Utvecklingsstörd tillsammans med "normal"person

beror så klart på graden av utvstörning, men det låter jävligt skumt.

Men herregud, bara för att en utvecklingsstörd är tillsammans med en normalstörd betyder ju inte att den utvecklingsstörde blir utnyttjad!! Nej jag blir arg på den här tråden. Jobbar själv som lärare åt utvecklingsstörda, helt underbara människor!! Finns dom som går på den skolan som ska vara sk "normala" men dom är tamefan så mkt trögare än dom jag jobbar med.

Kärlek som kärlek! Utvecklingsstörda är inte så dumma som man tror alla gånger.

beklagligt att det finns folk som tror att de är dumma.

Fast det beror väl på vad man menar med "dum". För många är väl ändå dum detsamma som lågt begåvad, vilket såvitt jag vet ingår i själva definitionen av utvecklingsstörd.

Nu finns det ju väldigt stora skillnader inom spektrat utvecklingsstörd. Det finns de som är så nära normalbegåvade att det närmast verkar vara en slump vem som fick diagnosen utvecklingsstörd och vem som bara ansågs behöva lite extra stödundervisning i skolan. Så finns ju också de som knappt ens kan lära sig att äta själva. Det blir lite tokigt när man betraktar alla utvecklingsstörda som en homogen grupp.

För mig framstår det som oerhört konstigt att vilja ha ett förhållande med någon som inte står på ungefär samma intellektuella nivå. För att man ska kunna ha det bra tillsammans krävs ju mer än bara fysisk attraktion. Jag skulle i alla fall inte kunna leva med en man som inte läste böcker och förstod avancerade resonemang, som inte kunde diskutera politik och samhällsfrågor någorlunda ingående, som inte förstod det roliga i skämt baserade på nyanser i språket etc.

Likaväl som jag inte skulle inleda ett förhållande med någon som jag inte hade ett gemensamt språk med, och därför inte kunde föra riktiga samtal med, skulle jag aldrig kunna tänka mig att vara tillsammans med någon som inte hade förmågan att att exempelvis ta till sig texten i en seriös morgontidning (nej, jag menar nu inte dyslektiker, de kan ta till sig texten om de får den uppläst för sig). Innebär det att jag diskriminerar utvecklingsstörda? Jag tycker inte det.

Som sagt, jag jobbar med utvecklingsstörda. Dom är väldigt omtänksamma, snälla och kan vara mkt smarta.

Det är ju svårt att säga sådär generellt. Vi snackar ju om ett oerhört stort spann. I vissa fall går det att jämföra en relation mellan en "normalbegåvad" (i brist på bättre ord) vuxen människa och en förståndshandikappad människa med en relation mellan en normalbegåvad vuxen människa och ett normalbegåvat barn. I det läget är det inte OK. Det handlar alltså inte om att alla förståndshandikappade är korkade utan det handlar om att de i vissa fall inte är varken mentalt eller känslomässigt tillräckligt utvecklade för att kunna ha en jämlik relation med en normalbegåvad vuxen människa.

Dock kan det ju handla om ett milt förståndshandikapp och då behöver det inte vara ett problem.

Självklart är det så!! Men utav de erfarenheter jag har efter att ha jobbat med både dom sk normalstörda och utvecklingsstörda så är min uppfattning iallafall att de utvecklingsstörda är mkt mkt gladare och trevligare!!!

Nej, om de har en mognadsnivå som ett barns, då är det som att vara tillsammans med ett barn och därmed inte OK.

Ja som sagt beror kanske på graden av utvecklingstörd, jag tänker att ts menar kanske down syndrom ungefär? Men de är ju människor som alla andra med en egen autonomi. Rätten till att bestämma själv och varför inte då rätten som alla andra att bestämma med vem de ska vara tillsammans med. Visst är det kanske inget man ser ofta sådanna par. Men klart de känner kärlek och ahr behova av närhet också, tänk att få den besvarad också. Tycker inte det låter så konstigt alls.

Mad as snow
Oja dom kan säkert vara förjävliga dom med. Nu är ju inte jag med dessa barn dygnet runt så jag kan ju inte säga att de är Guds bästa barn dygnet runt, för de kan jag säga med säkerhet att de är de inte;)
Men under de år jag jobbat med dessa barn, alltifrån DS-barn till barn med skolproblem så har jag stött på en enda som varit riktigt förjävlig, han högg pennor i ryggen på folk, klippte dom med saxar och jag vet inte allt. Dom andra barn som går på denna skola som ska vara "normala" är som sagt mkt mkt värre än de jag jobbar med. Man får dagligen gå ut i korridoren och sära på dom för dom slåss. Det värsta är att de lärare som e lärare åt dessa barn gör ingenting åt saken utan det får vi särskolepersonal göra. Dom andra vågar inte.

Folk har så mkt fördomar emot utvecklingsstörda, att de ska vara dumma i huvudet och liknande men så är det absolut inte. Många av dom kan vara mycket smartare än oss, trots att de kanske har lägre IQnivå.

TS, jag är lite oklar över vad din frågeställninge egentligen gäller. Att relation mellan utvecklingsstörd - normalstörd inte ska vara förbjudet? Eller huruvida man själv kan tänka sig en relation med en utvecklingstörd?

