Får andra personer säga till dina barn?

Håller med.

Du får väl säga till hur mycket du vill, men gapar du på mitt barn utan en vettig anledning så kommer jag nog gapa tillbaka till dig

Jag säger till mitt barn om han gör nåt han inte borde göra, det kanske är därför jag inte tycker andra behöver säga till mitt barn. Bara för att man inte vill att främlingar skall lägga sig i betyder inte det att ens barn är ouppfostrade, det är faktiskt tvärtom med mitt barn. Han är väldigt snäll mot andra barn och sköter sig oftast väldigt bra.

Inte för att jag tror att du är helt seriös med detta inlägg, men jag tror faktiskt att det är tvärtom. Det är väl dom som skiter i att främlingar säger till deras barn som nog inte heller tar ansvar att uppfostra dem (men tanke på att dessa verkar tycka att det oK att andra gör det, precis som du själv påpekar) och vi som inte tycker det är Ok är vi som tar ansvar för att säga till våran barn själva. Så jag tror faktiskt du är helt ute och cyklar.....

Jag svarade visserligen inte nej rakt av, men jag gillar inte att okända säger till min dotter. Folk som känner oss väl och som, framför allt, känner henne får säga till och jag har full respekt för om exempelvis personalen i en affär säger till om hon gör något hon inte får där. Däremot blir jag lätt förtvivlad om okända säger till henne. Min dotter ser ut som vilket barn som helst och ofta uppför hon sig så också, men hon har en "ryggsäck" i form av massor av separationer, en lång och mestadels dålig barnhemsvistelse och en enorm otrygghet sedan tiden innan vi adopterade henne. Vi har lagt ned åtskilliga timmar hos BUP och ännu mer tid hemma på att få henne att känna sig trygg, våga tro på att hon är älskad, våga visa även negativa känslor etc. Jag vill inte att någon ska rasera det jobbet genom att gå på henne om hon blir onormalt arg och "besvärlig" för sin ålder.

Handlar det om min son, som inte har detta i sin bakgrund, så gör det inte så mycket. Han klarar det. Men eftersom jag sett vilken skada det kan göra för min dotter så tycker jag helt enkelt inte att man ska lägga sig i det man inte egentligen vet något om. Det är inte heller så enkelt som att man inte får säga till adopterade barn. För det första så har inte alla adopterade samma erfarenheter. För det andra så har inte alla fått samma men, även om de varit med om likartade saker. För det tredje så syns det inte alltid att ett barn är adopterat. Min egen dotter kommer från ett land i Östeuropa och hennes utseende skiljer sig inte så mycket från de flesta svenskfödda barns.

ja jag skulle bara vara tacksam om dem i våran omgivning kan sätta gränser oxså
men inom rimliga gränser, tex hoppa i möblerna hos andra e inte tillåtet men här hemma hos oss e det vi föräldrar som styr det (hoppas jag iaf =) ) i framtiden

Ja om barnet hoppar i personens soffa. Min soffa har den inget med att göra vem som hoppar i.

ja absolut. mina barn måste lära sig att man itne alltid får göra det man vill, och att det inte bara är mamma och pappa som bestämmer utan människor runt om i ens närhet. Bara för att sonen får hoppa i vår säng betyder inte att mina vänner måste tillåta det hos dem. Då får de säga till och då måste han acceptera det. 

Jag tar för givet, eller rent av "kräver" av våra vänner att de säger till vår dotter om hon gör något som är fel eller något som hon inte får. De flesta av våra vänner umgås vi ofta med och vår dotter känner dem väl. Det är inte alltid man som förälder ser vad sitt barn gör, och ser då våra vänner nåt så ska de självklart säga till henne.

Det handlar ju inte om att de gillar henne mindre för det, utan det handlar dels om att hon ska lära sig att lyssna på andra än mig och sin pappa (oftast biter det dessutom bättre när nån annan säger till), men till största delen handlar det ju faktiskt om att hon får lära sig vad som är rätt och fel. Hur ska hon annars kunna lära sig vad man får och inte får göra om ingen talar om det?!

Självklart säger jag och min sambo till andras barn också. Och vi älskar våra vänners barn lika mycket för det!

Självklart, för när han gick på dagis å nu när han e i skolan så e ju inte vi närvarande. Så då måste ju fröknarna kunna säga till han å tillrättavisa honom om de e nåt lixom.

