Jag vill gå vidare men kan inte , HJÄLP!

Antar att han även misshanlade dig psykiskt?
Tycker du ska se till att söka hjälp, för du är fortfarande påverkad av hans misshandel.
Kanske ska du inte lägga energi på att träffa nåon ny förrän du mår bra?

Jag tror att orsaken till att du inte fixar att gå vidare riktigt ännu är att du har inte jobbat dig star som person ännu. SÅ jobba med dig själv och ha inte så brottom med att ersätta tom rummet du har efter ditt ex korkad som om han inte hade varit det.

Han misshandlade mig på psykiskt och fysiskt .
Jag har försökt med att söka hjälp hos soc men dom säger bara att man måste se till barnets bästa och de fattar jag oxå men som jag inte mår bra så mår ju inte min son bra heller .
Jag har oxå funderar på de att man inte ska leta efter kärleken men nu blev de som de blev . Denna killen skickade ett sms fel och de hamnade hos mig , sen dess har vi pratat massor , vi kan inte sluta tänka på varandra någon av oss men se måste jag träffa sonens pappa och jag bli en helt annan person då . Jag vill inte träffa pappan men jag måste . Har sagt till soc att jag vill att någon ska ta emot sonen när han kommer från sin pappa och när pappan hämtar honom , att jag inte fixar att träffa pappan . Men dom säger bara att jag måste kunna se till sonens bästa , att sonen mår bäst utav att se sina föräldrar tillsammans och de hoppas jag oxå att han ska få se tidsnog men just nu orkar jag inte träffa honom . Vill absolut inte ha något med honom att göra . Jag vet inte de kanske inte är en lösning men att någon tar emot sonen och lämnar sonen till sin pappa så jag slipper se fanskapet , va tror ni om de ?

Ja be någon i din familj/närhet att överlämna sonen, iaf så här i början.
Prata med bvc eller din familjläkare om att få komma till någon att prata.

Det låter som ödet, att det där sms:et amnade hos dig = )

mmm får göra de , känns som de är en bra början för mig iallafall och jag hoppas att vi kan träffas i framtiden när de är något inom skolan eller liknande men just nu orkar jag inte se honom .
bvc skulle kolla om hon hittade någon som jag kan prata med .
Joo de gör ju de , lite därför jag inte vill släppa taget om honom . Han är helt perfekt så vill inte behöva säga hejdå till honom pga mitt ex..

Jag har vart med om samma sak, grät i varje natt i två år när jag lämnade min dotters misshandlande pappa. Det som till slut fick mig att gå vidare var bara att han gick över gränsen en gång för mycket och jag kände att det var dags att gå vidare. Då beslutade jag mig för att gifta mig med min nuvarande man som vart min vän under många år men som jag aldrig kunnat ge chansen eftersom jag inte kommit över exet.
Men jag vet exakt vad du menar med att när man träffar de så går det liksom inte att kontrollera känslorna, soc har ingen som helst rätt att tvinga dig att träffa honom. Dessutom har han ju misshandlat dig. Socialen bestämmer inte över umgänge utan det gör tingsrätten. Tycker du ska gå till rätten och kräva en kontaktperson som överlämnar eller eventuellt ta hjälp av någon närstående.
När du går vidare kommer du bli lycklig i dig själv, det lovar jag. Men tyvärr kommer du inte kunna det sålänge du träffar honom.
Lycka till!

Tack!! Äntligen någon som fattar hur ja mår !!!
Jag lämnade aldrig honom för vad han gjorde utan för att jag blev gravid och fattade att mitt barn inte ska behöva leva i samma helvete som jag gjorde .
Men hur kom du över ditt ex ? va de genom att gifta dig ?
De e ju så att Pappan ringer även till mig och säger att han är påväg och allt sådant och ringer dagen innan och frågar hur vi ska göra imorgon, dagen då dom ska ha ett umgänge. Jag vill absolut inte svara men jag måste.
Tvinga mig har väl aldrig soc gjort riktigt utan dom har bara sagt att sonen måste få träffa sina föräldrar samtidigt , att de är de bästa för barnet . Dom på soc har aldrig tagit mig på allvar känns de som , att pappan har misshandlat mig tror dom inte på bara för att jag aldrig anmälde honom men jag vågade inte .
Har du möjligen lust att prata mer med mig "privat"?

