Är det ok som singel att göra insemination?

Men allså, båda föräldrar kan dö samtidigt eller det finns pappor (och mammor) som dör varandra då är barnet ändå ensamt. Man kan ju inte gå omkring o förutsätt att de ska hända hemska saker hela tiden, då kan man inte leva.

Med den skilsmässostatistik vi har i det här landet så kan jag inte se att det alltid skulle vara bättre att vara två föräldrar.
Vilket är bäst - "du har ingen pappa" eller "din pappa bryr sig inte om dig sedan skilsmässan"?

Det viktigaste tror jag är att man vid insemination verkligen gör ett aktivt val att skaffa barn - till skillnad mot de många barn som kommer till av en slump i ett, ibland inte så bra, förhållande.

Obs! Tillägg till mitt inlägg ovan.

Jag menade givetvis inte att alla pappor är så att de inte bryr sig om sina barn efter en skilsmässa - men det kan ju inte jag som mamma veta innan jag skaffar barn med en karl  - tillräckligt många pappor "drar" vid en skilsmässa för att man måste ta med det i beräkningarna. Tyvärr.

Håller med!

Nästan ordagrant som jag tänkte skriva så jag citerar istället

Jag tycker att det är ok, kanske för att jag själv skulle kunna tänka mig det alternativet för att få en familj ifall jag är singel när jag är över 35. Nu verkar det dock som att jag har en karl att skaffa barn med, men man vet ju aldrig.

En "reserv-förälder"?
Det är ett problem som enkelt skulle kunna lösas med en typ av "gud-föräldrar" som tar hand om barnet i händelse av att föräldern förolyckas.

Självklart! :)
Jag tycker alla har samma rätt till att få barn. Singel som partner, man som kvinna.
Kan man ta hand om sitt barn och ge det kärlek och vad barnet behöver så funkar det även om man är själv.
Mina 2 (snart 3) barn har kommit till genom insemination och jag är stolt över mitt beslut och ångrar mig aldrig! De är underbara gåvor som jag älskar mest av allt. Barnen accepterar att de inte har någon pappa och det är inget konstigt i vår familj, sen hur det blir senare kan jag inte svara på, men jag ska göra mina barn trygga och då tror jag att de kommer acceptera läget. De kan ju inte sakna något de aldrig haft liksom.

Varför vänta på den rätta mannen hela livet om det är barn man vill ha?

Man kan väl vara singel och göra insemination och låta pappan vara en del av barnets liv utan att man för den sakens skull måste vara tillsammans med honom. Att han bara är en kompis typ...

Ja om han också är singel och vill ha barn. Pojkar kan ju inte inseminera sig. men det kan bli vårdnadstvister.

Han måste ju teoretiskt sett inte vara singel. Men om han inte är det är det ju bra om hans partner är med på det hela.
Ja det kan bli vårdnadstvister men är det inte mindre troligt om man bestämmer redan innan inseminationen hur man tänkt sig det hela än om man råkar bli gravid med nån?

Var helt ensam med mina första 2 barn och det har ju gått toppen,så varför inte? :)

Absolut.

Min äldsta dotter kom till i ett förhållande men hennes pappa har inte brytt sig ett skit om henne. Hon träffade honom en gång som 1åring. Är idag 8år.
Dotter nummer 2 kom till genom insemination och hennes "pappa" har jag mer kontakt med än äldsta dotterns där det inte finns någon kontakt alls.
Mina barn mår bra och har mig och många andra runt omkring sig som ger dom allt dom behöver. Kärlek, omsorg, uppmärksamhet och det materiella.