vad är det för fel på mig?

Ibland är jag tvär säker på att jag ska lämna min kille. Var "säker" i kanske två månader men hela tiden kom jag på anledningar till att inte lämna. P ga ekonomi, speciella situationer m.m
Men hela tiden tror jag det handlar om att jag har svårt att lämna någon över lag.
Mina föräldrar skilde sig när jag var nio, minns idag att det enda jag tänkte på när vi var påväg bort var , stackars honom.. Han kommer vara alldeles ensam. Sedan körde min far med den stilen varje gång mamma kom för att hämta grejer " jaha, här ska jag vara alldeles ensam osv. "

Min mamma träffade en ny man och efter 8 år skulle dom skiljas och även om jag "hatade" honom så tyckte jag synd om honom för att han skulle bli alldeles ensam.
Men han dog i en bilolycka innan det hann ske och efter det lämnade jag inte mammas sida på 4 månader, då jag sov hos min kille. Då började lägenheten brinna och jag fick ett samtal och det var ilfart hem. Därefter har jag också varit orolig för att lämna henne själv. Som tur var träffade hon en ny och jag slapp ta det ansvaret..

Allt jag vill är att tänka på mig själv. Men det går inte. Jag vill inte att personer ska vara ensamma..