Min (f.d) sambo flyttar i morgon, och vi har en gosse på lite mer än 3 månader. Han vill träffa honom så mycket som möjligt, såklart, och jag bara undrar hur ni ensamstående löst det när era varit så små? Dom ska ju bara ha ett boende vid så låg ålder, men kan dom sova över hos pappan nån natt då och då? Och hur ofta lixom, för att han inte ska bli otrygg. Detta är så himla svårt!! Tacksam för lite råd och tips...
Hej!
Olika skolor säger olika. Men en regel som jag tror garanterat är helt oskadligt för barnet är att barnet sover heltid hos mamman tills barnet är 1 år och träffar pappan på dagtid och från 1 års ålder en övernattning och från 2 års ålder 2 övernattningar tills barnet fyllt 3 år. Då ska det funka med lite längre perioder.
Men det är viktigt att lyssna på barnets signaler.
Lycka till.
Jag lever ensam och pappan har ingen kontakt med sin son som är 6 månader . Men där emot sover min son någon natt i månaden hos sin mormor och morfar (sne han var 4- 5 månader) ochhan visar inga teckan på att ta skada av detta. Men det beror ju på amning och hur trygg han är med sin pappa, mormor har ju vart med från början vilket pappan i erat fall verkar ha vart också. . Sen kanske det inte funkar varje vecka men någon gång då och då får ju inte bli förvirraande för barnet. Sen måste du ju göra vad du känner känns bäst för din son men också för dig, jag vet att den natten jag får sova då och då gör att jag är en mycket bättre mamma resten av tiden.
hänger på i denna tråd av intresse också. min sambo o jag har precis separerat och vår son är 2 veckor gammal så umgängesfrågan kommer att bli aktuell snart..
är också lite fundersam på detta, har en son som är drygt 4 månader.. ammar honom inte. vet inte hur ofta pappan "kan" ha honom.. alltså vad som är bra för sonen.. dottern på 3 år så kommer att vara hos pappan varannan helg..
Min dotter är 6 månader och jag har varit själv hela graviditeten. Hennes pappa kommer och hälsar på hos oss ca 1 gång per vecka, men min dotter känner ju inte honom så bra, så det skulle inte funka i dagsläget att hon var borta nån längre tid med honom. Men jag ammar fortfarande, så det är många saker som spelar in när man avgör hur mycket den andra föräldern ska träffa barnet.
Jag tror precis som i inlägg #1 att barnet är tryggast hos mamman det första året när det gäller boende. Men det är viktigt att barnet ska känna sig tryggt och känna personen i fråga väl om han/hon ska sova ifrån mamman. Varje situation är ju olika, så gör det som verkar bäst för barnet.
Lycka till!
Tänk på hur en inskolning på dagis går till när ni ska förbereda barnet på att sova över hos den andra föräldern.
Ingen skulle väl få för sig att lämna in sitt barn på dagis på heltid (och dessutom för att sova över) om man bara hade varit där på några få besök en gång i veckan tidigare.
Låt barnet och pappan träffas intensivt i minst en vecka innan första övernattningen och om möjligt, att han kan lägga barnet minst en gång också, så att barnet blir vant vid att läggas av någon annan än mamma.
Tänk på hur en inskolning på dagis går till när ni ska förbereda barnet på att sova över hos den andra föräldern.
Ingen skulle väl få för sig att lämna in sitt barn på dagis på heltid (och dessutom för att sova över) om man bara hade varit där på några få besök en gång i veckan tidigare.
Låt barnet och pappan träffas intensivt i minst en vecka innan första övernattningen och om möjligt, att han kan lägga barnet minst en gång också, så att barnet blir vant vid att läggas av någon annan än mamma.
Jag är ensamstående till min dotter på 10-månader. Jag och hennes pappa har löst det så att han har henne några timmar två gånger i veckan och det har funkat jättebra.
När hon var riktigt liten (0- ca 4 månader) så kom han hem till mig och träffade henne här. Sen började han ta med henne på promenad ibland och efter det har vi ökat ut deras umgänge.
Om någon månad ska hon förhoppningvis börja sova där någon helg i månaden.
