• nik70

    Lämnad mitt i graviditeten

    Jag är en förtvivlad pappa som väntar mitt andra barn. Men hon har valt att lämna mig :( Jag älskar henne så mycket och ser fram emot det här barnet väldigt mycket så jag har svårt att ta till mig att hon valt att gå sin egen väg. Vi var lyckliga, hade precis förlovat oss, planerade bröllop och tittade på hus, och så plötsligt så drabbades jag av en kris. Jag hade stressigt på jobbet, men dotter som jag har delad vårdnad om skulle opereras, jag uppdagade att min ekonomi höll på att rasa samman, samt att jag kände mig otillräcklig för min flickvän, som mådde dåligt av sin graviditet. Allt detta hända på väldigt kort tid och jag drabbades av insomnia.


    Min flickvän mådde väldigt dåligt av graviditeten. Hon tyckte inte alls om sig själv och sa ofta att hon var ful och äcklig. Jag försökte bekräfta henne så mycket jag kunde, men när problemen hopade sig för mig, så blev det fel. Hon orkade antagligen inte med att jag fick problem, och valde att gå sin egen väg. Pga insomnian kunde inte jag tänka klart och det gick så långt att jag funderade att ta livet av mig. Då blev jag riktigt rädd och tvingade mig själv till psykakuten. Hon valde att göra slut med mig via mail och då rasade allt samman.
    Nu har jag lyckats få rätsida på alla mina problem, men fortfarande vill inte min flickvän prata med mig. Hon sade i mailet där hon gjorde slut att hon inte kan lämna det bakom sig. Jag kan faktiskt inte känna igen henne! Vi pratade mycket om hur vi vill att vi ska vara mot varandra i relationen, och ett av det viktigaste som vi gemensamt tyckte, var att finnas för varandra när det är svårt och att kunna prata om sina svårigheter. Det är inte alls det hon gör nu.
    Jag är fruktansvärt olycklig och vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte stressa henne med SMS, mail och telefon, så jag kontaktar inte henne. Jag har skrivit ett mail och bett om ursäkt.
    Vad ska jag göra??? Är det någon annan blivande pappa som har upplevt problem i relationen under graviditeten?
  • Svar på tråden Lämnad mitt i graviditeten
  • Yamashita

    Låter helt fruktnsvärt

    Har själv inga liknaden händelser men har haft det tufft i livet.
    Jag sökte hjälp genom att gå och prata.  För man klarar inte av att bära allt och när man får prata av sig så är det som man lyfter bort bit för bit och förstår det. Att söka hjälp visar att man är stark och har viljan att må bättre, för man är själv om det valet.
    Svenska kyrkan 
    ( NEJ DU BEHÖVER INTE VARA TROENDE FÖR ATT FÅ HJÄLP VIA KYRKAN! och de prackar inte på en någon tro el. religion )

    Svenska kyrkan har sk "Samtalsakuten" där de hjälper en med samtal och allt är sekretess och journalsförs inte.

    Eller så finns det bra andra alternativ hos landstinget.
    För som jag ser det behöver du experthjälp med detta. Det är inget man bara klarar av via ett forum, men går det så är det bara positivt.

  • nik70

    Jag har en psykolog via jobbet som jag pratar med. Så jag håller helt med om att man inte kan klara att bära det själv. Styrkan och viljan har jag, även om jag till och från lägger skulden på mig själv.


    Det enda jag vill är att hon ska se att jag har modet, styrkan och viljan att dels ta hand om mig själv och min dotter, men också att finnas för henne.
  • Yamashita

    Som du skriver, det enda du vill är att HON ska se att du har modet, styrkan och viljan.
    Det märks att du är klok i detta, genom ditt sätt att skriva. Du kan förändra dig själv och ditt liv, men att få henne att se är något som ligger hos henne. Du förstår vad jag menar

    Fråga henne om hon vill kämpa för er, om så är fallet föreslå familjeterapi
    Ni måste , eller hon måste förstår att det handlar inte om henne utom om er 3.

    Hoppas allt går bra

Svar på tråden Lämnad mitt i graviditeten