Efter att ha fått resultatena v Dr G har vi räknat och funderat. Vi är alltså genetiskt för lika varandra och mitt immunförsvar attackerar alla embryon med makens DNA som vore det mutationer på mina egna celler. Mitt immunförsvar är efter alla dessa behandlingar alldeles topp-tunnor-rasande och attackerar obönhörligen allt som tar sig in och skall fästa i livmodern. Dr G säger att det är behandlingsbart, med LIT men.... det skulle krävas två LIT initialt inom loppet av tre veckor (a £850 plus resa och boende för två till London två gånger på tre veckor), följt av nya tester (£1000 plus resa och boende för två i London). Om allt därefter är OK kan vi åka till Riga och hämta våra sista tre embryon (€950 plus resa och boende i Riga för två). Om allt inte är OK blir det ytterligare minst två LIT till (jepp, återigen £850 x2 plus resa och boende i London för två personer två gånger inom tre veckor). Om embryona inte fäster måste vi göra en ny ÄD (SEK 70 000) alternativt en embryoadoption (oklar kostnad), eftersom mitt eget AMH (0.6) är för lågt för en egen IVF. Skulle vi lyckas bli gravida följer sedan LIT i London var 6:e vecka (£850/gång plus resa och boende för två) under hela graviditeten för att min kropp skall förhindras från att utveckla antikroppar. Eftersom vi inte täljer pengar med smörkniv har vi övergått till plan C, som numera är uppgraderad till plan A. Surrogatmamma. Antagligen borde man skämmas eller ha ångest däröver, men efter alla dessa år i träsket har den moraliska kompassen slutat peka norr. Alla som har tips om SM får därför väldigt gärna inboxa mig.
Hej hemliga damen 
Jo det är bra med de små.De är 2,5 år nu.
Ingen dans på rosor att ha tvillingar,men de är underbara.
Allra goast när de sover...då älskar man dem mest 
Man är väldigt begränsad i vardagen med saker som för de med ett barn går som en dans.
Men det blir lättare ju äldre de blir
tack för du frågade Kram
Isisis-skönt att ni mår bra!
Gaaa - 4 månader är inte länge för den kliniken.Ett tag var det dubbelt så länge.
Gaaa: jag är 39, så tick tack, tick tack.... men tack för tipset!
Mailade Unica igen och har fått svar. De har ingen väntetid.
Undrar lite hur ni har gjort:
Har ni åkt en gång till kliniken eller 2?
Tar det 2 månader från första medicineringen till utplock för er också?
Vilka mediciner har ni fått?
Tacksam för svar!
Hej, ville bara berätta att vi var på Kreta och fick äggdonation och idag är jag mamma till en liten kille och en liten tjej på 4 månader.
Hej! Jag hoppar in här för jag känner att det skulle vara så skönt med lite stöd fr er som varit med om samma sak. Min man och jag har har gjort fyra misslyckade ivf och två avbrutna. Jag har hela tiden varit rädd för att behöva gå vidare med ÄD men nu har vi inget val, är 44 och har dåliga ägg. Var 40 när vi startade med ivf. Har ni nojat er över att barnet inte kommer ha era drag? Att ni inte ska ha lika starka moderskänslor? Vi ska göra ÄD i Spanien och nu när det snart är dags oroar jag mig över att de inte hittat en blond och lång donator. Vi får inte reda på ngt mer om donatorn än blodgrupp.
Hej Myran! Dessvärre är ju den här tråden rätt död mot vad den brukade vara men jag ger dig min syn iallafall. För min del så har längtan efter barnet överskuggat nödvändigheten av att det ska vara likt mig. Man blir så luttrade till slut efter alla minus och missfall att bara det blir ett barn så vore jag nöjd. Fast jag är brunett med en man med bruna ögon så det kanske spelar roll mer när man vänder sig söderut och är blond. Jag har också lärt mig här på FL att barnet när det växer i ens mage antar ens drag. Googla på det. Och moderskänslor kommer inte på posten ens när det är ens egna ägg. mycket händer m alla hormoner efter förlossningen och depression är t ex jättevanligt även om det sällan prats om det. Så försök att inte oroa dig för de här bitarna, det gynnar inte din kropp. Märkligt att du bara får reda på blodgrupp förresten. Vet en tjej som tycker att hon borde kört på ÄD tidigare istället för att envisas med sina gamla ägg. Välkommen till ÄD-familjen!
Tack snälla Hemliga Damen för ditt svar! Kram
Lite nojig är jag, därför är det så skönt att vissa länder försöker hitta en tjej som är lik dig och har samma intressen
Där försvann min oro, nu ska det bara bearbetas att man inte får biologiska barn är själv bara 37 år och har gjort 6 ivf..
Gaaaa, jag vet hur du känner! Jag nojar jätte mycket!!!! Men det är fantastiskt med stödet som ni andra ger genom att dela med er av erfarenhet, kloka tankar och stöttande ord.
Minus på stickan och livet är skit. Vi lägger ned nu, av ålder och ekonomi. Konsekvensen av det där minuset blir större den här gången än tidigare. sorgen över hur ens liv inte blev och skulden över valen jag inte gjorde. Och rädslan för att bli ensam som gammal. Och hålet efter att inte få se och vara del av en liten människas tillkomst och uppväxt.
Tack Gaaa!
Hemliga damen,många tankar o styrkekramar till dig...
Till andra i tråden,som fö verkar var väldigt stilla, kan jag bara säga att jag gjort både ÄD och ED och alla orostankar som fanns iannan man tog de stegen är borta. Man älskar sina barn ! Med egna eller andras gener , till helt häften eller inget alls. Barn kan komma på många sätt men de kommer genom kärlek, det är det viktigaste.
Lycka till alla som fortsatt kämpar !