Alivia: Det låter tyvärr inte omöjligt att det kan vara så att någon del av livmodern är ihopväxt eller att slemhinnan är skadad, i och med att du gjort ett kejsarsnitt. Rent allmänt kan du läsa om Ashermans syndrom på denna sida:
www.ashermans.org/home/
Men det finns ju många grader av det och att du ens ha mens är ju i alla fall ett bra tecken, då är det någon slemhinna som är fri eller frisk och som blöder, så sa man till mig. Jag tycker det låter som att du behöver komma till en läkare som gör en...vad är det nu det heter... hydrosonografi? I alla fall så sprutar gyn in koksaltlösning i livmodern via en kateter och ser då eventuella ihopväxningar. Man bör också kunna se på ett vanligt VUL att slemhinnan är väldigt tunn och saknar ett treskikt innan ÄL. Ser man hopväxningar så gör man en hysteroskopi, dvs går in med en kamera under narkos och klipper isär sådana. Och här är det jätteviktigt att det är en som är specialiserad och duktig på detta, annars kan det bli värre. Bor du i Göteborg eller Stockholm så försök få remiss till de två specialister som finns där. Och bor du någon annanstans så försök komma dit iaf. I så fall skickar jag dig namnen i separat meddelande. Var bor du? Egentligen tycker jag att dessa specialister borde göra första koksaltundersökningen också. Varför framgår nedan av min berättelse. Som vanligt gäller det att man får stå på sig tills man får som man vill.
Jag har en lång historia (som väl alla har här). Opererade bort ett myom 2009 med hysteroskopi, där antagligen det hela började. Gravid maj 2010 och missfall i v 5 som efter ett par veckors blödande skrapades. Kände mig än mer gravid under den närmaste månaden och gjorde ett positivt gravtest en månad senare vilket inte var så konstigt med ett HCG på 74 000. Skrapades igen och från det PAD svar från resterna kunde man ytterligare en månad senare säga att det var en partiell molagraviditet vilket innbär en cancerrisk och grav förbud i 6 månader-1 år beroende på hur snabbt HCG går ner (annars vet man inte om det är en ny grav eller om det är cancerceller som börjat växa). HCG gick ner men man såg fortfarande något kvarvarande material på VUL. HCG planade ut och i nov fick jag en engångsdos cellgifter. Efter utplaning igen i dec ytterligare en remiss för cellgifter en vecka men som i sista stund drogs tillbaka då mensen kom tillbaka och "sköljde ut" en del så att HCG gick ner. Efter 10 månader, april, hade jag godkänt HCG. Vanligtvis går det ner på 8 veckor. Men något var kvar så maj 2011 gjordes ytterligare en hysteroskopi så de tog bort placentarester. Hade aldrig cancer men fostret fastnade i ärret från myomet och området hade antagligen dålig blodcirkulation så varken skrapning eller cellgifter hjälpte. Härefter börjar nästa problem. Gyn kollade livmodern genom att spruta in koksaltlösning efter den operationen. Och nu i efterhand tycker jag hon självklart borde reagerat över sin notering att det rann ut så fort, men det passerade henne, vilket jag idag är mycket kritisk till. Med min bakgrund borde hon ju givetvis kollat att det inte blivit ihopväxt och reagerat på vad hon såg. I okt 2011 fick vi försöka bli gravida, trots att gyn konstaterade att slemhinnan bara var 3 mm och saknade treskikt precis vid ÄL. Under hösten pratade jag med henne i tel ett par gånger och beklagade mig över mkt sparsam mens och att jag hade värk efter mensen. Hon nämnde retrograd mens (att mens kunde rinna ut i bukhålan) men sa att det var så väldigt ovanligt och inget man gjorde något åt. Alltså ingen koppling till att mensen kanske inte kom ut vanliga vägen och varför i så fall. Tycker även här att hon borde lagt ihop 1+1+1. I december sökte jag i desperation på nätet på tunn