Hjälp med tankar snälla

skulle prata med sambon och helt enkelt säga som det är och antingen får han prata med dottern och föreslå en annan helg helt enkelt...de kanske kan sova hos honom.
När någon i familjen är sjuk eller opasslig så får man såklart visa hänsyn.

jag har talat med honom
han vet hur det är

men han resonerade såhär
att det är min dotters pojkvän
och han måste ju få komma hit
och det är ju självklart

MEN inte nu
och det är han med på nu

men jag sa till honom att om hans dotter är tillsammans med en skitstövel som är otrevlig ska vi stå ut med honom då i vårt hem?

nu är det ju inte det de handlar om utan att jag inte mår bra men det lät på honom som om hans dotters pojkvän är välkommen 24/7 och det fungerar inte!

bara för att jag har många barn så betyder inte det att jag älskar huset fullt av främmande människor i flera dagar!

Du kanske kan åka bort? Till någon vän eller så?

Jag är lite splittrad i mitt svar, vet inte vems sida jag ska ta lite parti för.
Har du pratat med dottern, är hon nästan 17 år skulle jag ju be henne om en tjänst att få vara ifred pga av omständigheterna? Det är ett sätt att de lär sig att man inte alltid är på topp och att man visar varandra hänsyn. Sedan är det ju en känslig ålder så det är inte säkert de vill lyssna men jag tror ändå på kommunikation för jag tror att även om de är motsträviga så fastnar lite och det blir bättre till nästa gång.
Nu vet jag ej heller hur ni är men varför inte låta henne få fortsätta som förrut och ha det bra om hon nu verkligen vill träffa sin pojkvän? Jag antar att de inte direkt kommer att sitta i ert vardagsrum under tiden han är där, de kanske är ute mycket. Det är väl i så fall bättre om du vill vara ifred? Och sköter sig inte pojkvännen är det bara att tala om för honom hur läget är så att även han visar hänsyn om han är där.

Vad tråkigt att du inte mår bra, TS!

Vad är det som känns mest jobbigt?

Är det ev merjobb för att han kommer, är det för att du inte känner dig bekväm med en "främling" i huset, är det att du vill starta er relation när du är starkare eller vad oroar du dig för främst?

Jag tror att om du funderar över vad som mer exakt är bekymret så kan du tala om det för både maken och hans dotter och de får helt enkelt anpassa sig.
Dottern och hennes pojkvän är nästan vuxna.

För mig är killarnas flickvänner likställda familjemedlemmar. Det innebär att de får acceptera läget som råder i vårt hem, både på gott och ont. Jag kan inte porta dem från huset men jag kan sätta reglerna.
Om jag vill ligga i sängen med huvudet under täcket en hel dag så gör jag det, oavsett om de är här eller inte. Under perioder kan de bo här ganska länge och det funkar inte att tassa på tå för dem i all oändlighet.

Jag hoppas att du vågar ge dem förtroendet att de visar hänsyn och sköter sig, så att säga. Din man hamnar också i en väldigt konstig sits mellan löftet till sin dotter och lojaliteten mot sin fru som inte mår bra...

Hoppas att ni hittar någon lösning som känns ok för alla!

abnocto
du behöver inte ta parti *ler*
jag är bara sjuk och nu är vi sjuka hela familjen eller alla barnen har varit sjuka och u e gubben sjuk IGEN och jag med... så det blir inget besök i helgen dels för att vi är sjuka och dels för att han ställt in...

men vad gäller hur min sambos dotter är så är hon e "stugsittare" dator sitta rummet och göra så lite som möjligt hemma... jag har aldrig varit med om en tjej som är så"stor" som totalt vägrar hjälpa till... men men...

situationen i huset har varit ganska ansträngd sedan jag flyttade in, hon bor ju varannan vecka så det känns liksom inte som att hon bor här och hon använder hemmet som någon slags rekreations och semester plats och det känns jobbigt...

killarnas morsa
vad som är jobbigt är lite av det du läser häruppe...
det är långt och krångigt relationen sambo och hans dotter då han varit alkholist under hela henns liv men numera efter relation med mig blivit nykter alkholist och går i öppenvård och tar tag i sitt liv

detta har resulterat i kombination med allt annat att jag min sambo och mina barn har blivit kärnfamiljen och hans dotter som kommer varannan vecka tyvärr har hamnat utanför familjen på något sätt

JAG VET DET ÄR JÄTTEHEMSKT MEN DET ÄR SANT

hon går i skolan hela veckorna och på helgerna är det enda hon gör är äta sova eller sitta vid datorn när hon är hemma eller OM HON ÄR HEMMA hon har ju varit mycket med kompisar och hos sin kille

vi har bott tillsammans sedan augusti i år och det har varit allt annat än enkelt ska jag säga... jag har gjort allt jag kan men sambon är mer engagerad i mina barn än i sina egna och det har med skuld och skam känslor att göra pga hans alkoholism... han dricker inte nu...

så detta resulterar i att jag inte känner hans dotter, sambon har aldrig gjort någonting med sin dotter själv under den tid vi känt varandra och det är svårt

jag hittar alltid på saker med mina barn (4stycken i varierande ålder) åker och badar, bio, ute och leker, åker på hundutställningar ja allt möjligt som man gör i en familj...

men det som var jobbigast nu med besöket är just det att jag är sjuk och mår dåligt efter missfallet... men det går ju upp och ner

jag försöker vara snäll och förstående och respektera allt och alla men ibland så känns det så tungt då jag känner att jag måste slåss för min plats i hemmet TROTS att det ser ut som det gör...

jag måste göra ett litet tillägg
jag försöker göra saker med hans dotter men hon är inte intresserad
så jag struntar inte i henne

Att en 17-åring inget hjälper till med och inte vill umgås är absolut inte konstigt, snarare "normalt". Tycker själv det är jättesvårt att umgås med min tjej, även hon 17år men jag försöker vara trevlig och småprata när de syns till så hoppas man att de förstår att man tycker om dem. Enda gångerna hon vill göra med något är om vi åker till stan och jag betalar det hon vill ha, eller reser utomlands