Nej, jag kom inte över exet genom att gifta mig. Viktigt att du inte gör något sånt för att gå vidare, för det kommer bara såra din nye. Jag testade allt för att gå vidare, jag reste till thailand i tre månader och träffade inte honom på fyra månader men ändå grät jag varje natt... Vet inte men det är något man måste få ta tid att bearbeta och känna sorg och komma över. Den dagen jag bestämde mig för att gå vidare hade vi försökt komma överens och han lurade mig att skriva på ett papper om umgänge på socialen och jag hade hjälpt honom väldigt mycket ekonomiskt för att han skulle kunna vara med sin dotter (tex så hon skulle kunna vara hos honom trots att han inte hade råd med mat) och jag skulle jobba i London i en vecka och då fick jag höra av honom att han minsann skulle sätta dit mig till FK för att jag inte hade rätt till underhåll om jag var bortrest en vecka. Då blev jag så trött på allt, jag orkade inte mer och kände att det var dags att gå vidare och glömde helt enkelt bort honom. Nu träffas vi inte eller pratar inte alls utom när han ibland väntar utanför mitt hus och uppträder hotfullt men jag är ju gravid med min nya man och han behandlar mig som en drottning så då tänker jag alltid hur korkat det vart om jag skulle gå tillbaka till någon som alltid slog, hotade och sa hur ful jag var...
Mitt råd är att du försöker att inte träffa honom alls, inte ha kontakt alls på ett tag tills du känner att det gått över. All kontakt kan tex ske genom sms och enbart handla om barnet.
Socialen är skit, mitt ex har erkännt framför de att han slagit mig men de tycker han är den perfekta pappan :S
Vill du prata vidare kan du adda min msn, är inte inloggad så ofta men ibland. [email protected]

@mamma1988: på vårdcentralen ska det finnas någon som heter i stil med psykosociala teamet och som hjälper en med den psyksiak delen under en kortare tid.

Jag gick på min vårdcentral och fick hjälp under sista tiden av mitt äktenskap och även efter, jag tyckte dock inte att dom hjälpte mig utan mer stjälpte men det är nog för att jag har fler underliggande problem (nej jag är ingen lätt människa att varken känna eller umgås med) som dom inte kan hjälpa mig med då deras kontakt med en är kort.

Dom säger att dom inte kan hjälpa mig på vårdcentralen , dom säger bara att jag ska gå till familjerätten och prata men de finns ju fan ingen som tar en på allvar ! Blir så trött .

Sonens pappa ska ev komma hit imön för att ha ett litet umgänge , som min son är sjuk så får han inte åka till sin pappa och då frågade pappan nyss om han fick komma , fan jag vill inte :( Fan om jag säger nej så kommer jag bara få höra att jag inte är sammarbetsvillig . Snälla någon hjälp !!!!

hmm det var ju synd att det inte finns någon kurator eller psykolog på din vårdcentral.

Om du har en hemförsäkring så tror jag det är dags att införskaffa en advokat och slåss lite med Soc. Du kan få delar av kostanden täckt av hemförsäkringen om det gått en viss tid, lättast att ringa och prata med försäkringsbolaget om detta.

Någon hemförsäkring har jag icke TYVÄRR . Blir att skaffa de när jag flyttar till nya lägenheten om ca en månad .
Men jag har en jätte bra advokat och hon skulle se vad hon kunde göra , vad pappans advokat säger om de om pappan går med på de helt enkelt .
Går inte pappan med på de så får jag inte ha någon utan måste träffa honom själv varannan vecka :( De är pappan som bestämmer allt tyvärr , om han inte får som han vill så går han vidare till rättegång som oftast slutar med att jag förlorar och får betala massor . Har en räkning på över 30 tusen som ska betalas bara för att jag förlorade .

hej!

