Tre tonåringar varav den ena är riktigt illa ute-HJÄLP!
Jag har fem barn varav de tre äldsta har en pappa. De tre barnen är nu 18(pojke), 16(pojke) och 14(flicka). Alla barnen har haft visst problem med skolk men nu är flickan riktigt illa ute.
Vad gäller pojkarna så har "skolket" till störst del bestått av att de sovit över men tagit sig iväg till skolan då de blivit väckta eller vaknat av sig själva. De har haft ngt enstaka IG i betyg men flickan hade nu till jul endast 3 godkända betyg:-O.
I hela deras liv har deras pappa varit väldigt gränslös mot dem(klarar inte av att sätta gränser och hålla dem). Han är snäll men det blir så fel.....Ett ex:
Sonen på 18 år ringer från mig och hans samtal låter såhär:
-Kom och hämta mig sju(klockan är kvart i sju och pappan bor 1,5 mil bort).
-Jo.
-Jo sa jag.
Jag vet att du ljuger, hämta mig sju.....klick.
Tjugo minuter senare kommer pappa och hämtar. Han kan även åka hit i två omgångar och hämta barn för att de vill till honom oliak tider sen har han inga pengar till bensin och knappt till mat???
För lite mer än ett år sen var dottern knappt hemma hos honom så jag sökte om underhåll till slut. Då skulle hon flytta dit eftersom det var så synd om pappa som var tvungen att betala underhåll till mig, vi var ju två stycken(jag + sambo) vi kunde betala för alla barnen sa hon.....
Följdaktiligen började hon vara hos sin pappa igen.....
Äldsta sonen har i dagsläget inget underhåll från vare sig pappan eller mig. De två andra har jag växelvist bidrag för. Men de är hos oss nästan varje dag, äter mellanmål(ibland också kvällsmat) duschar och byter kläder(som vi tvättar). Oftast vill de också ha skjuts överallt. Missförstå mig inte de får så gärna komma hit och äta, duscha och vad det nu kan vara och skjutsa gör vi också, när vi kan och orkar. Oavsett vem de är hos men jag känner att nu får det snart vara nog.
Jag vill ha det o det o det, pappa köper iallafall datorer till oss(tar på avbetalning så han knappt klarar mat och räkningar).18 åringen har sitt studiebidrag, 16 åringen barnbidraget och 14 åringen har 600 kr i månaden och då ska de handla det mesta utom skor och ytterkläder själva men det tjatas ständigt om pengar, vi kallas snåla mm. Vi har föyttat till större lägenhet, köpt en 7 sitsig buss, fixat möbler och till julklapp har de fått nya mobiler, fina parfymer osv vad de vill ha helt enkelt.
Sen skolkar flickan så pass att hon bara hade tre godkända betyg, åker till pappa nästan varje dag och sitter vid datorn halva natten o orkar förmodligen inte med skolan pga detta. 16 åringen skolkar ibland pga samma orsak men han kommer oftast iväg ändå. 18 åringen försöker men är fruktansvärt skoltrött. Nu idag fick jag veta att iallafall16 åringen sover fortfarande och pappan har jobbat natt, kommer hem vid sex och sonens buss går kl 7,20 men han har ist lagt sig för att osva.
Visst de 'är så stora att de ska kunna ta sig iväg till skolan själva men om läget är så pass illa osm det är för flickan speciellt, försöker man inte allt då för att de ska klara grundskolan åtminstone? Vara vaken en timme tycker jag att han ska orka för att få upp honom till bussen???
Jag säger till barnen att de måste fixa sig iväg till skolan och att de kan inte komma efteråt och gnälla och tycka att det är jobbigt mm mmm. De kan inte lägga allt på pappan heller utan att det är deras ansvar. Men var går gränsen? Ska men verkligen curla sina barn så pass att de skiter i allt för att de "inte orkar"?
Pappan är aldrig med på möten i skolan int eheller föräldramöten. Han tar ladrig heller kontakt med skolan när det är såhär. Det är jag som ringer och mailar med dem. Idag har jag mailat till flickans klassföreståndare och önskat en elevvårdskonferens innan det går ännu längre. Som det är nu får hon gå om.....Mailade även kuratorn men hon kunde inte göra så mycket......
Vad ska jag göra? Gör jag rätt som tacklar detta som jag gör?
