Vad händer egentligen
Jag och min man har hamnat i fullständig torka vad gäller vårt sexliv. Det började redan under graviditeteten då min man inte ville ha sex fast jag ville. Han tyckte att det kändes konstigt och fel när jag var gravid. Jag däremot hade större sexlust än tidigare. Jag fick till slut acceptera hans vilja fast egentligen var jag såååå besviken och frustrerad.
Nu är vår pojk över halvåret och vi har fortfarande inte haft sex. För mig har detta blivit en så stor grej och jag tror att jag tjatar för mycket om det så denna "spärr" släpper inte. I början ville jag absolut inte ha sex vilken är helt normalt, men nu vill jag. Det konstiga är bara att vi inte får till det. Vi har pratat om att lillkillen ska få flytta till sitt rum men nu har han varit lite småsjuk samt att han bara är allmänt lite stökig för tillfället. Vi skjuter alltså upp detta.
I och med detta så har vi börjat att bråka mycket mer. Jag tänder till på småsaker. Tycker inte om den personen jag förvandlas till. Jag försöker att prata med min man om detta sexproblem men tar också upp att roten till problemet måste bottna i andra problem. Jag älskar honom och vill att vi ska ha ett bra äktenskap. Han är dock som många andra män, svår att prata känslor med. När jag säger att "vi har problem" verkar han inte riktigt tycka det. Jag upplever att han sopar skiten under mattan just nu och det gör mig ännu mer frustrerad. Vad ska vi göra?
Jag känner mig ensam, sorgsen och längtar efter min man. Konstigt när vi träffas varje dag.
Tacksam för några råd. Vill verkligen bryta detta mönster NUUUUU!!!!!
