När gråten blir ett medel för kommunikation för min 6 åring!
Hejsan, vet inte ens vart jag skall börja men gör ett försök med att ge er bakgrundsinfo.
Har en son på 5½ år har varit ensam med honom sen han var 1 år men han har från början bott varannan vecka hos sin pappa för att sedan gå över till varannan helg då vi kände att han behövde en fast punkt så har det varit det senaste året och det har fungerat bra.
Problem 1 är att han ALLTID gråter till sig uppmärksamhet om man nu kan säga så, istället att förmedla det han vill med ord så gråter han och gråter och gråter och det slutar inte förns han är heelt utmattad, man frågar vad han vill, ger honom fler förslag inget duger, inte förns man prövar att gå ut ur rummet för hundraelfte gången då säger han helt plötsligt vad han vill å oftast så är det ett utav de förslag man tidigare givit.
Bör nämna att dessa grin attacker kommer på kvällen och natten när han ligger i sängen, när vi alla ligger i sängen. läser själv till lärare har läst många böcker där det står att man skall hjälpa barnen att sätta ord på sina känslor, att identifiera sina känslor om de drömt mardrömmar eller dylikt men det funkar inte heller. Det funkar inte heller att bara sitta där och låta han gråta klart! VAD ska jag göra vad beror detta på han säger ju inte vad som är fel utan bara gråter. håller på å bli tokig då detta sker nattetid och man själv är helt slut, dessa utfall håller på iallt från 10-40 minuter känner mig maktlös, detta har även blivit ett problem mellan mig och sambon då han tycker vi ska avvakta till sonen själv kommer upp och hämtar nån utav oss men det händer inte utan han ligger å gråter hysteriskt tills någon kommer, vilket blir jag för det skär i hela mig att höra å inte ens det hjälper! vad ska vi göra för att våra nätter inte ska vara fyllda av gråt!? å hur får vi honom att tala om direkt vad som är fel? Han har ett väl utvecklat språk och har inge språkliga bekymmer.
Här har vi även ett annat problem med gråten då han har det som medel för att få sin vilja igenom, så fort han inte får som han vill tar han till gråten detta är en medveten handling, han börjar med att låtsasgråta eller vad man ska säga det kommer inge tårar ända tills han märker att han inte får någon respons på det å då kommer de riktiga tårarna... Hans pappa har ofta givit honom respons på detta beteende i form av att han givit sonen det han velat men jag har valt att inte ge honom det han vill bara för att han gråter! detta har blivit ett problem då det alltid övergår till riktig gråt då han inte får sin vilja igenom! Har pratat med hans pappa om detta och han säger att han inte orkar lyssna på honom när han gråter tex. på affären så han får som han vill, alltså inget tålamod!
Hur får vi bukt med detta? jag vet att inte ge honom det han vill så fort han gråter kan vara något men det leder till att han får utbrott och gråter ännu värre!
Känner mig hjälplös! gråten har blivit ett medel att få sin vilja igenom, ett sätt för honom att kommunicera men det underlättar inte för oss föräldrar....
Dessa problem har blivit större sen han blev storebror dessutom... dock så trivs han som den DUKTIGE storebrodern! vi är väldigt noga med att lyfta honom och ge honom tid för att undvika syskonavundsjuka låter han känna sig som en storebror och man ser hur stolt han är men ja det går inte hela vägen hans trots mot mig har blivit värre än någonsin!
Vet att detta blev mycket men skulle uppskatta om man kunde få lite tips och råd, framför allt med hans gråt på nätterna detta är väldigt påtagligt speciellt då jag har en liten på 4 veckor att gå upp med på nätterna också.
tacksam för alla råd jag kan få!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-03 20:49
Tack så jätte mycket nu har man fått lite tips som definitivt är värda att pröva.
för några nätter sedan fick han ett utbrott och på morgonen efter frukosten så satte jag mig ner med honom i lugn och ro och pratade lite om hur han kände det och om han kan tala om hur det känns att bli så där ledsen som han blir på natten, och framför allt vad det var som fick honom att vara så ledsen.
Sa som jag alltid säger att vara ledsen ÄR okej men om jag ska kunna honom så är det bra om han kan tala om för mig vad det är som gör honom ledsen, för jag vill inte att han skall vara ledsen.
Och det är som sagt inte alltid lätt att sätta ord på sina känslor.
så därför får man göra vad man kan som förälder för att hjälpa dem att sätta ord på dem.
Chansade på att fråga om det är så att han drömde en otäck mardröm, och det kändes direkt som att jag träffade en punkt för direkt så sa han att han drömt en mardröm...kanske det var så kanske inte, det spelar nog ingen roll det var ett stort steg att vi kan kommunicera om händelsen.
Talade om för honom att om du vaknar på natten känner dig rädd eller bara vill att mamma skall komma så räcker det med om han ropar på mig eller till och med kommer in till mig och det tyckte han var jätte bra sen pratades det inte så mycket mer om det den dagen.
Detta samtal gav resultat för sen samma natt så kom han mycket riktigt in och tala om att han drömt, vi gick upp och kissade tillsammans och sen så kröp vi ner tillsammans i våran stora säng, lille bror i sin säng och storebror mellan mamma och bonuspappa. En helt underbar natt måste jag säga. Natten därpå sov han i sin egen säng utan ett enda avbrott!
måtte detta vara en positiv spiral vi är på väg in i då de har varit en väldigt negativ spiral vi tidigare var inne i.
Kan det vara så att genom det lilla samtalet och det att han fick sova tillsammans med oss resulterade i en mer harmonisk och trygg pojke?! Kan ju hoppas, hur som haver så har detta givit mig en chans att ladda upp batterierna så om det skulle bli en jobbig natt igen så orkar jag ta itu med det då....
Tackar för de tips jag fått!