Får man säga åt andras barn?!?

Irriterande när hon tittar på utan att göra något!

Jag tycker absolut att man får säga till en annans barn. Om det andra barnet tar en leksak av mitt barn skulle jag ta tillbaka den och säga att X leker med den nu, du får hitta en annan leksak.

Min son knuffade oxå undan andra barn som stod i hans väg när han va mindre, även barn som va flera år äldre. Då måste man ju säga till och visa hur de ska göra!

Visst är barn barn, men de måste ju vägledas, hur ska barnet kunna veta vad man ska göra...

Men det blir ju jobbigare när föräldern tittar på utan att göra nåt, men om mitt barn skulle bete sig illa och jag inte ser så skulle jag bli tacksam om någon berättade för honom att man inte gör så och visa hur man ska göra istället. Men tex ta tag hårt i nåt barns arm eller säga att barnet är dumt ska man såklart inte göra.

Haller med Cicci85.

Visst får du säga till andra barn det hör ju till uppfostran. Vi är på öfskl 2 gånger i veckan. Min son är nu 15 månader och mycket aktiv och sprallig. DEt händer att han tar saker från andra barn och att andra barn tar saker av honom. Det händer att han knuffas eller bits eller blir behandlad på samma sätt. Percis som mamman säger så är barn just precis barn, MEN de måste vägledas av oss vuxna för att lära sig vda som är rätt och fel... Om jag inte finns i samma rum som Alwin när han gör något dumt förväntar jag mig att de andra mammorna/papporna runt honom markerar och visar honom att det han gjorde var fel och att de berömmer honom när han gör bra saker tex klappar ett mindre barn snällt och fint eller delar med sig av leksakerna. Så gör jag mot de andra barnen som finns runt mig det är helt naturligt och ett måste för att barnen skall förstå samspelet individer imellan.

Om jag var som du skulle jag tala om för barnet mamma att nu har din son varit på min lite för mycket jag skulle upsaktta om du håller ett öga på honom och talar om att han inte får vara elak mot de andra barnen. Eller så pratar du med pedagogen som jobbar på öfskl som finnas där för alla  barnen och föräldrarna och ber denne att prata med mamman i fråga...
Lycka till och njut av din  ledighet med ditt barn!!

JA! Den här siutationen skall du säga ifrån. Om det blir krig...ta upp det med ÖF´s "förskolelärare" som oftast är närvarande. Hon får kanske ta upp det med den andra mamman och medla er emellan.

tycker jag verkligen! Vi har liknande situation på vår ÖF.

En mamma som är där med sin 3 årige son som helst ger sig på våra mindre barn. De runt 1 år alltså. puttar dem, slår dem och tar deras saker. Och mamman tittar på. och om han inte får som han vill gråter stackarn stora krokodil tårar och mamman tröstar och säger.. "de är så små att de inte förstår" men herre gud det var ju hennes unge som bråkade med 1 åringen inte tvärt om. Men hennes lille gullgosse gör aldrig något fel.

Mycket konflikter kan jag säga.. är ett ganska stort problem på vår ÖF och det är uppe till diskution flera gånger, då med mamman i fråga.

bara läst ts, ja det får man och det bör man. Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn!

I fallet som beskrivs så skulle jag snällt förklara för pojken i fråga att mitt barn hade leksaken först och att han får vänta tills mitt barn är klar med den och att man får turas om!

Jag hade förklarat att mitt barn är mkt mindre och att han måste vara snäll

osv osv

Klart som fan att man måste få säga till andras barn. Man behöver inte skälla på dem, men lugnt och sansat säga åt barnet att det är fel att göra si eller så. I synnerhet om barnets egna föräldrar inte verkar bry sig.

Klar att du får säga ifrån. Barn är allas ansvar och det är genom vuxnas agerande som de lär sig vad som är rätt och fel. Tar han leksaken så ta tillbaka den och säg lugnt men bestämt att man tar inte saker från andra, utan man väntar på sin tur.

Jag skulle först prata med OF personal, dom är där för att hjälpa.

Fungerar det inte så skulle jag vänligt säja att du tycker att hon borde säja åt sitt barn att sluta göra dessa saker och varför.

Funkar det inte så undvik henne och hennes barn, man kan inte lära andra som inte vill lyssna!

Och då kanske hon funderar varför ingen vill vara där hennes barn är!