Att man inte låter sin 3 månaders bebis ligga och skrika av sig, det förstår väl alla, då släpper man självklart allt man har för händer och plockar upp barnet. Men hur länge ska man göra det?
Min son är 15 månader och det börjar kännas som att han använder det emot mig, haha..
Jag gjorde det när jag började höra skillnad på skriken. Nu när sonen är 13 mån vet jag om han skriker för att han gjort sig illa eller nåt mer akut - eller om det bara är för att storebror knyckt hans leksak eller trötthet. Så släpper jag inte allt och går dit... Lugnar han inte ner sig efter nån minut går jag och kikar så de inte börjar knuffas och ha sig.
Min son är tre och är han ensam i ett annat rum och börjar skrika eller gråta så går jag dit ganska direkt. Däremot om vi bråkat och han gråter eller skriker för att han är arg på mig så fungerar det bra att han får lugna sig på egen hand.
Jag menar typ när jag står och lagar mat, så kan han komma och liksom slå händerna för ansiktet och "fejkgråter" och kastar sig på golvet och har sig, och börjar vråla.
Jag skulle nog fortsätta laga maten och säga "sååja, nu är det bra, jag ser att du är ledsen" osv. Om jag visste att det bara var uppmärksamhetsgråt 
Han vet ju att du kommer dit bara han gråter tillräckligt högt, så kanske låt honom hållas ett litet tag för att se om det ebbar av...
När han började kunna tillgodose sina egna behov (hämta leksaken, komma till mig eller sin pappa för egen maskin etc..) runt 1 år tror jag, kanske något tidigare.
Är det smärtgråt eller äkta panik så går jag naturligtvis direkt (det gör jag fortfarande)
Jag agerar inte assistent åt barnen efter 5-6 månaders ålder.
Nu är sonen snart 10 och jag är ganska härdad. Innan jag "släpper allt" behöver jag nog se blod iaf...
Ja, det är verkligen fejk för det kommer inga tårar, han gråter inte ens på riktigt han bara snyftar högt och ljudligt. Ibland så har jag sett hur han lagt sig ner på golvet när han tror att jag inte ser och sen ropat på mig och skrikit att han har "aj"... ska kanske sluta uppmärksamma sånt då bara, tack för alla svar hittills.
Svar till Hellokiller:
Din son använder inte sitt påckande på uppmärksamhet eller skrik mot dig. För så små barn är det "nu" som gäller. De vet inget annat. Förmågan att kunna vänta och skjuta upp behovstillfredsställelsen kommer okring 2.5 års ålder.
Om inte annat slutar ni när ni får barn nr 2, då kan man inte släppa allt för att ta det ena barnet, för det kan ju vara så att du håller på med det andra barnet 
Jag släpper allt om något av barnen har slagit sig och är ledsna. Inte för att de skriker bara. Det beror på barnets skrik sas. Och som sagt, jag har 3 barn, så det är inte alltid jag kan släppa ett barn för att gå till ett annat på sekunden.
Jag tycker att man kan svara på och bekräfta känslan så snabbt det bara går även om barnen börjar bli lite större. Det betyder ju inte att man alltid kan tillfredställa barnet på en gång - men ge svar på signalen att det behöver något tycker jag att man ska göra.
Jag tror inte att barn som blir lyssnade på blir mer "krävande" på ett osunt sätt - däremot barn som inte blir det - som vet att det gäller att ta i för att få någon uppmärksamhet...