Fler föräldrar som har det jätte lätt?! :)

Min kille var/är ruskigt lätt han också! Ammade så fort vi kom upp BB, under sin första månad grät han kanske.. 5 gånger, pga att han ville ha mat. Han somnar där vi lägger honom men föredrar att somna vid amning. Sen samsover vi men det är för att jag tycker det är så mysigt och inte något som är nödvändigt. Det var bara ett par dagar efter 3-månaderssprutorna som han var gnällig, annars är han alltid glad och pratar med allt han ser :) Tycker inte att vi har gjort något särskilt, mer än att vara väldigt sociala och ger honom närhet och kärlek i överflöd. Men det tror jag inte vi är ensamma om att göra ;)

Jag har en dotter på snart 5 månader. Hittills är jag ganska förvånad över hur "lätt" de har varit.
Klart att de har blivit en stor omställning i livet som har tagit lite tid att anpassa sig efter. Men min lilla tjej är jättelätt att ha med och göra.

Gnällig när hon vill ha nåt så som ny blöja, mat osv.

Sömn; sovit hela nätter sen hon var 2 veckor.
Jag är ganska hård på att även om hon inte är trött så ska hon gå och lägga sig när Jag säger att hon ska de. 19-20 tiden.
Sen sover hon ända tills 10-11 på morgonen.

Amningen kom igång andra dagen på BB men mjölken sina men de var aldrig problem med att ge flaskan.

Jag har sett hur mina vänner har kämpat med sina barn att få den sova, äta, stimuleras osv.
Jag tror på fasta rutiner och inte dadda med sina barn.
Missförstå mig rätt här. Klart jag älskar mitt barn och tycker hur är hur "goo" som helst. Men för mig är närhet ett privilegium. Jag tar inte upp henne för att hon skriker till i nån minut. Utan jag väntar gärna en stund och ser om de var "så farligt". Bättre att mysa och ta upp henne när hon är glad.
Självklart kommer ju dem där stunderna man hör att de är "panik"!

Som sagt menar inte att jag är helt iskall och inte vill mysa.
Men jag har sett på mina vänner och jag vill inte ha de så.

Kul att få skriva av sig utan att man får snea blickar för de låter alltid fel i andra mammors öron när man säger att man inte har de jobbigt.

Så tack för en bra tråd :)

Minns hur provocerad jag var över den här tråden. Nu är mitt andra barn, en liten tjej, tio månader gammal. Hon är väldigt lätt hon också. En otroligt glad tjej, har alltid varit, det mesta är smidigt i tillvaron med henne. Raka motsatsen till sin storebror, trots att vi gör likadant med henne som med honom.

Folk måste lära sig att barn föds med olika temperament och personligheter och sluta klappa sig så förbannat på bröstet.  

Bra! jätte bra att de finns bebisar, som är lugna! De har inte behov att skrika, känner de sig trygga, så är det bara att slappna av

Skulle kunnat vara mina ord!! Läskigt men precis sådär har vi det också.
Har en son bara ;) Äter runt 02-03, somnar om direkt o vaknar igen vid 06.

Min dotter är nog inte lättare än andra, hon gnäller en hel del och har haft sina skrikperioder. Ändå känns allt lätt och hanterligt för hon gör mig så jäkla lycklig. Av olika skäl tar jag hand om henne nästan 100 % av tiden, dessutom hemmet o allt kring det. Ibland tar jag på mig offerkoftan och känner mig förfördelad och ouppskattad men snabbt kommer jag ihåg vilken kort tid detta underbara ska pågå. Njuter till fullo av mitt liv med min bebis! Barn är olika, utan tvekan, men jag tror det handlar om attityd också.

I vårt fall tror jag att vi helt enkelt har haft tur (eller varit skickliga med våra gener ). Båda våra barn har varit glada och harmoniska från start. Det enda jag kan tänka mig att vi bidragit med är att vi inte oroar oss så mycket utan är rätt avspända i vårt föräldraskap, vilket väl i och för sig också har att göra med att vi aldrig haft någonting att oroa oss för, så det blir lätt en god cirkel.

Första barnet ville redan från början gärna ligga själv på golvet och kämpa. Det var favoritintresset, och hen kunde bli arg om vi ville bära hen. Tog nästan ett par år innan hen uppskattade att bli buren och gosad med utom när hen var sjuk. Glad och kommunikativ var hen dock hela tiden. Så fort hen kunde kommunicera med ord valde hen också själv att gå och lägga sig när hen blev trött. Hen tog helt enkelt sitt gosedjur under armen, stoppade tummen i munnen och sa "ova, ova" för att bli ilyft i spjälsängen.

