Jag har ångest och mår inte bra.
Hejsan!
Jag är 18 år och väntar mitt och fyra år äldre sambons, första barn.
Det är så att jag har panikångest och när det visade sig att jag var gravid, fick
jag sluta med min medicin, åt Sertralin 75mg om dagen. Är nu i v.35 och ångesten har slagit till och blivit starkare än förut. Jag har katastroftankar, är rädd för framtiden, kan inte titta på nyheterna, hyperventilerar och funderar ofta på om bebisen rört sig och om något är fel. Som om jag inte har turen att min graviditet går hela vägen och att barnet överlever. Gråter ofta på kvällarna, känner dödsångest och har enormt svårt för att somna.
Min sambo är underbar och stöttar mig så gott det går. Vi har varit tillsammans tre år och han känner mig utan och innan, men det börjar bli jobbigt för honom med, när jag gråter och han inte kan trösta mig. Oftast så somnar jag i hans famn, pga utmattning efter all gråt, jag sover väldigt oroligt och drömmer mardrömmar, ibland får sambon väcka mig för jag gråter i sömnen. Det är jobbigt att må så här och jag har en kontakt på Bup, men det känns inte som om det räcker. Vad ska jag/vi göra? Liten föds ju snart och samtidigt som jag ser fram emot det, och längtar, så vill jag stanna tiden och bara hitta mig själv. Det känns viktigt att jag mår bra när bebisen föds och för mig känns det viktigt att jag mår bra, inte bara för min skull, utan även för sambons och barnets skull. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra för att ändra det här? Jag mår inte bra för tillfället och känner ångest av att vara själv. Sambon kan ju inte vara hemma från jobbet, han måste ju jobba och det förstår jag ju, men helst av allt så önskar jag att han bara var hemma och lät mig vara ledsen, men det är ju ingen bra lösning det heller. Kan du hjälpa mig?
Kram Mickan