Är det "fel" att önska sig ett friskt barn?

Nåja, Downs syndrom innebär en del följdsjukdomar och för en del rätt svåra såna, det är ingen slump att man förut beräknat livslängden till 30 max 40 år...

Hursom så ställer jag mig inte negativ till att behålla ett barn med Downs eftersom chansen även finns att dom kan leva ett rätt normalt liv, en del kan leva själva och ha jobb och ett gott liv.

Dock kan jag förstå om man ser allvarliga fel på fostret och väljer abort, vad hjälper det mitt barn att han eller hon får komma till världen som en grönsak utan möjligheter?
Svårare hjärnskador och hjärtfel skulle nog kunna få mig att börja tänka abort, absolut! Och ändå så är jag inte någon som skulle använda detta lättvindigt. Har aldrig gjort abort och skulle med största sannolikhet inte göra det för att en graviditet låg fel i tiden eller så.

Du ts, ska göra precis hur du känner är rätt, vi kan ju inte säga åt dig att gå igenom en oönskad graviditet för att föda och ta hand om ett oönskat barn? Det är liksom inte våran sak att avgöra...

Nej, du är inte det minsta hemsk!
Varför skulle det vara ego? Det förstår jag inte alls.
Vad tycker din man?

Nej, det gör dig inte till en hemsk människa.
Min dotter föddes med ett ovanligt syndrom och är gravt handikappad. Det visade sig att jag bär på anlagen till kromosomavvikelsen som leder till detta syndrom. Jag älskar min dotter mest av allt på hela jorden, hon är mitt allt! Jag vill gärna ha ett till barn, men då skulle jag välja att göra hela kontrollkitet för att undvika att föda ett till barn med samma syndrom. Har gått igenom helvetet och lite till med min dotter, hon har varit nära att dö flera gånger, gått igenom diverse kirurgiska ingrepp och legat på sjukhus i veckovis vid minsta förkylning. Nu mår hon bra, tack och lov. Känner att det skulle bli för mycket med ett till gravt handikappat barn.

Följ magkänslan och gör det som känns rätt för dig.
Kram kram

Jag tycker faktiskt det är fel att ta bort ett barn för att det finns nån kromosomavvkikelse (i de flesta fall). För jag antar att du även skulle ta bort ett barn med exempelvid DS och om ett barn har ds betyder det ju autmatiskt inte att barnet är sjukt.
Visst önskar man sig ett friskt barn, det gör väl alla. Men väljer man att man vill ha barn så gäller det väl att vara beredd på att ta emot det barn som kommer, med problem eller inte.
Känner man redan innan man blir gravid att man med säkerhet inte orkar ta hand om ett barn med särskilda behov ska man nog avstå från att skaffa barn eftersom de allra flesta "fel" inte syns på diverse tester.

Alltsåeeh, vad tror folk att UL är till för då? Det är ju fosterdiagnostik, nåt som säkert 99% av alla blivand emorsor gör. Alltså, ett UL är ju för att man ska få veta om det är nåt knas med bebisen, nåt som man behöver ta ställning. det är INTE för att man ska kunna säga tjena till bebisen.
Nej jag tycker inte du gör fel. Jag skulle inte välja osm du (tror jag), men jag tycker inte du gör fel för det.

Ja, det är för att kolla om det är nåt eventuellt fel på barnet så barnet kan få den hjälp det behöver när det är dags att födas. För de flesta defekter som upptäcks vid ett ul är ju faktiskt inte dödliga så de inte går att göra nåt åt

UL och KUB är verkligen inte samma sak.

Men Sisu - fortfarande är ju UL också fosterdiagnostik, eller hur menar du?

Busbellan - men rul görs ju innan det är försent att göra abort av en anlednng.

Jag fattar inte vad problemet är, varför ska man jämt villkora abort? Vad spelar det för roll, antingen är det fri abort eller så är det ingen abort alls, det hajar ju vem som helst att det aldrig skulle fungera i praktiken att villkora sådär. Eller ja, det kanske ni inte vill, nu spårade jag kanske ur iofs.

Ahlcec: Jag menar att ett Ul gör väl säkert 99 % av alla gravida, för att se så att alla kroppsdelar sitter där de ska, och för att tidsbestämma graviditeten. Det är bara vid extrema avvikelser som något framkommer på rutin-UL.

Vill man veta mer detaljerat, eller som i TS fall, veta om något är fel så att man kan göra abort, gör man ett aktivt val och bokar in NUPP eller KUB och så FVP. Det är stor skillnad.

*...veta mer detaljerat, så att man kan vara förberedd när barnet föds...

