blir galen!!

Om inte du mår bra så gör ju inte din dotter det,barn märker mer än vad man tror,tycker att du ska ta upp detta på BVC hur du känner dig,så kan dom ju hjälpa dig vidare med tex en samtals kontakt...Lycka till

Redan haft samtalskontakt, vad hjälper det min dotter?
Hon har vart så sen födseln, jättehärjig och det blir ganska påtagligt när man är ensam.

Jag tycker att det låter som att hon har för mycket energi kvar att göra av med. Vad har hon för aktiviteter på dagarna?

hm, det låter ju onekligen som att du har fullt upp..

Jag försöker tänka igenom detta själv eftersom jag har en tjej på 2 år jag med...men visst kan hon vara "stissig", men det går alltid att lugna ner henne.
Det kan inte vara någon annan typ av uppförande störning? Det kan vara väldigt frustrerande för barnet men även såklart dig som förälder.
Du kanske ska prata med bvc och kolla vad dom tycker. Om dettta har hållt på ett bra tag. annars kan det ju kännas som att ens barn "trotsar" i all evighet när det väl börjat. Försök få en uppfattning om när det sker och se om det finns ett mönster, annars får du kolla med bvc, det är mitt tips.

Lycka till!

vart bor du då?

det skulle inte skada om jag hade en lite 2åring till här någon natt...

det är ändå så många barn här.. har 4 varannan vecka och det finns sovplatser till övers ändå.

Har du kompisar som har barn i samma ålder?
Det kan vara lite "lugnande" för man kan få massa råd om hur man ska ta det där om när de häller ut alla saker mm..

Själv har jag varit väldigt pedantisk av mig och fått arbeta med mig själv att faktikst låta barnen få stöka till en del.. och inte överstäda jämt.
Det var väldigt jobbigt för jag tyckte det blev väldigt jobbigt när de tog fram massa leksaker överallt.. men efter mycket mental träning här hemma så funkar det väldigt bra nu.

föressten träffar aldrig pappan sin dotter?

Jo pappan har henne 2 dagar ena veckan o 5 dagar andra veckan..
Det är väl mer jag som har mina ups and downs.. o orkar inte riktigt alla dagar då hon bestämmer sig för att härja rejält.

Låter jobbigt!  jag tänker så här: vad vill du göra som din dotter hindrar dig från? Försök involvera henne i det, så växer hon med uppgiften och blir mer lojal och intresserad av dina åsikter. T ex: jag vill ringa ett samtal, lovar då dottern att hon ska få prata lite också med min kompis, om jag får prata först; jag vill plocka ur tvättmaskinen, då får dottern vara med och hjälpa till; jag vill gå på utställning, dottern följer med, hon får fika, vi båda får trevligt. Så gjorde jag när vår första dotter var två och jag var hemma, mycket, mycket ...

Vissa dagar är man helt slut som förälder och då kan ett barn med järnvilja få en att må pyton.

Jag har själv en sån dag idag då min rygg är paj, dottern (5 månader) är kinkig och sonen (2 år) är sjövild

Det jag brukar tänka på är att sekunden innan jag är på väg att säga nej/skälla för nåt så funderarar jag på VARFÖR jag vill säga nej. Är det dödsviktigt att han inte drar ut alla mössor ur lådan? Måste han verkligen städa upp legot NU, eller kan det kanske vänta tills senare då båda han och jag är på bättre humör?

Välj dina strider. Många tjatar ihjäl både sig själv och sina barn helt i onödan. Det blir bara mer konflikter.

Minxy, mmmm antar att det ligger nåt i det :/

Sitter själv just nu helt irriterad över min tvååring. Han har energi i massor men har varit hemma nu för vattkoppor. Han GNÄLLER! nåt så överjävligt och jag blir också SKITSTRESSAD över gnäll och skrik. Det är som att gå sönder inombords varje gång och man vill helst bara lämna allt och gå.

Jag har dessutom inte sovit på nätterna för han har gapat varje halvtimme om ingenting och sovit halva nätterna i min säng (sovit är ju inte rätt ord - vridit sig, gapat mm)

Man får bara hoppas att det går över. Jag blir totalt apatisk tillslut när han gnällt för länge så jag tar in öronproppar och stänger av honom helt enkelt. Han är en kille som jag ger mycket uppmärksamhet, kärlek och närhet annats, så det finns ingen brist på det. Han testar helt enkelt och är frustrerad när han inte får som han vill.

Han skulle gärna hänga på mig en hel dag och bara gnälla, skrika och köra med mig men nåstans måste jag visa att det är jag som bestämmer, jag har andra saker att göra, jag vill också vara ifred ibland och han får vänta.

Om man bara slapp GNÄLLET