Sitter i kläm!

Hej!
Vet egentligen inte varför jag skriver detta men kanske för att jag vill ha någon annans syn på det hela.

jag o min sambo har varit ett par i ca: 11 år. Efter 5 års barnlöshet fick vi 2005 en son. Vi blev så lyckliga

Saken är den att vi aldrig har varit så dära jättekära. Jag var nog mer än han. Och han är jättedålig på att visa vad han tycker o känner.
Jag är väldigt beroende av sex o kel medans han aldrig har brytt sig om det. Om jag vill ha sex så får jag tjata.

Nu har vi inte haft sex på ca: 7 mån eller mer faktiskt.
O alltid när vi ska ha sex så har han tagit några öl. Han dricker mycket o ofta.
Alltid på fre, lör o ibland sön.
Det har blivit mer vanligt att han faktiskt tar några på vardagen också.
Jag har tagit upp detta med honom så många gånger. O han säger att han vet men fortsätter ändå.
Förra året hade vi kanske sex 2-4 ggr och då var det  inte något av dessa samlag som blev fullbordade.
vi vill ha ett till barn o står i kö för en ytterligare insemination.
Jag har gett upp tanken på o ha sex igen

Jag retar mig så mycket på honom, på hur han luktar o låter o ja allt.
Jag har tänkt på att lämna honom under en längre period men sitter i en ganska dum situation.
Det är så att vi flyttat utomlands o jag skulle nog vilja flytta tillbaka till Sverige om vi separerade. men jag vill inte att vår son inte ska få träffa pappa.

Jag sitter varje dag o drömmer om hur jag möter den rätt mannen o hur kul vi ska ha. Göra saker som jag o han tycker om istället för som nu! Vi kan sittta i bilen i 8 timmar o inte säga ett ord till varann. Vi har inget att prata om...
Jag älskar att prata medans han är mer den tystlåtna typen.

Vad ska jag göra???? Känns som jag sitter i kläm.
Min familj består av min son o mig. I mina tankar. Det är alltid vi som är med varann o gör saker. Aldrig pappa.
Knappt att han sitter kvar när vi äter middag.

Gråter ofta över detta...