jag förstår absolut vad du går igenom!! utifrån min egen erfarenhet (genomgick psykisk misshandel av min dotters pappa som lider av en narcissistisk personlighetsstörning) så kan jag bara rekommendera dig:

- skriv upp allt som händer! (som han säger, gör osv)
- sluta rättfärdiga dig inför honom (det ger honom bara mera makt) och försök att hålla relationen så saklig som möjligt
- utsätter han dig för hot (psykisk elelr fysisk) sätt gränser!
- sök hjälp hos kriscentrum för kvinnor eller liknande org; de har mycket praktisk erfarenhet och kan ge dig "verktyg" hur du ska hantera och agera
- prata även med en psykolog (dock MÅSTE denne vara specialiserad på just misshandel får att du ska kunna få något konstruktivt utav det)
- ordna ett umgänge för din son som du inte tar skada av, dvs involvera en tredje part som kan hämta och lämna honom hos pappan.

det är viktigt att din son får sitt umgänge med pappan. jag håller dock inte riktigt med det som famrätt sa. ska din son behöva se hur du fortsättningsvis blir misshandlad av hans pappa inför honom?? hur kan det vara bra att din son måste iakta sådant? ger det inte honom en fel uppfattning om hur en familj ska vara och hur man ska umgås resp behandla sina medmänniskor? tills du och exet inte fått ett sund förhållande gentemot varandra så tror jag personligen att det är bäst att han inte ser sina föräldrar tillsammans utan varje enskild föräldrar på sitt bästa plan (och förhoppningsvis beteende)...det är bara mina tankar kring det hela.

nedanstående en länk som hjälpte mig otroligt mycket! du kan väl kolla om den kanske även kan hjälpa dig? det är en engelsk website om just hur du ska hantera din psykiska misshandlare ( coping with your abuser samvak.tripod.com/abuse3.html )

vad gäller dina känslor för honom... ja vet inte när det går över...för det har ännu inte hänt hos mig. men det hjälper mig ibland att vända på det hela: vill jag verkligen gå genom det hela igen? vill jag att mitt barn ska behöva se hur hennes pappa misshandlar mig? vill jag inte få chansen att träffa mitt (verkliga) livs kärlek och bilda en ny familj?

stå på dig, följ förnuften...för magkänslan har ju tyvärr hållit dig alldesles för länge hos honom.

kram på dig!

gå och prata med nån, känns som du lägger för mkt eneri och tid på det här. se till först att du och ditt barn mår bra, och känslorna för pappan svalnat, håll dig sysselsatt, träffa vänner, aktiviteter, sen när du fått mer balans i livet och själen kan du börja träffa någon kanske

Jag försöker skriva upp allt dom händer och så , vad pappan gör o de . Jo jag vet att jag måste säga från och liknande men jag är rädd för att pappan ska gå vidare och använda de emot mig . Tack för tipset om kriscentrum , aldrig hört de innan .
Jag försöker få någon att hämta och lämna sonen till sin pappa men finns ingen som kan hjälpa mig utan dom bara skickar mig vidare och vidare .
De som familjerätten sa fattar jag inte heller . De va ju just därför jag lämnade pappan när ja va i vecka 20 för att barnet i magen inte skulle behöva leva i samma helvete som mig .
Tack för länken men tyvärr kan jag inte läsa den om den är på engelska , fattar inget .
Får ja fråga hur länge sen du lämnade hennes pappa ? Bara nyfiken på hur länge jag kanske måste leva med denna känslan .
Joo de hjälper mig oxå att tänka så , varför ska ja gå tillbaka till honom o allt sådant men sedan kan jag bli jätte ledsen bara för att jag inte ger min son den familjen som jag hade hoppats på att ge mina barn .
Tack !!
Kram

Gå och prata med någon hade ja gjort om jag hade fått någon hjälp någon gång , eller att jag hade blivit tagen på allvar !
Joo jag och min son mår bra men så fort de blir tisdag eller fredag varannan vecka så börjar jag tänka på pappan efter att sonen somnat för då vet jag att dagen därefter ska jag till sin pappa och jag måste träffa honom vilket jag inte vill .
Försöker hitta på saker hela tiden men de blir jobbigt iallafall .