Delad vårdnad men har inget liv?

Hej
Jag grubblar och tänker på hur jag ska göra.
Jag har delad vårdnad och det funkar bra så länge jag gör som mitt x vill, men inget bråk iaf.
Jag flyttade till Stockholm när jag träffat pappan till barnet, gav upp all min trygghet och vänner o familj, för att jag trodde på detta.
Det blev inte så, jag blev nertryckt och "dög" inte så jag var tvungen och separera medans det fanns nåt kvar av min personlighet. Efter mycket terapi och "lagande" av självkänsla/självförtroende så är jag på fötter igen.
Har träffat en ny man som behandlar mig som en människa och inte vill göra om mig, allt fungerar bra med barnet oxå, där finns inga problem.

Problemet är att jag vantrivs här i sthlm, jag har inga vänner, har försökt så mycket att lära känna men folk har inte tid med nya bekantskaper, får inget gensvar. Jag känner det som att jag sitter på en flygplats men kan inte kliva på det planet jag vill, jag väntar....

jag jobbar,lagar mat, städar, veckan jag har dottern har jag fullt upp, andra veckan går jag och väntar på att barnet ska komma tebax?
Jag har drömmar men allt är för dyrt och det finns inte möjligheter här till det jag vill i sthlm och jag känner att jag kan inte leva mitt liv som jag vill.
Jag "sitter av" tiden känns det som?

Jag skulle vilja flytta dit där jag känner mig hemma, avstressad och lugn och framför allt mår bra.

Jag är stressad, går upp i vikt, mår inte bra, trivs inte med det liv jag lever.

Skulle jag ta upp detta med pappan vet jag inte vad som skulle hända.

jag vill inte lämna min dotter, men orkar jag leva såhär?

jag vet varken ut eller in, jag behöver era tankar om detta.

Kram