kommunikationen brister
Så står vi där igen, dagen efter ett bråk. Börjar bli en vana tyvärr.
Kort om oss, han har två tonåringar, jag har två mindre barn, vi har bott ihop i ca 1.5 år nu.
Problemet är som följer. Jag tar upp något som jag har tänkt på och som jag vill ska bli bättre i vårt förhållande/samliv. Han tar det direkt som kritik. Han säger ex: Du kritiserar mig hela tiden" hur fan kan det bli bråk jämt om pyttesmå grejjer, och hur undviker man det? Det är som om han inte LYSSNAR på det jag säger utan vänder det till något helt annat, och blir kall mot mig, när jag sedan säger, varför blir du sån? så säger han inget, och då blir jag irriterad.
O så håller vi på. Slutar med att jag går ut ur sovrummet och sover nån annastans i huset och dagen efter så är det tystnad.
Jag vet snart inte vad jag ska säga för att det inte ska bli fel varje gång. Jag kritiserar verkligen inte honom utan det är mer att jag säger vad jag känner i vissa situationer. Men nu har jag börjat fundera om det är bättre att hålla käften?
Men så kan man ju inte leva, man måste ju få ta upp saker man tänker på som kanske är lite jobbiga, men som ändå behöver diskuteras, utan att det ska behöva lite jordens bråk om det. Eller?
