Hur gör ni när barnen är dumma mot kompisar

Jag är i så fall inte heller cool Vår äldsta dotter är 5,5 år och hon visar tendenser till "översittarfasoner" speciellt mot lillasyster.

Tex om de leker så brukar storasyster (H) bestämma allt, berättar för lillasyster (E) vem hon ska vara i leken, vad hon ska säga och hur de ska leka. Om E då "gör fel" brukar H "morra" och säga typ: GRR, nu gjorde du feeel..

Jag accepterar inte sånt beteende, en viss gräns finns ju naturligtvis. Barnen måste ju hitta sin "plats" både hemma och bland kompisar. Dvs de kan ju faktiskt ha en naturlig drivkraft som en ledare eller hur jag ska säga och då kan man uppmuntra det. Men när leken eller den hon leker med inte tycker det är roligt brukar jag stoppa leken.

Frågar då E om hon tycker det är roligt att leka enbart efter H´s "regler" och jag frågar även H om HON skulle tycka det var roligt att leka med någon som bestämde allt. Oftast brukar det lugna sig lite men efter ett tag brukar det bli lite knorr igen.

Jag är själv lillasyster och känner mycket med mitt yngsta barn och brukar känna mig manad att gå in och bryta. Ibland låter jag det passera, vi pratar dock väldigt mycket med barnen hur man "bör" vara mot andra människor. Alltså inte bara när en situation uppstår. Jag vet att min äldsta känner sig orättvist behandlad ibland eftersom vi brukar missa saker som lillasyster gör och vi ger alltid båda barnen tid att säga sitt.

Men jag håller med dig om att det kan vara knepigt att tackla det på rätt sätt. Men det bästa är nog att prata med barnet om hur han/hon skulle känna om någon annan alltid bestämde över leken. Och man kan även försöka få in dem i lekar där det är naturligt att dela ansvaret över leken och där de kan turas om.

Intressant att se att detta händer hos fler än oss...
En fråga till, bör min man eller jag följa med när han är hos en kompis och leker? Inte vara med och leka, utan kanske sitta och fika med kompisens förälder för att kunna tjuvlyssna lite och kolla hur han uppför sig... Eller är det att lägga sig i för mycket?

Jag hade inte följt med för att "tjyvlyssna" eller se till att han skötte sig, om barnet vill ha någon förälder med och ni känner föräldrarna är det ju mindre "krystat". De flesta barn beter sig ju bättre när de är utan sina föräldrar

Det underlättar ju om ni känner kompisarnas föräldrar lite, då kan ni ju prata med dem och förklara hur ni upplever er son och vad ni skulle vilja att de gör om han beter sig som du beskriver. Jag tror att det är bra att ha ett öra öppet när barnen leker och kanske avbryta ibland om de inte kan reda ut problemen på egen hand. men det tror jag nog att kompisarnas föräldrar också har, annars kan ni ju be dem vara lite extra uppmärksamma på just detta!

Sen är det nog också som CeeJay säger att barn ofta beter sig bättre hemma hos andra, det gör iallafall vår fyraåring.