Oense om fler barn...
Hej!
Vi är ett gift par som varit gift i snart fyra år och varit tillsammans i snart sju år. Vi har en son som är 3,5 år och en dotter som är 7 mån.
Sonen tillkomst var oplanerad. Maken ville ha abort medan jag valde att behålla honom. Vi satsade vidare och gifte oss strax innan sonen skulle födas.
Maken var väl inte speciellt sugen på ett till barn men efter flera diskussioner tillsammans tog vi beslutet att skaffa ett till barn.
Problemet nu är att jag känner att jag inte är klar med barnafödandet. Jag har sett framför mig tre stycken barn och tycker dessutom det är väldigt roligt med barnen.
Maken känner sig klar med barnafödande och är inte speciellt förtjust i småbarn vilket har lett till att jag sköter det mesta med barnen. Han lägger vår äldsta varann dag (sedan jan i år), annars är det inte så mycket mer. Dock engagerar han sig i att lyssna på sonen och vi gör något tillsammans varje vecka hela familjen.
Makens stora passion i sitt liv är hans jobb och träning. Jag har låtit honom träna och jobba så mycket han vill, eftersom jag inte tror på att tvinga någon att engagera sig i barnens skötsel utan tänkte låta det komma av sig självt.
Nu känns det som så fel, att jag har lagt undan mina intressen och min egentid i över tre år, för att få ett nej på det sista barn jag vill ha. Det känns som om jag har gett honom det han vill ha (jobba som han vill samt att kunna träna) men att jag nu inte får tillbaka något genom att han nekar mig ett sista barn.
Jag har i stort fungerat som ensamstående med barnen och nu känns det som om min "lön" uteblir om barnaligan stannar vid två barn.
Det känns som om jag kommer att bli gammal och bitter om vi inte löser denna tvist.
Har ni några goda råd eller tips på hur vi ska kunna närma oss varandra och lösa vårt problem?