Kan man tvinga ett barn till att bli mindre mammigt?

Ilse: precis - små små steg i taget! och får hon bara vara involverad lite i syskonet och känner att det finns plats även för henne så kommer det nog att gå alldeles utmärkt! Mammigheten får vi leva med men det har sina ljusa stunder också vi är väl bäst (?) helt enkelt

Jag tror inte man kan tvinga ett barn att bli mindre mammigt. Har själv en extremt mammig 6-åring. Kanske hjälper det om du tillbringar ännu mer tid med henne + att hennes pappa hämtar på dagis ibland.

Ilsa: samma hos oss- vi tillbringade all vaken tid tillsammans men kunde göra så till slut att vi delade upp läggningen. Sen sover vi hela nätterna i samma säng, kloss med varandra.
Övrig tid (dagis och i samspel med andra) upplevs han som en trygg och glad liten kille. Men sen kommer mammigheten i alla situationer där man kan välja mellan mamma och pappa - då är det bara mamma som funkar.

Cloud Berry och Silversand: Jag förstår att rubriken är provocerande, men se det så här istället så kanske det blir lättare att komma med ett konstruktivt svar: 

Men blir det inte väldigt konstigt att er 3-åring tillåts bestämma över hur du ska ligga?

Skönt att du inte blev arg eller ledsen. Det är svårt att uttrycka sig rätt i skrift. I alla fall tycker jag det. 

Så tror och tänker jag.

Känner igen det där massor...och vår 3-åring fick syskon i maj förra året.
Men, hon har accepterat att jag även måste ta mig an lillasyster.
Jag har involverat henne jättemycket med lillasyster, hon har fått hjälpa till med blöjbyte, nattning, sånger och diverse ting.
Sen har jag tagit henne på tu man hand och typ handlat där jag berättat hur kul det är när hon är med mig.
Men nattningen.....det var bara jag och är än.....funderade på hur olika pappan och jag nattade och kom fram till att det var rätt lika förrutom att han är väl mer bestämd.

Provade då positiv uppmuntran, "pappa är ju så rolig när han läser sagor" och "Oj, vad pappa saknar att natta dig för han tycker också det är så mysgt" etc.
Fast skillnaden är att hon sover i egen säng (med undantag för i vintras när hon kom in på nätterna).
Detta har gett resultat. Senast i morse sa hon att hon ville sova med pappa ikväll,.

Det där med hur man ska ligga i sängen, jodå...där var Amelia med. Men där satte jag stop rätt snabbt. Jag förklarade för henne att mamma låg bäst med ryggen emot eller dylikt men att hon kunde ju hålla handen på mig så att hon visste att jag var nära. Blev ett par gånger med protester och då fick jag säga ifrån att om hon verkligen ville att jag skulle stanna tills hon somnat så fick hon acceptera hur jag låg för jag ville också ligga minst lika bra som hon.
Det köptes....

modesty: mycket klokt skrivet tycker du lyckats utrycka dig perfekt i skrift!

Vi "genomdrev" varannankvällsläggninge på det viset - det hade eskalerat till total katastrof innan om sambon ens gjorde ett försök vilket ju inte är hållbart och ingen blir glad av i längden. Det fick T dessutom att hålla ännu hårdare fast vid mig. Så vi pratade helt enkelt med T och sa att nu har jag och pappa bestämt att vi delar på läggningen - idag är det min tur men i morgon är det pappas tur! Sen pratar vi om det nästan varje dag och T har stenkoll på vems tur det är och faktum är att han känns nöjdare.
Det viktiga är att också att berätta att jag finns där fast jag inte lägger honom, att jag finns där fast det är sambon som hämtar på dagis osv. Viktigt också att markera pappans roll precis som du säger - för vi vill ju vara mamma, pappa med ett barn och inte mamma, barn och så en pappa som får stå lite vid sidan av.

Ilsa: Jag är också med min pojke all ledig tid, men det räcker inte för honom. Han vill att jag ska sluta jobba....Han har sagt det många gånger. Mammigheten kan i perioder minskas genom att min sambo ägnar mer tid med honom.
Eftersom du redan är all ledig tid med ditt barn så vet jag inte vad du kan göra mer. Kan pappan göra saker med dottern på helgerna när hon är pigg och inte mammig? Då kanske hon accepterar pappa vid läggningen efter ett tag?