Sisu - Jag vet det. Att det är skillnad alltså. Eller vad är det du far efter, det fattar jag nog inte däremot.
Ul ÄR ju fosterdiagnostik, det spelar väl ingen roll om man bara kan upptäcka vissa avvikelser. Eller jahaaa du menar att de flesta gör ett Ul av andra orsaker än ts? Alltså för att se så allt är bra, inte för att leta fel.
Kolla vad smart jag är som förstod. Och ja, jag tror absolut du har rätt i det.

Tack för din omtanke men jag oroar mig inte för min fertilitet alls, jag blev gravid på första försöket. Och jag har svårt att tro att det helt plötsligt skulle gå från 100 till 0.

Inte ett dugg fel. Alla får önska sig precis vad de vill. Jag har också mött den attityd du beskriverskriver. Men det är precis som med allt annat här i livet. Vissa människor tar det personligt, helt enkelt. De tror att bara för att DU önskar dig ett "friskt" barn så ser du automatiskt ner på dem som inte önskar sig det, alternativt har ett barn som inte är "friskt". Och det är ju inte samma sak.

Det är människors egen oror för att man ska tycka att de har ett mindre värde som tar sig uttryck i en önskan om att man ska ha samma åsikter som dem.

Alla önskar sej ett friskt barn, den som påstår annat ljuger. Men även om man gör alla tillgängliga tester så föds det barn med funktionshinder. Det kan man aldrig komma ifrån. Liksom att en del skador kan uppstå vi själva förlossningen.
Det är inget fel att göra testerna, det är inte fel att välja att abortera eller inte. Var och en gör de val de anser att de kan stå för, och ska inte dömas av omgivningen. Oavsett hur man väljer får man själv leva med konsekvenserna.

Vi går längre och längre i vår strävan efter den perfekta människan.
Vårt kontrollbehov blir större och större.
När jag väntade mitt första barn för åtta år sedan var det debatt om det var riskfritt att göra ultraljud för fostret. Ett litet fåtal valde fostervattensprov, under stor vånda att förlora ett 'friskt' barn. Många jag läser om idag som får dåliga resultat på KUB/NUPP går och mår dåligt i veckor innan de får besked att allt är ok. Hur många som gjort KUB/NUPP känner sig sedan 'lurade' när det visar sig att de inte fått det perfekta barnet, för mycket syns inte ens på det utökade fostervattensprovet. Ingen av de jag känner som har barn med ds har läkarna sett det vid vanliga UL.

Ett tänkvärt inlägg om en lite skrämmande framtid: http://svt.se/2.35188/1.992474/sten_magnusson_perfekta_manniskor_gor_mig_obehaglig_till_mods

Ni som vill kolla allt på ert foster kan gå in här och se: http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Det finns en uppsjö av ovanliga diagnoser, många får besked först när barnen är flera år. Det går inte att kolla allt.

Jag har jobbat i 10 år inom handikappomsorgen och jag är fullt medveten om att det finns massor av olika mer eller mindre kända handikapp. Om jag trotts goda "odds" på mina tester skulle få ett handikappat barn skulle jag inte känna mig lurad alls då jag är fullständigt medveten om detta. Självklart skulle jag få en chock, men det får man vilket som är jag övertygad om, men jag är ju medveten om att risken alltid finns.

Men som jag skrivit tidigare och uppenbarligen får skriva igen så vill jag minska chanserna, speciellt då det gäller trisomi 13 och 18 som i princip innebär att barnen som har detta inte lever alls eller speciellt länge utanför mammans mage.

Exakt hur jag skulle reagera om jag får veta att barnet i min mage har DS kan jag inte säga. Jag skrev också i min TS att jag högst sannolikt skulle genomgå en abort, men inget är helt säkert. Barn med trisomi 13 och 18 skulle jag dock helt säkert ta bort.

Jag tycker inte att du är ett dugg hemsk!!
SJÄLVKLART önskar man sig ett friskt barn. Det finns väl ingen som vill ha ett sjukt barn och hoppas på det? Isåfall är DET, om något, hemskt i mina ögon.
Sedan om man nu fått veta att bebisen i magen är sjukt eller handikappat på något vis, så tycker jag att man själv får ta ställning till om man tror sig klara av handikappet/sjukdomen - tycker man sig inte klara av det med allt vad det innebär så tycker jag faktiskt det är bättre att göra abort. Än att sätta en barn till världen som man inte tror man kan erbjuda vad han/hon behöver!
Ja, och om det skulle vara så illa att barnet i magen har en sjukdom som kommer orsaka myyycket lidande för barnet - ja då skulle jag nog ta bort det.