slemhinna och hittade en artikel som jag inte kopplade till mig (för jag hade ju inte hopvuxen livmoder, eller?) men som ändå stämde och som jag bara inte stängde ner för jag var rädd att jag inte skulle hitta den igen. Så där låg den tills jag sedan i feb träffade en läkare som misstänkte diagnosen och tog den på typ 10 min. Artikeln var delvis skriven av han som är experten på Ashermans i sverige. När man väl hade ordet Ashermans så var det såklart lättare att söka. Efter ett halvårs gravförsök skrev gyn en remiss för fertilitetsutredning via landstinget och prover började tas i jan 2012. Vi försökte få dem att fatta att det antagligen inte är fel på ägglossning (som alla tester som man tog som rutin gick ut på att undersöka) och frågade om man inte skulle kolla slemhinnan istället/också (jag hade redan räknat ut vid 3 mm-resultatet att det inte skulle funka). Men nej, "man gjorde alltid så", dessa tester. Spolning av äggledare skulle man också göra, som jag ser det helt i onödan. Någorlunda vis av erfaranheten och de fajter man haft med sjukvården sökte vi oss då privat samtidigt och tre dagar efter att vi fått svar på testerna (och med möda fått dem att skicka till privata kliniken) besökte vi privata läkaren som alltså misstänkte Aschermans direkt utifrån VUL och historien med alla operationer. Han remitterade direkt till Sahlgrenska och hon som är duktig på detta där. Och han förstod/visste också hur viktigt det är i dessa fall att någon som är duktig på just detta gör operationen som tar isär sammanväxningarna. Så i maj 2012 gjordes en hysteroskopi till där hon klippte isär området mellan äggledarna ("taket" i livmodern) och så gjorde hon lite spår i resten av den tunna ("friska") delen av slemhinnan för att främja tillväxten av rätt celler. I mitt fall satte hon in en ballong i form av en kateter som jag hade en och en halv vecka för att för hindra ihopväxning igen. Åt också östrogen i fem veckor för att förhindra hopväxning och tjocka på slemhinnan (även om den fortfarande var ca 4 mm efter dessa 5 veckor). Har också börjat gå på akupunktur för att tjocka på slemhinnan, som fortfarande, även under första IVF en bara var ca 5 mm, men dock treskiktad. IVF en gör vi dels för att vi hållt på så länge och för att öka chanserna men också för att det finns en risk att det växer ihop igen. Jobbig historia men jag ska avsluta med det positiva och det är att vi nu känner att vi kommit till rätt ställe och att jag är väldigt tacksam att vi sökte oss till en ny läkare som lyssnade och kunde skicka oss vidare snabbt till rätt ställe. Ska också säga att jag hade en relativt liten ihopväxning. Har man större kan man ju behöva flera operationer. De klipper hellre lite i taget som jag förstått det.
Så det är väl tipset, att gå till en ny läkare som antingen gör koksaltinsprutningen själv eller skickar vidare till någon som är duktig på att se eventuella sammanväxningar. Och är det inte sammanvuxet så skulle man väl i princip gå in med hysteroskopi (kamera) och se hur slemhinnan ser ut (säkert tjat som behövs här också för att få igenom detta). Är den tunn och man inte ser några ihopväxningar så kanske det räcker med östrogenbehandling. Läs på, var inte rädd för att tala om dina teorier för läkaren, även om du säkert kan få otrevligheter i ansiktet. Tänk också på att jag inte är någon expert själv, utan bara berättar utifrån vad jag läst och mina erfarenheter.
Hör av dig igen om du har fler frågor och hoppas detta hjälper dig något.
(Och ursäkta den hemska menadsbyggnaden, är så trött)
L
Jag håller tummarna hårt för att du ska bli gravid nu! Vilken tur att medicinen hjälpte. 
Det är ett helvete att gå igenom allt för ingenting, en jäkla mardröm. 