på förskolan, visst börjar de bli lite trotsiga osv... men INGENTING kan mäta sig med spädbarnstiden tycker jag. nu kan de ju GÅ, ÄTA och LEKA själva. de SOVER oftast hela nätterna. då orkar jag både trots och sjukdomar.

att få tvillingar är jobbigt, visst, men det är också dubbel glädje. och när jag ser dem leka ihop och skratta tillsammans så är det värt allt jobb tusen gånger om.

här är det precis tvärtom, jag tycker det blivit mycket jobbigare nu sen de fyllde ett år mot innan..då var det en walk in the park mot nu:)
Det klättras och pillas på allt och överallt, att klä på två kinkande 1½ åringar alla vinterkläder är en mardröm och jag klär själv oftast på mig mina ytterkläder ute på trappen!
Sömnen har gått upp och ned...fram tills de var 8 månader sov de perfekt, sen hade vi mardröms nätter några månader för att sen bli ok ett tag och nu är det trist igen med mycket uppvaknanden och ena killen sm är vaken ca 2 h per natt...inget kul att gå och jobba de mornarna :(

Visst är det mycket mys och roligt såklart, men jag tycker den här ålder/ tiden är jobbigare mot då de var små.

Mina flickor är två år nu. Och jag tycker att de här två första åren har varit olika jobbiga på sina sätt.

Första året så klart mycket sömnbrist, jag var betydligt tröttare. Man är mer osäker och jobbar sakta upp sina egna lösningar på problem osv. Barnen hade sämre tålamod när hungern eller tröttheten gick igång. Man behövde mer tänka på synkning kontra lösa det egna barnets behov.

Nu andra året tycker jag mycke av det ovan har löst sig. Man är mer flexibel, barnen utvecklar lite bättre tolerans, de sover bättre. De leker mer själva men de kräver också alltmer ens deltagande i aktiviteter och lekar. De behöver mer stimulans, gå och skrota hemma är inte lika spännande numera... Det är drag i varandras hår, det är knuffar, det är trängsel i famnen, det är min mitt och mina, det är konkurrens om bästa leksaken för stunden. Det är härmning vid bordet på diverse mamma-titta-vad-jag-kan-grejer såsom vända tallrik upp och ner osv. Det tar sju gånger så lång tid att få på dem ytterkläder som när de var små pyttar (tänk när de var så små att man bara la dem ner i overallen och drog upp dragkedjan. Färdigt). Nu tar det ibland en halvtimme innan vi passerat ytterdörren på dagis....
Men ja... det är också så facinerande att se de två prata mer varandra, leka en lek tillsammans.

I sin helhet tycker jag det är mer utmaningar nu med två små. Men samtidigt är man mycket mer fri och jo, allt är mycket lättare nu. Och väldigt trevligt. Och många oslagbara moments där man bara sitter ner och njuter av sina små busar.

Jobbig... ja man har fullt upp det är ingen ideé att ljuga om det.
Men jag skulle nog inte säga jobbigt...
Mina pojkar är nu 15 månader och de utforskar hela tiden (dagen) från morgon till kväll.
   De började på dagis när de var 1 år och det har gått jättebra! Dom gick lite stapplande då men nu e det full fräs och upp och ner på att och pillar på TV, DVD, sladdar, ut med alla grytor, täömmer alla leksaks backarna upp och ner osv... men det hör till.
Ofta är det att man själv är trött eller om man suttit uppe förlänge och sen vips vaknar dom tidigt  och det e sådant som gör att skaker och ting blir "jobbigt".
   Men vi har märkt att allt hänger på att "planera" så mycket som möjlig, om vi lägger fram kläder och sånt kvällen innan, städar upp köket och allt innan man själv går och lägger sig så blir det inte lika mycket kaos...
Ett tips som vi tycker underlättar mycket är att när vi tvättat.... para ihop "outfits" som de brukar ha på sig och lägg det ihop... ( altså inte byxorna för sig och tröjor för sig utan lägg i hop "set" ) så kan man bara ta ut det färdigt... inte stå och fundera –Var e nu den ... vad ska de ha ihop med de byxorna osv... det ha sparat oss mycket td..
.men det e klart ibland pallar man bara inte... Man e ju inte mer än mäniska.
   Men ja tycker inte iheller att det e jobbigt det är nog mer "andra" utifrån som tycker att det verkar "jobbigt", detta är ju vår vardag, vi planerar där efter så.... ja det e bara full rulle och tuta på och kör.... hellre fullt ös än två "uppstoppade"killar som bara sitter still...
Glöm inte av at njuta lite själv och kanske låta "mostrat" och folk passa dem några timmar så man kan mysa lite själv och slappa lite...
Lycka till och bara njjjuuuuut, för vips vad tiden går fort.... fattar inte riktigt att de redan är 15 månader. !!!
Kram!

