Aktiv dödshjälp för eller emot...

Jag är emot men med tvekan. tycker att avliva människor inte är nåt samhället skall ägna sig åt. Förr eller senare kommer nåt att gå väldigt fel precis som om vi inför dödstraff.

Jag är för aktiv dödshjälp.

Dom som är emot kanske borde sett nyheterna idag.. blir så ledsen...

Eutanasi eller inte? En mycket komplex fråga... Jag svarar NEJ och jobbar inom sjukvården, inom palliativ vård. Ser mycket lidande i mitt jobb, mycket ångest och svåra somatiska symtom. Vi gör allt för att lindra detta lidande och göra den sista tiden så behaglig som möjligt. 

För mig är det aktiv dödshjälp, annars hade hon väl aldrig behövt höra av sig till socialstyrelsen?
Visst är det en livsupphållande behandling, som pågått i ung 25 år. Hon kommer att på sikt dö även om hon har sin respirator, jag antar att henne muskler förtvinar så att respiratorn till slut inte kommer att kunna utvidga henne lungor. Nu vill hon dö före detta sker och därför stänga av sin respirator. Hon vill ha hjälp att få sova under tiden så hon inte får ångest/panik.
Att jag anser att det är aktiv dödshjälp är ju att hon levt så här så länge, och kan leva länge till i sin respirator!
När jag tänker mig livsupphållande åtgärder som sätts ut så handlar det om männsikor som kanske har dagar och veckor kvar att leva, möjligen några månader vid ex cancer. Då sätter man ut behandlingen och naturen tar ut sin rätt.

Jag minns ett tv program för några år sedan om handlade om en svensk kille, skadad i olycka, hade respirator och var helt förlamad. Han fick åka till Holland (?) och få hjälp att dö.....vad är skillanden här eg?

Jag är för rätten att själv få bestämma när man ska dö, kan man av fysiska orsaker inte ordna det själv ska det finnas möjlighet att få hjälp som ej är olaglig.

Självklart ska kvinnan få hjälp!

Jag skulle ha röstat nej, om omröstningen fortfarande hade varit öppen. Jag tror dels att det finns en risk att man förringar människovärdet om man tillåter aktiv dödshjälp och dels att det ger en utväg för skadade människor att ge upp av fel anledningar.

Principen att allt liv ska räddas kan i vissa enskilda fall ses som orättvis, men den har en viktig funktion i att hålla tillbaka människors moraluppfattning från att glida utför. Om vi accepterar att det är rätt att döda en människa - och det spelar ingen roll hur väl man än motiverar det - kommer man sakta men säkert börja se fler situationer där det kan tyckas befogat att döda en människa. Känns det okej att döda en totalförlamad människa idag, kanske det känns rätt att döda en obotligt sjuk patient om tio år, en handikappad patient om tjugo år och en psykiskt sjuk person om trettio år.

Den här glidningen i moraluppfattning som skulle uppstå med tiden skulle också gå på tvärs med de allt snabbare genombrotten inom medicinsk forskning. Bara den här månaden kunde man läsa i en vetenskaplig tidning om ett robotskelett utvecklat i Japan, som fästs utanpå kroppen och kan känna av vilka muskler en förlamad människa vill aktivera genom strömningar i huden. Visst, det skulle inte hjälpa en människa som är så förlamad att hon inte kan andas -- men om sådan teknik börjar komma nu, vem kan sia om vad som kommer om tio år?

Dessutom, om valmöjligheten att bli dödad finns där, vad är det som säger att en patient måste ta det beslutet på enbart självmotiverad grund? Vad händer om en patient blir påverkad av sin familj, om än omedvetet? Vad händer om de ändå helt enkelt känner sig ligga till last för samhället? Det här skulle samverka med den glidande moraluppfattningen, då det skulle komma fler och fler röster i debatten som propagerar för ökade ramar av aktiv dödshjälp. Självklart skulle de rösterna provocera, men de skulle provocera mindre och mindre ju längre tiden gick.

Och förr eller senare är vi tillbaka vid ättestupan och tar livet av alla oproduktiva människor.

Jag hoppas kvinnan får hjälp och slipper åka utomlands för att få sin önskan uppfylld.

Nu har jag inte läst tråden men jag är emot aktiv dödshjälp men för att man under ett slutskede då man får palliativ vård har rätten att få hjälp att dö värdigt.

Ser en fara med att staten beslutar vem som har ett värdigt liv. Jag tycker personligen att det är stor skillnad på aktiv dödshjälp och vård i livets slutskede och det är två skilda saker.  

Det är en svår fråga som man kanske "lättvindigt" kan tycka en hel del om innan man hamnat i en situation då den frågan är verklig. Det finns gånger då en människa är så pass på det klara med att den inte vill leva längre att jag skulle kunna tycka det vore helt ok att de fick avsluta men det är många lager att skrapa på och då kommer frågan för mig är det bara svårt funktionshindrade och sjuka som ska ha rätten att avsluta sitt liv eller ska vem som helst kunna gå till läkaren och be om en remiss för att få hjälp att begå självmord. Tror knappast att det senaste alternativet ens skulle vara en möjlighet utan att det måste innebära att man är så pass funktionsnedsatt eller sjuk att man i statens ögon får en stämpel som andra klassens medborgare. Om staten stämplar människor på detta sätt är steget inte långt till dödsstraff och för mig vore det otänkbart att ens leva i ett land där staten värderar människors liv och "spelar gud" 

Som sagt en svår fråga men nu när debatten kommit upp så tycker jag att det är två debatter som buntas ihop. Man måste enl mig skilja på aktiv dödshjälp som är ngt helt annat än att få hjälp i livets slutskede att dö värdigt, utan ångest och smärta och befinna sig under god vård.