Reser i jobbet, lämnar barnet hemma med pappan.

Tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete. så ofta är du ju inte borta och dessutom får du extra ledighet och har lugnare perioder.

Finns massvis med barn som lever med skilda föräldrar, en vecka hos den ena och nästa vecka hos den andra. I jämförelse med dessa barn har ju ditt barn mycket bättre.

Vi själva har tyckt att det gått bra eftersom vi kan styra det ganska bra med tider dagar etc. MEN det jag har fått ont i magen är när kollegor kommer och "tycker till" och undrar om jag kan fortsätta resa, om jag inte ska byta avdelning/roll etc. Detta har endast kommit från äldre herrar på avdelningen ska även påpekas (jag jobbar inom IT, som är grymt mansdominerat...). Men varje gång så sticker det till i hjärtat. Innan folk påpekade det så känndes det mer okej. Bryr mig kanske om vad folk tycker för mycket...

Tycker inte att du ska bry dig TS. Antingen vill dom ha ditt jobb eller sätta dit en annan man i din tjänst. Så länge den känns bra för dig och det fungerar med din familj så ska du fortsätta.

Fråga männen nästa gång om dom ens har varit föräldralediga.

Här har vi det lite annorlunda just nu.

Sambon jobbar 26 mil hemfrån varje vecka, måndag-Torsdag är han iväg. Märker på sonen att han ibland tycker det är jobbigt när pappa ska åka och han frågar gärna efter pappa på dagarna. Ibland på morgonen letar sonen efter sin pappa under täckena i sängen. Sonen är 15 månader.

Förmodligen kommer vi inte ha det såhär så länge framöver, han jobbar så just nu eftersom de har väldigt lite jobb här på orten, så han jobbar på samma företag fast på annan ort. Tänkt att detta ska vara fram till mars ut, sen förmodligen kommer de säkerligen bli mer, tråkigt nog.

Men jag tycker det är helt ok att vara borta då och då. Hur reagerar tjejen på detta?

Min sambo har från att sonen var liten arbetat hemifrån mycket men det har gått bra det också. Från början när sonen var ca 1 1/2år var han borta 3dagar i veckan (under 6mån+) och sen lite varierat, ibland hela veckor ibland bara nån dag och ibland hemma hela veckan. Han arbetar också inom IT och det är mycket resor fram och tillbaka.
Sonen som nu är 5år tycker väl det är lite tråkigt när pappa inte är hemma (mamma är lite mer för regler så det kan vara därför det är tråkigt..) men annars är det inget problem. När han väl är hemma så har dom ibland speciella dagar ("boys days" som dom kallar det) och gör något bara dom två.
Men när han reser så använder vi oss av Skype mycket, på så vis kan han se och prata live med pappa även om han inte är på plats. Nu är juh ditt barn mycket mindre men skype kan ändå vara bra då din dotter ändå får en möjlighet att se dig och få en och annan slängpuss

Lilltjejen är lite mer mammig än innan jag började jobba, det är det ända jag har märkt på henne. Annars så blir hon helt galet glad när man kommer hem men det tror jag alla barn blir .

Fasiken att jag inte tänkt på Skype, det var ett bra tips, klart vi ska köra med det. Då kan hon både se och vinka/pussas!
Jag får ta resandet vecka för vecka, jag kan som sagt styra det mesta själv, har en grymt bra chef som jag minnsan tror skulle förstå om jag tar ett resestopp ett tag om det skulle behövas, men just nu när mannen är föräldraledig så är det ju även bra med resor för då får man ju in lite extra pengar på trakt och övertid...

När jag var i femårsåldern började min pappa jobba på ett sådant sätt att han kunde vara borta två-tre nätter i veckan. (Jag har två yngre bröder; två respektive sju år yngre.)

Det "konstiga" med detta var att det var då jag kände att båda mina föräldrar trivdes bättre, både med varandra, oss och med livet. Så även om han missade lite tid med oss tyckte jag att det var det bästa som hade hänt - när han var hemma var han mycket mer närvarande än tidigare.

Han fortsatte jobba på samma vis tills några år efter att jag flyttat hemifrån, tagit studenten och allt det där.

Jag tror att om du trivs med ditt jobb och ditt liv, och om din man gör det också, så är det bara bra för er alla tre i familjen. Alla människor kan, och ska, inte leva likadant.

Så jobbar både jag och min man. Barnen verkar inte störa sig det minsta över det och vi trivs med att utveckla både våra karriärer och vårt familjeliv på vårt sätt. Resor ger ju ofta lite mer egentid (och sömn!!) samtidigt som man kan jobba väldigt mycket under kort tid och på så sätt vara ledig lite extra ibland. Jag är fö uppvuxen med två föräldar som levde likadant. Upplevde det inte alls som negativt, tvärtom så har jag fått resa en hel del tack vare mina föräldrars resande yrken.

Nä, skit i "gubbarna" på ditt jobb - de är säkert så gamla och mossiga att de inte fattar att kvinnor nuförtiden kan ha både ett bra och fungerande familjeliv OCH en karriär !