• Irma01

    Hej, ny här

    Hej på er,

    Är ny på FL. Är gift med en underbar man {#lang_emotions_smile}, och sedan mitten på 2007 har vi försökt få barn. Eftersom inget hände hamnade vi i kö för IVF under 2008. Under hösten 2008 fick jag cancer, och naturligtvis ringde Akademiska för att berätta att vi kunde starta IVF processen...Nja, inte riktigt då cellgifertna hade fått mina mens att försvinna! Fick vänta tills jag var i remission, sista cellgiften fick jag i februari 2009. Sedan dess ser det ut som att jag harblivit helt steril, då mensen har aldrig återkommit, och jag har fått alla tecken på tidigt klimakteriet. Vilket är tydliegn ovanligt för den typen av cellgiftskurer, lucky me {#lang_emotions_frown}

    Detta har naturligtvis varit en öerhört stressande och påfrestande situation. Jag har undrat många gånger vad jag hade gjort för fel och så vidare.

    Efter ett besök på Kvinnokliniken skickades en remiss till fertilithetsenhet för äggdonation, som är sista möjlighet för oss. Nu fick vi också läsa att med tanke på bristen på donator så får man förmodligen bara en chans. Därför har vi också börjat titta på möjligheterna utomlands, även fast de kostar en hel del.

    Jag vet att det finns många trådar, hoppas man är välkommen där. Hur klarar man av stressen att veta att man har EN chans, och sedan är det kört?

    Några som har erfarenhet av Bernabeu institut i Alicante?
    Mvh,

  • Svar på tråden Hej, ny här
  • Emmylou

    Hej & Välkommen!

    Vilken otroligt jobbig historia du har bakom dig, men nu är du fri från cancer förstår jag det som- stort Grattis!
     
    Ja, det är ett lotteri det här med ÄD. & hur man orkar... Det går upp och ner, men om barnlängtan är tillräckligt stark så orkar man kämpa mer än man tror. Det är i alla fall min erfarenhet. Men man måste tillåta sig själv att sörja under vägens gång. Vi gjorde 6 IVF + 1 FET (med fryst embryo) innan vi provade ÄD & fick då vår son efter 1:a behandlingen. Han kom till oss i somras efter 7 års barnkamp. Jag mådde bra av att ha en plan, en fortsättning. & kan man så är det förstås bra att ha en ekomomisk buffert/plan för eventuella försök utomlands, adoption osv.

    Lycka Till!

  • Irma01

    Tack Emmylou, och vad kul att läsa att ni fick eran efterlängtade bebis! {#lang_emotions_laughing}

    Ja, jag tror att för min del är allt fortfarande rätt färskt, från att varit frsik som en nötkärna tills att bli cancersjuk och sedan klimakteriekärring vid 32 års åldern...

    För oss äe verkligen ÄD den sista utvägen, då jag får inte adoptera pga min diagnos. Så det känns rätt stressande.
    Jag har tagit kontakt med Bernabeu institution i Alicante för att se vad det kostar, hur processen ser ut osv. Kanske vi betsämmer oss för att göra ett försök privat under tiden, då vi har kvar vår plats i kö på KS.

    Det är mycket att ta ställning till bara.

    Mvh,

  • Emmylou

    Förstår att du har mycket att fundera på. Är det stopp för adoption för dig för alltid eller har du en viss tid som ska gå som frisk först? Du är välkommen till vår tråd ÄD på KS Huddinge om du vill. Där är vi några som fått barn via ÄD på KS, några som är gravida & några som väntar på att få göra behandlingen. Trevlig Helg!

Svar på tråden Hej, ny här