Jag tycker det är bra att han vill umgås med henne såpass mycket och det funkar jättebra och min dotter är glad när han kommer och glad när hon kommer hem så jag tvivlar på att hon tar någon "skada".
jag och min dotters pappa flyttade ifån varandra för en månad sen (när hon var två månader) och han kommer upp hit och träffar henne oftast, elelr tar han med henne någon timme bara. jag tycker att hon är för liten för att vara borta för länge, men jag vet inte riktigt om det är någon regler på det där.
vi var till familjerätten och där så sa dom att dom inte rekomenderade att barna sov borta. men dom kunde inte säga att ett barn skulle ta skade av det, mne ammar du så tycker jag inte han ska sova borta, allt beror på dig och din son tycker då jag..
puffar lite i denna tråd.. =)
är så himla individuellet hur man gör, i vårt fall sa de på rådgivningen att sonen (som nu är 6 månader) bra kunde sova hos sin pappa varannanhelg (ammas inte). Och han sover ju inte "borta" utan med sin pappa och storasyster. Sen sa de att man inte ska lämna så små barn till olika barnvakter varje helg,för det kan skapa otrygghet. Vi bodde ju tillsammans tills han var ca 3 måander, o sen har han ju träffas sin pappa nån gång i veckan. I början sov han över bara 1 natt men nu har vi utökat till 2 nätter!
Är ensamstående, då jag o sambon gjorde slut under graviditeten. Har sedan innan en 3-åring med samma pappa, och en 6-åring med en annan.
6-åringens pappa och jag flyttade isär när han var 11 månader. Därefter hade pappa honom varannan helg, vilket funkade bra.
Min nuvarande minis bor hos mej heltid, och pappa kommer o hälsar på dagtid.
3-åringen med samma pappa bor varannan vecka.
Pappan till mina barn flyttade när minsta var 4 månader. Vi har en dotter på snart tre och hon bor varannan vecka hos han. Men sonen har han varannan helg. Jag tycker att man ska titta på hur barnen mår och reagerar, mina barns pappa är lika bra förälder som jag är så att han ska ha dom lika mycket är självklart. Jag ammar inte så varför skulle sonen inte kunna vara där. När han fyller ett ska han börja vara där varannan vecka han med. Även fast jag vill ha dom jämt så kan man inte vara egoistisk. Han behöver vara med sin syster och sin pappa med. Även fast det är så jobbigt varje gång att lämna dom. Så vet jag att dom har det lika bra med sin pappa som vid mig.
jag sparerade från min dotters pappa när hon var två månader.
vi har hela tiden varit noga med att se till att han får tid med henne ofta. Ibladn var det väldigt jobbigt att ha honom här tre gånger i veckan någon timme på eftermiddagarna, men det var det värt. För min dotters skull.
När hon blev lite större ökade vi på tiden men drog ner det till två dagar istället.
det har varit stundtals jobbigt men ändå skönt att få de där pauserna.
viktigt att tänka på att hålla sig lite undan, så inte barnet automatiskt vill komma till dig eller att pappan väljer den lätta utvägen och lämnar över till dig när han ska göra en sak. låt dem få tiden tillsammans och lära känna varandra.
Jag och mitt X separerade när våran dotter var 4 månader, jag ammade inte något alls, och vi körde med varannan helg och att han fick träffa henne 2 dagar i veckan 3 timmar per gång.
det har fungerat utmärkt och nui är dottern 1 år och det funkar lika bra med varannan helg med övernattning!
Allt blir vad man gör det till, man måste chansa inann man vet något!
och JA familjerätten tyckte vi gjorde helt rätt so mtestade även att dottern endast var 4 månader.
Jag passade min systerson en natt när han var fyra månader och det gick hur bra som helst. Min egna dotter skulle det inte fungerat alls med så det beror nog mycket på barnet och föräldrarna. Känner pappan barnet bra sen innan och barnet är en lugn och trygg liten varelse så ser jag inte att det inte skulle fungera med övernattning även i tidig ålder. Allt beror på.
Gör som ni själva tycker är bäst, det vore ju toppen om pappan och sonen fick träffas så mycket som möjligt för att bibehålla den förhoppningsvis goda relationen de redan har. Lycka till!