en sak som jag tycker är tuff också är när de blir sjuka....i natt exempelvis har den ena killen haft ont i öronen och hög feber...jag har sovit noll och nada...nu är vi hemma från läkaren med medicin ( öronen) och han sover som en klubbad....men den andre är ju vaken och pigg som vanligt så jag kan ju inte lägga mig!
Sen är man nästan säker på att den nu friske är sjuk om två dagar!

Ja visst är det så att det är väldigt jobbigt när de blir sjuka.....oxå då de blir sjuka båda och man inte kan byta av eftersom båda redan har en bebis hela tiden.

och när man jobbar som vi gör nu blir man själv med två sjuka ett o ett halvtåringar...min man jobbar dygn e del helger o typiskt nog denna när de haft övr 40 grader....

Mina killar är 1 år gamla. Det här första året har blivit jobbigare och jobbigare hela tiden, tycker jag.  Det känns som att konstant vara 2 händer kort. De 2 man har räcker helt enkelt inte till. Mao, det är jobbigt att vara ensam med barnen. När min man är hemma är det mycket enklare, så mitt ständiga tips är: Ta ut gemensam föräldraledighet!

Ja, det är jobbigt när de blir sjuka. Och de smittar ju varandra så de är alltid sjuka samtidigt. Våra killar har falsk krupp båda två. Suck, det är INTE roligt.

Ojojoj...hur ska det gå...mina är 5 mån, och jag tycker som du att det gått över förväntan. Får se vad jag tycker till sommaren då...Men det fixar sig! Min Elon behövde några månader på sig att "rätta in sig i ledet", så det funkar, gastar han och är missnöjd med dubbelamningen för att syrrans fot kom emot, ja då får han vänta! Life sucks, and then U die!

Försök synka dem och inte bära runt dem FÖR mkt, för det kan/orkar/hinner/vill du inte sen! Då slipper de bli ledsna för att priviligeringarna dras in en efter en.

Min man är inte föräldraledig, så jag har dem själv, och så har vi tre storebrorsor, 9,6,3 år, också, så man kan inte lägga all tid på de minsta.

Jag tar upp mina små och ammar dem innan skolbarnen ska upp, så behöver de inte vara missbelåtna i morgonlogistiken med att äta frukost/hinna till bussen.

Fulltankar man dem innan alla evenemang, så går livet lätt! Tyvärr förenklas livet om man planerar bra...ska bli bättre på det...

Kolla min blogg om ni vill!

Det där har vi testat. En trotsig tvååring och ett tvillingpar som snart är sex månader. En stundtals inte helt lyckad kombo.

En kul sida om tvillingar, delvis skrivet från pappans perspektiv!

www.tvillingpappan.se

Vår tvillingar Pojke och flicka är 3 år i sommar och det är jobbigare än någonsin! Man trodde det skulle bli enklare men det är så mycket avundsjuka och bråk pga leksaker och annat, hoppas verkligen att detta blir bättre snart. 

Det var jobbigt när de blörjade gå vid elva månader, mest sprang de åt olika håll, klättrade och hittade på en massa hyss, de var väldigt påhittiga och företagsamma. Sen var det väldigt jobbigt mellan nio och tretton år, för under dem perioden bråkade de ständigt. Men det är en gåva att få tvillingar!