Kan min 14 åriga dotter förlova sig? :S

Klart att hon "kan" förlova sig. Det är inget juridiskt bindande - bara ett uttryck för att man någon gång önskar gifta sig med varandra. 

Däremot kan man beklaga att barn ens tänker i såna termer redan. Är man 14 år ska det vara tillräckligt spännande att hålla handen och kyssas lite. Inte tänka på stora, seriösa vuxensaker.

Och från någon som är så gammal som du, som rimligtvis måste ha genomgått gamla tiders grammatikundervisning, hade jag förväntat mig förmågan att skriva en syntaktiskt sammanhängande mening. Ska vi komma på fler personangrepp, eller ska vi strunta i det, och hålla oss till saken i stället?Ja. Nej. Ja. 
Ja - det hade verkligen varit otroligt intressant! Nu var det ju inte jag, utan du, som anförde vetenskapliga teorier som bevis, men visst - det står dig fritt att skjuta dig själv i foten. Det jag tycker är orimligt är att tro att det går att uttala sig kategoriskt om varenda enskilt fall. Jag hade inte förväntat mig detta från en person som jag alltid tyckt kommit med bra och eftertänksamma inlägg, och som jag trodde att det gick att föra en nyanserad diskussion med. Men livet är fullt av besvikelser.

Nä, varför skulle det finnas någon nackdel med att vänta? Jag kan dock inte se att det finns någon direkt nackdel med att inte vänta heller, om man faktiskt är redo - det du skriver om p-piller känns ju inte helt relevant; det finns ju andra sätt att förhindra graviditet. Vad gäller döttrar beror det så klart på hur de är - min äldsta sexdebuterade vid 13 års ålder, vilket var lagom för henne, så det hade jag så klart inga problem med. Hade däremot min yngsta gjort det i den åldern hade jag blivit orolig på allvar, eftersom hon inte var mogen för det för fem öre i den åldern. Men hon väntade som tur var tills hon var 21; det var då hon kände sig redo. Människor är olika, helt enkelt.Jag hoppas att detta inte var riktat till mig? Nog är du klokare än så?

Helt ärligt trodde jag att du skulle se poängen med min reaktion på din post - nämligen att man inte kan dra kategoriska slutsatser om enskilda fall - i stället för att hänga upp dig på detta, så nä, min avsikt var inte att provocera. Nu när jag tänker rätt på saken kanske det var du som var ute efter att provocera med ditt inlägg. I så fall lyckades du - jag föll ju rakt i den gropen ... och ännu mer provocerande att du ihärdigt fortsätter med dina svepande antaganden! Varför i hela världen skulle mina föräldrar ha varit negativt inställda bara för att de var akademiker??? Sen om du nu tvunget måste veta så nej - mina föräldrar visste inte. Det går att som barn och tonåring göra alla möjliga saker utan att föräldrarna vet om eller godkänner det, vet du.

Finns inga juridiska hinder. Jag skulle låta det vara. Låt dem byta ringar som de själva bekostar och lova varandra evig kärlek.

Om det håller, grattis. Och om det inte håller, vilket är mer sannolikt så verka istället för att de inte tatuerar in varandras namn på kroppen, om det kommer upp.  Det är mycket lättare att ta av sig ringar.

Nu går det inte längre att citera, men min avsikt är att kommentera Anonym (Nja)s inlägg där hon klagade på min syntaktiska logik. Det gällde närmare bestämt en fundering på huruvida det kunde finnas någon  akademiskt godtagbar synonym till "vrålkåt". I min mening förekom en inskjuten bisats, en prepositionsfras. Utmärkande för dessa är att ordföljden fungerar även om bisatsen avlägsnas. Vill man vara petig kan man inleda meningen med "Från någon som är doktor". Fortfarande väntar jag på lämplig synonym, "vrålkåt" är lite för burdust för min smak.                                                                                                         När det gäller kärnfrågan är min "svepande" uppfattning orubbad, oomkullrunkelig om man så vill. Individuell mognadsgrad bortser jag från; 12-åringar är barn och ska inte debutera sexuellt oavsett hur mogna de förefaller och 14-åringar ska inte förlova sig, de ska inte ens ha börjat kila stadigt. Det finns gott om medhåll i tråden, så den Anonyma (Nja) får rusta sig för batalj. 

Det går att citera.

Enkelcitat funkar, det var mest infogade citat jag menade.

Ja, det var barnsligt av mig - jag blev provocerad av ditt helt onödiga försök att ifrågasätta min akademiska kompetens, och sjönk därför till din nivå .. . Faktum kvarstår dock att den mening jag syftade på inte hängde ihop syntaktiskt. Vill du att jag gör en syntaktisk analys av den, för att visa på vilket sätt den inte fungerar? Det gör jag i så fall gärna. Problemet här är att det inte riktigt finns någon akademisk terminologi som fångar betydelsen av att vara vrålkåt; klart att det finns vetenskapliga termer för kraftig upphetsning, men de fångar ju inte den mänskliga upplevelssen öht. Men detta inser du säkert själv. I sista änden är synonymer just synonymer - dvs, även om de syftar på samma underliggande koncept så konstruerar de det på olika sätt - de plockar upp olika aspekter och/eller bidrar med olika stilvärde.Varför skulle jag rusta mig för batalj beträffande något jag inte ens har uttalat mig om?

