vad skulle du göra om någon matar ditt barn med något otillåtet?

Skulle också bli jättearg - som du säger är det en brist på respekt.

Jag skulle bli väldigt förbannad. Mina regler är barnets regler.
Däremot skulle jag aldrig förbjuda mitt barn att äta kött, men i en situation då jag uttrykligen sagt något, så skall detta givetvis efterföljas.

Om det är första ggn och det inte är direkt skadligt skulle jag lugnt förklara att det inte är ok och varför. Om situationen uppstår gång på gång på gång skulle jag bli tokig.

Jag HAR sagt till, Den äldre generationen kunde inte förstå det här med att vi inte ville ge vårt barn en massa sötsaker när han var liten och där fick vi säga till på skarpen ett par gånger. Idag får han både det ena och det andra men vi ville att han först skulle lära sig uppskatta mat innan han fick smak för det andra. Nästa barn kommer vi nog knappast få problem med .

Visst är det märkligt! Min dotter fick COCACOLA på en tesked när hon var tre månader! Svaret på varför var "Men hon tycker ju om det".
JA men Ursäkta mig, min bröstmjölk tycker hon också om, och det är ett betydligt bättre alternativ.
Likadant sa jag uttrykligen till min egen farmor om att honung fick hon absolut inte äta på mackan när vi var där och fikade och hon bjöd på en smörgås.
Jag förklarade också at HONUNG innehåller bakterier som KAN vara direkt livsfarliga.
Hennes svar på det var - Vi fick alltid honung när vi var små, och det gav jag din pappa när han inte ville sova blahablaha, så det var minnsann inte alls skadligt.

Kanske det inte är, men min dotter är inget exprement, och då jag vet hur hon fungerar har jag aldrig någonsin vågat lämna dottern med henne, för det är en sån typisk sak hon skulle kunna göra, ge en tesked bara för att sen kunna säga "titta hon tog ju ingen skada"

Man slutar aldrig förvånas Har aldrig förstått det där uttrycket "tog ingen skada" om man vet att en risk finns varför ens utsätta... Lika dumt som att tänka "det händer aldrig mig"... Vi får stå på oss, vi moderna självständiga mammor ( och pappor) är nog inte så rolig för den äldre generationen som har varit van vid att man lyssnar på de äldre och respekterar deras åsikt haha

Det är så fruktansvärt kränkande att strunta i matdirektiv. Jag äter inte kött själv, enbart självvalt och jag har ätit kött när jag var liten så jag har inga allergier eller så. Under mitt vuxna liv har jag ett par gånger råkat få i mig kött av misstag och blivit så himla sjuk eftersom jag inte kan smälta det längre.
Att ge ett barn man vet inte äter kött, en skinkmacka är inte bara respektlöst utan rent av elakt då man inte vet hur ett ovant barn reagerar på köttet. En hel natts magsmärtor, evetuellt läkarbesök om man inte vet att barnet fått i sig kött och att det är därför liten har ont....
Jag skulle förklara för respektive exakt hur elakt det var och förvänta mig en uppriktig  ursäkt.

Mitt svar; VANSINNIG.
Nu får min dotter äta det mesta, men jag blev inte överlycklig när dottern var fem månader och inte hade en tand i käften och hennes farmor gav henne NÖTTER!
Det är bara ett exempel. Det har hänt minst 20 gånger att jag har sagt uttryckligen att hon inte ska ge det eller det och självklart är det precis det hon får av farmor.
Exempelvis nötter i olika form och storlek
spenat
nässlor
honung
och saker som ger fläckar som inte går bort. Typ på hennes tvåårskalas. Hon hade en fin klänning på och hade ätit så hon nästan storknade innan (utan klänning på) och hon var absolut mätt. Jag sa då till farmor att hon inte skulle ge henne apelsin eftersom dom fläckarna är svåra. Vad tror ni jag hittar henne och farmor med? Sa inget, tog bara av klänningen och sen gick jag därifrån.

Jag orkar inte bry mig. Våra släktingar (i synnerhet de äldre) kör på som de alltid har gjort och ger barnen det de gav sina barn på 50-talet. Tack och lov är ju inte barnen där så ofta så jag orkar inte lägga kraft och energi på att tjafsa. Jag försökte ibland i början men när mormor stolt talade om att hon minsann gjort som jag sagt och inte gett min son saft utan O'boy istället insåg jag det hopplösa läget.

Undantaget är förståss det som är direkt farligt. Jag ställde till en stor scen i hela familjen om nötter t.ex.

Min son är laktosintolerant och fast vi påtalat detta för pojkens farmor så gör hon inte laktosfri kost när vi är bjudna på middag hem till dem. Det är så lätt att byta ut den vanliga grädden mot laktosfri men hon gör det inte. Han frågar själv om den är laktosfri men hon säger att det inte är någon fara om han äter laktosmat nån gång. Han får ont i magen och diarré. Brist på respekt tycker jag att det är från hennes sida och vi säger det till henne varje gång men då tar hon bara upp alla hennes bantningskurer som är såååå bra och minskar oroliga magar.

Vi var på kalas häromdagen och pojken på sex månader satt och lekte vid bordet
hos ett par mittemot mig.
Helt plötsligt ser jag hur gubben doppar min sons napp i hans vinglas! Han tyckte nog han var lite käck och rolig eller nåt.. Sjuk i huvudet anser jag.

Jag blev såklart förbannad och ryckte från han nappen, gick och sköljde den
och sa att så gör du inte igen för då får du smäll!
Dom åkte strax därefter.
Idiotgubbe!!
Känner för att slå honom nu när jag skriver!!

jag skulle bli skogstokig.

Av flera skäl.

Mitt barn är vegetarian. 1. Att ge henne kött kan vara skadligt för hennes hälsa. 2. Dessutom är det respektlöst. 3. Och sen så handlar det om etik för oss.

Så ja, jag skulle bli helt rabiat skogstokig.
Tyvärr vet jag att det finns folk som skiter fullständigt i vad föräldrarna tycker och att det finns idioter som tycker att de har rätt att köra över föräldrarnas beslut om de själva tycker de är fåniga.

Och jag har inom mitt jobb på förskola även stött på förskollärare som även de tycker att de har rätt att besluta över huvudet på föräldrarna. "herregud, barnet måste väl få smaka om hon/han vill?!" typ.

/GRRRRRRRR