Att jag har svårt att attraheras av någon som inte är på ungefär samma intellektuella nivå som jag själv, betyder ju inte att jag tycker att utvecklingsstörda "bara ska hålla sig till sina egna". Jag känner en kvinna som har en lättare utvecklingsstörning, + några mindre fysiska handikapp. Men hon är nästan som alla andra - har bara lite svårt för siffror och vissa avancerade resonemang. Hon bor själv, sköter det mesta själv, är jättetrevlig och hennes särbo har inget förståndshandikapp, vad jag vet. Ingen fördömer deras relation.

Däremot har jag svårt att förstå hur man som vuxen kan vilja vara tillsammans med någon som begåvningsmässigt är på ett barns nivå. Och ja - jag tror att det lätt kan leda till utnyttjande. Men det gäller ju inte för den kvinna som jag känner. Och säkert inte för många andra med mindre begåvningshandikapp heller.

Du har uppenbarligen egna definitioner av såväl "korkad" som "smart" och de stämmer dåligt med mina.

Korkad är för mig lika med lågt begåvad. Jag skulle själv inte kalla en utvecklingsstörd korkad, men det är för att jag inte gillar ordet. Tycker inte att det låter trevligt. Smart kan man kanske vara på lite olika sätt, men någon form av intellektuell begåvning krävs i alla fall. Det finns många positiva egenskaper man kan ha utan att vara intellektuellt begåvad. Man kan exempelvis vara vänlig, inkännande, fingerfärdig, musikalisk, ha bollsinne eller  vara konstnärlig. Allt detta kan säkert en utvecklingsstörd person vara i större eller mindre utsträckning. Men smart=begåvad å huvudets vägnar kan han inte vara och samtidigt ha ett begåvningshandikapp. Det är som att påstå att enbenta personer visst kan ha två ben!

Jag ser det inte som diskriminerande att acceptera att ett begåvningshandikapp faktiskt innebär lägre begåvning. Tvärtom, faktiskt. Det är ju först när vi ser de svårigheter dessa personer har som vi kan göra något för att hjälpa till. Ingen utvecklingsstörd blir hjälpt av att vi sticker huvudet i sanden och påstår att han/hon är som alla andra. Se och erkänn de särskilda behov personen har så går det säkert att ordna förutsättningar för att han/hon ska kunna leva ett bra liv. Och det måste väl vara det viktigaste?

Vad gäller jämförelsen med de ligister som tycks vara elever på den skola du arbetar på, så jämför du äpplen och päron. Att vara normalbegåvad räcker inte för att kunna uppföra sig väl. En viss begåvning krävs troligen för att man ska kunna ta till sig uppfostran och de normer och regler man är omgiven av (det är väl därför som vi inte ställer samma krav på uppförande hos en ettåring eller en gravt utvecklinsstörd person som på en normalbegåvad 12-åring). Men man måste också ha fått lite hjälp på vägen. Uppfostran kommer inte som ett brev på posten, utan kräver närvarande, engagerade vuxna. De elever du ser omkring dig tycks sakna det. Sannolikt har de föräldrar som inte bryr sig tillräckligt och om då även lärarna gett upp så finns ingen alls. Sorgligt, men sant och det har inget med bristande begåvning hos barnen att göra.

Mig veterligt finns ingen rätt att bestämma vem man ska vara tillsammans med för någon. Det krävs alltid medgivande från den andra parten. Om jag inte vill vara tillsammans med någon som är utvecklingsstörd så kränker jag på intet sätt hennes/hans rättigheter. Lika lite som jag kränker dina rättigheter om jag inte vill vara tillsammans med dig.

Dessutom, vad är det som säger att den utvecklingsstörde behöver ha en normalbegåvad partner för att få känna kärlek och närhet? Det vanliga är väl ändå att utvecklinsstörda är tillsammans med varandra?

Känns som du vill missförstå...

"Dessutom, vad är det som säger att den utvecklingsstörde behöver ha en normalbegåvad partner för att få känna kärlek och närhet? Det vanliga är väl ändå att utvecklinsstörda är tillsammans med varandra?"

Jag har väl inte sagt något om att det inte är så.

Jag gissar att frågan gäller två personer som vill vara tillsammans. Men där den ena råkar ha ett förståndshandikapp.

Självklart krävs samtycke från båda parter. Och här uppstår ju i så fall den svåra frågan: Vad händer om ena partern, rent begåvningsmässigt, är på en 5-årings eller 10-årings nivå? Vi anser ju inte att barn kan samtycka till sex. Hur blir det då med ett "barn" i en vuxens kropp? (Och nej, jag talar självklart inte om lättare begåvningshandikapp här).

Jag jobbar även jag med utvecklingshämmade (som du borde veta att det heter nu för tiden )

Frågan i TS gäller säkert två personer som båda frivilligt går in i relationen. Frågan i inlägget från villofantasi kändes långt ifrån lika klart. Där tycktes det handla om att den som säger sig inte vilja vara tillsammans med en utvecklingsstörd person är allmänt taskig som inte unnar utvecklingsstörda rätten till kärlek och närhet.

Dock håller jag helt med dig i din slutsats här. Likaväl som det finns barn som blivit ilurade att de "vill" ha en sexuell relation med en vuxen så finns det säkerligen utvecklingsstörda som blir utnyttjade utan att de själva förstår det. Talar vi om människor som ligger nära gränsen för att räknas som normalbegåvade så finns väl inte direkt någon anledning att lägga sig i, men handlar det om någon på en intellektuell nivå jämförbar med en tio-åringen eller yngre så bör det nog inte bara vara upp till paret.