Det är väl den inskjutna bisatsen med den inledande prepositionsfrasen som stör. Man kan helt enkelt skriva " Från någon som bär doktorshatt hade jag förväntat mig ...: Parnassen behöver man inte nödvändigtvis nämna, det tillför ingenting i tråden. Ingen parnass för mig men åratal på HUM, 200 HP och omnämnande i doktorsavhandling, översättning av en äldre tysk text. Doktorn, en mycket modest man, tyckte det var övermaga med hatten. En kamrat frågade honom då om han inte kunde ta en keps i stället.                                                                                                                                             Så var det själva ordet, ordet som denna konversation kretsar kring. Strindberg erfor ofta kättja, "starkt begär till könsdriftens tillfredsställan". Ålderdomliga uttryck är annars "brunst", grovkornigt, lite högre still har "brånad". Enligt svensk etymologisk ordbok är ursprunget till "kåt" omtvistat, det har också innebörden av glad, livlig, yr eller yster. Engelskan har mängder av uttryck, olika stilar, "horny" som är vulgärt medan "concupiscent" är lite finare. Tyskan har sitt vulgära "geil", lite högre stil har "lüstern" och biblisk klang har "wohllustig".                                                                                                                      Batalj och batalj, skulle du gå i klinch med alla som inte delar din åsikt i kärnfrågan finge du ha ett harnesk. Det är så ett öppet forum i en demokrati fungerar, vi kan utbyta åsikter högt och lågt. Efter att ha levt ett decennium i Berlinmurens skugga vet jag att det kan vara rätt mycket annorlunda.

Absolut - visst kan man skriva så! Och hade det varit det du hade skrivit så hade jag inte sagt något. Men nu var det ju inte det du skrev, utan följande:Det som stör här är inte den inskjutna prepositionsfrasen (som alltså i sin helhet är en prepositionsfras - inte en bisats inledd med en PP (även om den innehåller en bisats, vilken fungerar som rektion)), utan det faktum att "Från någon som i egenskap av doktor hade jag förväntat mig ..." inte hänger ihop. Som du säkert redan vet fungerar ju inskjutna fraser och satser på detta sätt: de ska gå att ta bort utan att resultatet blir osammanhängande. Sen inser jag ju också att det du skrev bara var ett misstag - inte ett tecken på språklig inkompetens - men jag blev som sagt provocerad av det du skrev, vilket var barnsligt av mig. Nu börjar du likna den Goneril vars inlägg jag alltid tyckt om 😊 Intressant "nördig" reflektion över språkliga finesser, utan inblandning av barnsliga påhopp 👍 Och i denna reflektion har du givetvis helt rätt - när jag tolkade din bön om mer akademiska synonymer tänkte jag enbart på strikt vetenskapliga termer, vilket ju var en alltför snäv tolkning; akademin omfattar ju även i allra högsta grad de sköna konsterna (inklusive i det här fallet poesi (även om du ju främst gav allmänt litterära exempel snarare än exempel på poesi)). Jag älskar dina litterärt vackra exempel! Sen känns det ändå för mig betydligt naturligare att använda "vrålkåt" - speciellt från det perspektiv jag hade som 12-åring - men jag håller helt med dig om att dina förslag är mindre råa, eller vad man ska säga. Som en parentes kan nämnas att tyskans "geil" är flitigt använt i mitt favoritband Rammsteins texter 😊 Har du hört dem? Deras språkbehandling är lite utöver det vanliga i den genren, och bandets sångare, Till Lindemann har även gett ut poesi vid sidan av sin musikerkarriär.

Tack för dina kommentarer, jag insåg mitt misstag och gjorde en rättelse. Jag gillar bisatser, vi har ju till exempel BIFF-regeln att luta oss mot, men man ska inte överanvända dem. Med alltför många inskjutna satser blir texten svårläst. Detta påpekades av handledarna på HUM men ibland glömmer jag det. Jag tror att det är min "halvtyska" bakgrund som spökar, i tysk grammatik är  "Nebensätze" viktiga.                                                                                                                                                             Nu ska jag emellertid ta en paus från FL och inte slåss  mot väderkvarnar ett tag; jag syftar inte på dina tänkvärda inlägg utan andra där trådstartarna inte verkar mottagliga för synpunkter. Inga väderkvarnar blir det, men återigen ett möte med Louise Bourgeois utanför Guggenheimmuseet i Bilbao.                                                                                                                                Jag tackar för Rammstein-tipset, men det blir först lite repetition av Cervantes "galenskaper" om man får uttrycka sig så vanvördigt om en mästare.

Haha, you and me both - vad gäller både gillandet och överanvändandet av (inskjutna) bisatser 😊Enjoy! 😊