ska vi kämpa
hej.
min historia är lång.... ska försöka göra den mindre och ändå få med allt.
jag är kvinnan i ett förhållande.
mannen jag bor med är far till våra 2 barn. 3,5år och 7,5 år
vi är inte överens om vem som har problem
Jag älskar uppmärksamhet och bekräftelse, och min sambo tycker jag är mer av en enstöring.
vårt förhållande vill jag inte kalla perfekt. Jag har sms flirtat med andra karlar och fått sambons tillit att gå i botten.
men det har aldrig hänt något IRL.
vi har bara fattat tycke på en vänskaplig nivå... mannen jag skrivit till har varit väldigt öppen om sin relation o deras problem vilket hat lett till att jag också har kunnat vara öppen. för honom, men inte för min sambo.
Vet att det är fel att ha en "hemlig" vän.
hur som hellst, i dagsläget vet min sambo om mina sms.
Vi har varit tillsammans i 10år, och under 8 av dom har han varit jätte kontrollerande. om jag inte svarar honom direkt så har han trott att jag träffat en annan man osv.
jag fick tom byta jobb pga honom för han inte accepterade att jag jobbade kväll - vet inte om det beror på att han då fick ta ansvar för barnen och laga mat osv...
nu har jag ett dagjobb sen 1 år tillbaka, men det verkar inte som det duger iallafall. jag kan tydligen träffa andra ändå under min arbetstid.
tom grannar reagerar på hans svartsjuka /kontrollbehov.
mannen är på kurs nu och har sovit borta i 2 nätter. då har min sambo bett grannarna komma hit för att dricka kaffe (för att kolla att jag är ensam)
Sambon har oxå ringt och ställer frågor lö 22 på kvällen om det är någon bredvid mig...
vi har gått i parterapi nån gånger, men dit ville han inte gå mer, för det var inte bra. kanske för att då upptäcktes det att han var kontrollerande.
han tycker jag ska söka hjälp för mitt sms skrivande och jag tycker han ska söka hjälp för sina problem.
har haft funderingar på att lämna honom, inte för att jag slutat älska honom, men för han gör det så svårt för mig att älska honom pga svartsjukan.
jag vill gärna gå i mer parterapi, men hur får jag honom till att gå med på det.
eller har vi för stora problem för att kämpa?
