HJÄLP! Vi har en "emil" en busunge på 1år.

Det är typiskt 1-åringar att uppföra sig så här, vår son var likadan och kan bara trösta dig med att det går över. Sedan är det stor skillnad på pojkar och flickor oftast också, pojkar är mer busiga... Det gäller bara för er att fortsätta markera vad som är rätt och fel, till slut så ger dom med sig.

så är min son också, helt normalt.

Vår första son behövde vi inte plocka bort en enda sak för, han rörde inget och om han provade räckte det med ett nej och han lät bli.

Andra sonen är hans direkta motsats, vi har varit tvungen att ta bort nästan allt och han har varit på allt precis hela tiden, varit som en duracellkanin och inte lyssnat för fem öre. Och är även en riktig "drama-queen" som gråter helt övernaturligt när han inte får som han vill!
Han är fortfarande energisk, och på saker ibland men har blivit betydligt bättre. Han slutade med att vara på precis allt vid ca 1,5 år eller kanske något tidigare ändå.

Min son är likadan. Det hör till åldern och kommer förhoppningsvis att bli bättre med tiden..

PRECIS så är Linus oxå. Men det är ack så tröttsamt. Vi älskar honom så klart men barnvakterna backar... de jämför med hur storasyster var - motsattsen.

Så det kan gå över om ca 5 mån  - shit hur ska vi orka så länge...? nja klart man orkar men vissa dagar käns det tröstlöst.

Haha, vår lilla duracellkanin heter oxå Linus! Det har alltså varit helt hysteriskt här, han har gått från den ena aj-aj-saken till den andra, händerna har lixom knappt hunnit lyfta från den senaste saken innan han varit på den andra!

Kan gå över tidigare oxå.....minns inte precis när det började klinga av....men nu LYSSNAR han t.om när man säger nej!

Klart man orkar, det är ju så verkligheten ser ut

Vi har en sån kille med (17månader). Han skrattar verkligen om man säger ifrån och ser det som mer kul när jag reagerar på det han gör. Sen blir han förbannad om han inte får som han vill.
Vi försöker distrahera honom med något annat eller tar med honom och gör nåt annat som han tycker om som är "lagligt" =) Sen orkar man ju inte ta alla fajter varje gång och ibland så har jag bara extra översikt (som när han hoppar i soffan, som han vet att han inte får göra).

han ler och skrattar när ni säger till för att han vill att du ska le, han ser att du ser allvarlig ut, det är invant sen han var spädbarn, när han log så log du, min son gör precis samma sak men du ska inte känna att han hånar dig för så är inte läget!

vill också tillägga att min son föddes på samma dag som din son för ett år sen, exakt lika gammla alltså :)

LÅter som en fullkomligt njormal 1 åring, Att vara nyfiken och vilja upptävka världen är bra egenskaper! Klart han gråter om ni tar bort något han vill ha? Vem skulle inte bli ledsen/besviken då? Det är bara fortsätta säga till, lyfta bort och avleda.

Precis sådan är min lille gosse. Låter helt normalt!
Mitt första barn var och är lugn och stillsam. Mitt andra barn är som en virvelvind! :)
Vet inte hur många gånger jag tagit ner honom från fönsterbrädan, bordet, diskbänken osv. Härligt!!

Jag har en treåring som var så där i ettårsåldern. Jag minns året mellan ett och två som i en dimma... vi jagade, lyfte bort, jagade igen, stoppade, ajabajade och jagade lite till. Att åka bort någon stans där det inte var barnanpassat var en svettig mardröm. Vi var konstant på helspän... men - så en dag gick han att prata med och muta! Det var en vändpunkt som hette duga :)

Jag kan bara ge all min sympati och trösta med att du har ett kreativt och framåt barn och att du troligen har ditt värsta gjort sen. Min treåring är en riktigt viljestark och envis kille, men det är faktiskt en västanvind mort det som varit. Nu går han ju att prata med och även om han ligger på golvet och vrålar i en halvtimma så kan vi prata om det sedan och han kan förstå vad jag säger.

Så lyssna inte på alla som himlar med ögonen, ler överseende och säger "Vänta du bara till han kommer i trotsåldern - då blir det myyycket värre" när du beklagar dig lite. De hade nog en annan sorts barn helt enkelt.

min dotter ramlar ihop på golvbet och skriker och gråter om man tex tar ifrån henne tv-dosan. Så gör hon i alla situationer, slutar inte på tillsägelser, skrattar eller skriker. bara att bita ihop pch härda ut, de kommer gå över (De lovade BVC, haha )

En typisk ettåring, låter det som.
Tag bort allt farligt, lägg ömtåliga saker där han inte kan få tag på dem...
Det går över!

Min dotter är likadan och det är fullt normalt!!