Alltså, vissa människor har man svårt för och det kan vara svårt att sätta fingret på varför. Jag är själv en "sån" människa som absolut INTE ger av mig själv till någon jag inte känner mig på samma nivå som. Det handlar INTE om att jag anser mig som bättre än den personen, mer att det inte är någon jag vill ha för nära eftersom det inte är ett "kompis-ämne". Då håller jag mig gärna till arbetssnack. Det är nog snålt och det kan uppfattas som otrevligt när andra pratar vitt och brett om sig själva och deras liv. Jag har alltid varit "svår" i vissas ögon på arbetsplatser, men samtidigt har jag också fått nära och mycket bra vänner i andra på mina jobb.
Vissa vet mycket om mig och andra vet precis ingenting. Det handlar om olika höga krav på integritet. Jag har ett stort behov av att hålla på min integritet.
Aldrig i livet att jag skulle fläka upp ett fotoalbum för alla på mitt jobb. Endast de som står mig nära. Jag är en sån som har få, men mycket nära och även mycket långvariga vänner. Det passar inte mig att vara hej och du med alla. Jag vet att det är svårt för många att ta. Men jag mår bäst så. Jag har inte för avsikt att vara otrevlig, jag kan prata jobb och det som är väsentligt. Men inte något annat. Det här gör att många anstränger sig ännu mer för att komma mig inpå livet, och det i sin tur gör att jag stänger dem ännu mer ute. En onödig cirkel.
Acceptera bara läget. Det kan hända att ni hamnat i den där dumma cirkeln för att du anstränger dig för mycket. Det gör att hon sluter sig mer. Låt henne vara som hon är och ha kul med de andra arbetskamraterna som ju gillar dig.
Och som sagt, jag är helt säker på att det inte handlar om att hon skulle känna sig förmer än dig. Så du ska inte känna dig vare sig kränkt eller hotad. Slappna av och släpp det. Det är nog det bästa. Ni är ju ändå där för att jobba, och du säger att du har andra kollegor att ha prata med. Gott så.
Lycka till.