Andra barnet är fem månader nu, och mer gosig än det första. Uppskattar att sitta i knä och bli buren. Skulle någonting oförklarligt vara fel så att hen blir ledsen så är det bara att sjunga Oajajajajbuff så skrattar hen igen. Hen kan lugnt sova tolv timmar per natt (enda problemet är att blöjan då blir väldigt våt), men ibland vaknar hen och äter en gång under den tiden också. Är hen övertrött så skriker hen, och det botas bäst genom att man lägger hen ensam i ett tyst mörkt rum (låter värre än det är, men orkar inte parera genom att formulera om nu, utan väntar tills jag får påhopp om att jag är en ond 5mm-mamma), så somnar hen på 20 sekunder. Hen är också väldigt kommunikativ. Pratar gärna med oss, med taket och med sig själv.

Som sagt hänför jag det mer till tur än skicklighet. Både jag och sambon var också lugna glada bebisar.

Båda barnen har också gärna växlat mellan bröst, flaska med utpumpad mjölk och flaska med ersättning. Det första testade vi inte flaska med förrän hen var två månader ca, men det andra var nog bara ett par veckor, och det funkade bra från start.

Vi vågar nog inte skaffa en tredje, eftersom vi haft en sådan oförskämd tur med de två första. Vi har kompisar som bara väntade på att få säga "vad var det jag sa", eftersom de trodde att vår nummer två skulle bli en skrikis efter den lätta första, och vi vill inte riskera att ge dem rätt med en tredje.

Ursäkta, men jag skrattar ihjäl mig. Så som du lät jag också som förstagångsmamma TS. Nu har jag tre och har gjort likadant varje gång. Supermycket närhet, ammat fritt, gått på magkänslan osv. Med helt olika resultat dvs två nöjda superenkla barn och ett jättejobbigt. Bebisar är olika helt enkelt. Sen kan man ju iofs försvåra för sig själv genom att skapa problem där inga finns...men i huvudsak handlar det om olika bebistemperament och knappast några suoerföräldraskills

Vad jag tycker är anmärkningsvärt är att denna tråd återuppstår gång på gång. Jag skrev i den när min första var lika gammal som min andra är nu och redan då var tråden gammal. Sitter folk och googlar "lätta barn" eller letar de bakåt för att de suktar så efter att klappa sig själva på axeln? Fattar inte.

Jag bara råkade hitta den nu, och ville skriva i den av två anledningar: för att jag kände igen mig i att ha "lätta" barn och för att jag inte kände igen mig i att tro att det var min förtjänst.

Haha! Det var inte dig jag tänkte på! :)

k girl: jag insåg inte hur gammal den var förrän jag svarat... Fattar iofs inte heller hur flera år gamla trådar plötsligt börjar leva igen...

Trodde inte det heller, men ville i alla fall försvara mig lite, eftersom jag kände att jag got a little carried away med mina inlägg.  Ärligt talat tycker jag faktiskt att det kan vara lite trevligt med en sådan här tråd. De flesta andra handlar ju snarare om olika problem med barn, och jag kan tycka att man kan behöva lite igenkänning även när man har det lätt. Det kan faktiskt vara svårt att prata om, eftersom man känner att man riskerar att trampa andra på tårna, på jobbet t.ex., om jag berättar att fjuppen sovit tolv timmar (för det är ganska lustigt, tycker jag, att en femmånaders gör det), och så kanske det sitter någon bredvid som vakat hela natten... Den här tråden annonserar ju i alla fall redan i rubriken vad den handlar om, så man är varnad innan man går in. 

Två lätta och ett inte fullt så enkelt barn har jag. De två första var hur nöjda som helst. Tvåan blev i o f s en borste vid 1,5 års åldern, men som spädis var han hur enkel som helst. Allt funkade med de två första-amning, sömn, humöret på topp nästan jämt. Sen kom trean...tur att vi väntade i 7 år mellan tvåan och trean annars vet jag inte hur vi skulle orka.

Tvåan bilen INTE en borste, han blev en bitare. Haha.

Samsova i 3 månader hade för mig varit för jävla jobbigt

Min lilla 6-månaders dotter är så där kanonenkel!

Amning: min mjölk kom inte igång som önskat så det blev tillägg med ersättning i två veckor ungefär. Efter det flöt det på undan problem.

Sömn: lillan har sovit med oss tills hon var ca 5 månader. Har alltid sovit bra. Vaknat och ätit, sedan somnat om. (Inga vaknätter och pigga föräldrar) nu ligger hon i sin säng, ibland sover hon hela natten i sin säng och ibland vaknar hon tidig morgon och kommer över till oss, somnar på två sekunder. Har inte ätit nattetid sen hon började sova själv. Sover även bra på dagarna, snittar nog 5 timmar om dagen.

Mat: hon har börjat äta fast föda lite smått och det funkar kanon.

Humör: dotterns humör är det bästa som finns. Alltid glad, lekfull och behaglig. Hon skrattar dagarna igenom och svarar med egna små joller och skämt (drar täcket över huvudet och skrattar när man drar bort det exempelvis). "Pussas" och "kramas".

Både jag och min man var nog inställda på ett kämpigare bebisliv men allt har gått så enkelt med undantag från min mjölk som tog sin tid i början. Totalt på hennes sex månader har vi haft kanske tio jobbigare stunder som gått över på en timme iaf.