Hej!
Nu har jag och min sambo försökt läänge och de blir ingen bebis =( har fått tid i mars hos läkaren, nervös =S
Nån mer som vart i samma situation? skulle va najs att få prata lite med nån i samma situation..
ååhh jag är sååå arg!! 
måste bara få skriva av mej! fick veta idag att min kollega som är lika gammal som mej är gravid! med 3dje....fan oxå, och hon har redan gjort en abort och de har ett dåligt förhållande, bråkar typ hela tiden med varann...känner bara, varför kunde det inte ha blivit jag istället!?
urch i dag blev jag sååå ledsen va å hälsa på min vän fick barn för några v sedan vi tog en prom efter som de va så fint väder.. jag fick dra vagnen å plötsligt börjar tårarna rinna å jag blev så ledsen fick en hämsk tanke på att jag kanske inte kommer få dra en vagn med min egna bebis i... fy vilken hämska tanke de va..
men hoppet är ju defenetift inte över vi har ju bara börjat utredningen har ju inte fått någon dom att vi inte kan få barn. men de blev bara så jobbigt
vad snapt de går va ju inte så länge sedan vi lämna blodprov å den 30 mars ska vi upp med gubbens simmare å kolla å prata hur vi ska gå vidare..
hej alla igen!
nu har vi varit på vårat efter längtade besök! äntligen =)
läkaren sa att allt såg mycket bra ut, vi har då lämnat blodprov, sperma prov och gjort ultraljud, såå då undrar ju jag varför de inte blir nått??
såå nästa sak att göra är en sån där spolning...hoppas den lyckas!
Flera år faktiskt, fast då blev aldrig utredning av
Men med nuvarande sambo, 2 år. "bara" ( vi sket i preventivmedel från start, barnbesatta bägge 2)
Inget fel har hittats vid utredning dock.
Läkare,, specialister, zonterapeuter, spåkärring och naturläkare. Ingen hittar något levandes fel på mig :)
Fick äggledarna spolade för några månader sedan, men har inga förhoppningar att det skulle hjälpa. Alla värden är bra på mig, jag ägglossar som en klocka, det verkade vara fri passage i äggledarna.
med flera år kanske jag ska specifiera lite
4 år mellan 20 och 24 års ålder med min dåvarande sambo. Ingen utredning där. Separerade dels pga detta
1,5 år mellan 26 och 27. med min ex-make.
Påbörjade utredning, men slutade så snart HAN fått bekräftat hans spermier var OK. Hur det stod till med mig, sket han i. Han ville bara försäkra sig att "han var man" eftesom hans ex fått barn med sin nya kille. När sen utredningen skulle igång på mig fick han tuppjuck av att specialisten var man ( tur iofs att inga barn blev gjorda där, med tanke på hur han var mot kvinnor, det var mkt mer knas han hade för sig, så tro inte jag gick därifrån utan anledning)
2 år mellan 28 och 30 med nuvarande sambo. Min nuvarande sambo sa i princip direkt vi blev ihop att han tyckte vi skulle " köra på" och gå på utredning när vi fick tillträde.
I dagsläget, efter dessa år av barnlängtan och tårar, är jag mer jaja, går det så går det. Men jag har faktiskt gett upp hoppet. Sambon min däremot, säger att han verkligen längtar efter barn.
Var inte nervös för undersökningarna!
Tänk på det som du kämpar för att få, BORTOM de där undersökningarna och behandlingarna.
Det är värt varje minut i väntrummen, varje, blodprov, spruta, undersökning. Bara chansen att det kan gå vägen är skäl nog att stå rakryggad.
5 år snart 6 men jag är bara 22 år så jag har tid, jag har ska till gynekologen imorgon men snälla kan nån svara på min fråga kan man till gyn fast än att man har mens? jag har väntat på läkarbesöket i 4 månader och så fick jag min mens på köpet i lördags och min gyn är imorgon :(
så där då har man vart å lämnat gubbens simmare å ett ultrajud å bloc prov å massa prat med läkaren.. så nu ska man vänta på att få komma tillbaka för att spola ledarna för att se att allt funkar där gör de. då ska gubbens små simmare få hjälp att hitta rätt... hoppas att de funkar å att man snart har en liten men väntan kan ändå bli lång.....