Vad gör man när ens tonåring inte går till skolan

Eftersom ett barn som går i sjuan inte har egen inkomst utan är beroende av föräldrarna för att få det de vill ha i saker och pengar förklarar man att vi har vissa skyldigheter. Mammas och pappas är jobbet och dina är skolan. Uppfyller man inte sina skyldigheter får man inga pengar eller saker heller. Alltså ingen skola ingan, mobil, veckopeng, ny jacka eller vad det nu kan vara.

Låt henne få göra en praktik några dagar i veckan. Min son fick vara på Bravida under 4 månader, det blev himla bra!

Skulle dra in vecko/månades pengen bla.

Finns det någon vuxen som hon har helt förtroende för som hon skulle kunna prata med om vad hon vill? Det kanske är så att hon verkligen inte orkar eller har motivationen att gå till skolan. Är hon deprimerad kanske, behöver hon inspiration? Hur skulle hon kunna få det är ju den stora frågan. Jag har en tonåring själv, det hjälper inte alltid med hot om indragen månadspeng. Det ska man verkligen akta sig för eftersom förtroendet för en själv som vuxen urholkas om detta eskalerar.

Jag skulle vara väldigt, väldigt försiktig med att sätta press på en tonåring som kanske redan inte mår bra och som känner sig annorlunda och okapabel att leva upp till dom krav som samhället ställer.

En anledning till att det finns en övervikt på självmordsförsök bland och vuxna med bokstavsdiagnoser är just att dom upplever att dom inte kan leva upp till kraven.
Att då skärpa kraven kan vara det som tippar över.

Då tror jag mer på kjempejentes metod.

Hej, Min dotter har ingen diagnos men stora sociala problem. Kan inte ta tillsägelser, gör lite som hon vill och tycker är rätt. Tar allt en lärare säger som kränkande och då svarar hon med samma mynt. Såhär har det pågått i flera skolor.

TIllslut tog vi hjälp av socialen och fick en socialsekreterare som verkligen tar det hela på allvar. VI väntar nu på en placering i en resursskola.. och i väntan på den så ska hon köra med hemundervisning.

Hämta information och materila ca 2 dagar/v och sedan göra uppgifterna hemma som hon sedan visar upp. Hemundervisning är något man har rätt att få och kanske kan vara ett tips?

Passar inte alla men kanske värt att prova..

/Kia

Tänkte oxå som någon ovan på praktik. Har i alla fall funnits möjlighet att ha praktik 2 eller 3 dagar i veckan och vara i skolan de övriga dagana tidigare. Blir ju inget bättre med inlärningen, men det blir lite stabilitet och förhoppningsvis lär hon sig något annat än det hon skulle lärt sig i skolan.

Hej, låter intressant att det går att få hemundervisning men hjälp av socialtjänsten, har disskuterat det med skolan som inte verkar förstå vad jag menar, men det är nog fel forum att ta det med skolan.

Praktik låter också intressant, men just nu har allt skjutits på framtiden då hon förmoligen har fått en depression, vi går nu på samtal på BUP och kanske ska vi medicinera både mot ADD och Depression, när/om det vänder kan vi börja se framåt igen.
Min plan är att hon ska få börja må bra igen denna våren, byta skola och ev. gå om 7:an i en ny skola till hösten, men vi får se åt vilket håll det går först.

Tack för alla svar, jag är så otroligt trött och ledsen och "under isen" så jag förstår inte hur jag ska orka, men vad gör man när man måste orka

Tycker ju straff i form av indragna pengar, mobil osv låter fullkomligt vidrigt i en sån här situation. Flickan behöver ju hjälp, inte straff!!!

Praktik kanske kan vara något, men det jag tycker är ju att ni söker hjälp och för en individuell plan just för er dotter, utifrån vad hon har för behov och förutsättningar. Kanske praktik fungerar för vissa, men din dotter kanske behöver andra insatser. Uppenbart är ju att ni behöver hjälp för att få upp hennes motivation (och styrka, ork) och det gör man inte genom att straffa.

Det är min bestämda åsikt.

Tycker det främst är soc ni ska vända er till (och ni går ju redan på bup) för att få rätt insatshjälp, skolan kan ju inte mycket om sådant och har heller inga resurser att hjälpa. Det är soc som ska agera som yttersta stöd, så nyttja det tycker jag!

vill bara säga tack vittra för tipset, har fått massor av stöd och konkerata åtgårder mot skolan av familjeenheten på soc. ännu har jag inte sett något resutat såkart men det känns ändå som ett litet hopp har tänts, även om jag fortfarande har kvar problemet med att dottern inte går till skolan

Gå gärna föräldrautbildningen Tonårscope i din kommun (om den finns) det är det bästa jag har gjort som förälder. Jag fick i samtal med andra föräldrar i liknande situationer dela erfarenheter och få tips på bemötande och förhållningssätt.
Framförallt så slapp jag känna mig misslyckad och ensam.

Min spontana undran är om hon sover tillräckligt mycket?

Min dotter tar Melatonin varje kväll och lägger sig frivilligt vid 9-10-tiden för hon vet att hon behöver sin sömn. Hon stiger upp vid sex, halvsju så hon får minst 8 timmars sömn + att hon gärna sover 12 timmar på helgerna.
Hon är 16 år nu, men detta har funkat sedan hon gick i femman.

Oh va jobbigt o samtidigt på nått sätt bra att jag såg den här diskussionen.. min 14 åring är just sån här.. men BUP tycker inte att det är tillräckligt för att hon ska utredas mer även om hon har just konc. svårigheter, inte kan ta regler, klarar inte av att jobba under press, inte heller om det inte är prick tyst. Hon har 50% frånvaro ....så nu är vi kallade till möte med rektor lärare sjuksköterska osv osv.... När hon ska till skolan får hon alltid ont nånstans.. o vi vet att det är all stress o den jobbigta situationen med skolan som gör detta. Vad kan man göra..hem undervisning vore perfekt ett tag.....!!!Så FIOLINA du är inte ensam, jag går sönder av oro för vår dotter snart... orkar inte bråka varje morgon mer.. har gjort det i två år minst nu. Trodde nästan att jag skrivit insändaren själv ..så lika känner jag. ojoj vad livet som tonårsförälder kan bli jobbigt.

Oroliga morsan 

Ge hjälp, inte straff. Arbeta med små , specifika mål.

LETA LETA efter bra terapeut, kognitiv beteendeterapi är bra men svårt att få, men sök. Nånstanns finns den rätta hjälpen.

Har själv en dotter som slutade gå i skolan i andra terminen i 8:an, specialundervisning i mindre om fattning var lösningen, till slut, och nu är 9:an slut snart.Vi har jobbat med små men specifika mål. BUP skrev intyg så att vi fick spec undervisning i hemmet. Får hon godkänt i några ämnen tills 9:ans slut så är jag tacksam. Men skolans passivitet och otrevliga sätt gjorde att det tog lång tid att få stöd. Att stanna hemma för att man mår dåligt psykiskt eller inte fungerar i skolan är inte samma sak som att skolka.

Om skolan inte vill ge specialundervisning, hemundervisning el placering i specialklass, kräv det ändå. Det är LAG på att alla,i skolpliktig  ålder,
oavsett om man av hälsoskäl ej kan gå i vanlig skolgång - har RÄTT till skolundervisning.

Till sist, hur ska man orka? Jag vet, man är rätt slut, efter nåt år med en sån här problematik. Försök avgränsa vissa tider då du gör nåt bara för din egen skull.Nåt du mår bra av. Du vet själv. Jätteviktigt. Man måste ju orka.