En gång när jag å sonen va på besök hos en som gick på familjeförskola samtidigt som oss med hennes son, då va de nåt som sonen gjorde som hon inte acceptera å sa då ifrån fast då tyckte jag inte att de va helt ok. För de enda han gjorde va att han lekte lite me en dörr (han hängde inte el så, utan bara stängde å öppna den). Tror han va då 2-3 år. Iallafall så överreagera hon tyckte jag, för hon gick direkt fram till han å tog tag i armen på han å sa till han på skarpen. Själv blev jag helt paff. Senare när vi satt vid bordet å fika med sönerna, så skoja hennes son genom att skaka på huvudet hela tiden. Min son börja såklart härma honom...Hon bad sin son att sluta...fast min son fortsatte. Då sa hon till mej "Om det vore min son, så hade han fått gå ifrån bordet".  WHAT?? Hallå, de va hennes son som börja de hela, å jag sa inte så mycket till sonen för jag tyckte de inte va nån stor deal att han skaka lite på huvudet vid bordet. Dem va ju bara små barn lixom! Lite måtta får de ju ändå va tyckter...så sträng ska man inte va tycker jag, att små barn inte får roa sej lite. Sen visste hon mycket väl om att min son gillade att öppna å stänga dörrar, för han va likadan när vi gick på familjeförskolan. Å när dem lekte på hennes sons rum, å sonen kom ut me en leksak. Då sa hon ifrån direkt, för att leksakerna skulle inte lämna hennes sons rum De va första å sista gången vi va där på fika.

Ja själklart får någon säga till om det är nåt dom gjorde utan jag har sett. Eller så bydde barnen inte vad jag säger till så toppen om någon kan säga till.

"It takes a village to raise a child"

Ibland är det en självklarhet att andra säger till, när föräldern inte är där t.ex.
Ibland får det bättre effekt när fler visar att de tycker samma sak osv

MEN för mig är det viktigt att vuxna som säger till gör det vänligt dvs inte ryar och går på. Man vet aldrig vilket barn man har framför sig.

Men stackars barn om du alltid och konstant är bredvid dem? Inget privatliv alls.

Mitt barn är ett år så det är inte så att jag kan lämna honom och gå därifrån när jag är på lekplaster och dyl.
Skulle du ha gjort det med ditt barn??????????????

Nej men han blir väl för fan äldre????????????????????????????????????????????

Antar att su håller med det inlägg jag citerade och då är det ditt sätt att se på saken. Good for you att du tycker det är Ok att andra kommer uppfostra ditt barn om du misslyckas med det själv. Jag skiter i vilket du väljer. Vet bara vad jag vill med mitt barn och vad du vill spelar inte mig nån roll faktiskt

Jag anser inte att man misslyckas med barnuppfostran för att ens barn gör något fel. Det är helt självklart för mig att små barn gör fel ibland och då ska vuxna finnas där och hjälpa till. Det är en naturlig del av livet. Det är sjukt att säga upp sig från sitt arbete och förfölja sin femåring överallt och det är sjukt att anse att ett så litet barn som gör fel är ouppfostrat. Så jag blir hemskt glad om en dagisfröken/kompis förälder/ mfl kan hjälpa mitt barn att göra rätt om jag inte är närvarande. 

Jag fattar inte ens vad du pratar om. Jag har inte tänkt att vara med mitt barn varje sekund, vad har du fått det ifrån? Jag är helt OK med att folk som känner mitt barn säger till honom. Du borde nog läsa vad jag har skrivit i denna tråd för jag fattar inte vad du har fått allt ifrån.
Antar att du vet hur man använder visa endast funktionen?

vid enstaka fall så klart man måste få säga ifrån även till andras små kyllingar....men det handlar om HUR man säger det....HUR MAN FÖRMEDLAR DET.PUNKI"

Ja, men jag är oftast brevid honom...

Beror dock på HUR de säger det, han har "Autismlikande tillstånd" så alla tillsägelser skulle han nog inte förstå vilket gör det ännu jobbigare för honom, för att inte tala om mig som får reda ut utbrottet i tex en affär som inte behövt komma om personen sagt till på ett för honom "rätt/förståeligt sätt"

självklart får folk säga till mina barn, men på ett pedagogiskt sätt, tex får man inte pecka ut någon utan bråkar ett par barn ute i parken säger man till alla på ett bra sätt.

en gång på badhuset gjorde min son en dum sak, slängde en sån där flyt grej mot et annat barn skulle precis säga till han men hann inte av att en pappa springer fram skäller och straffar han genom att ta flyt saken!!! jävlar i gatan vad förbannad ja blev,