Är jag löjlig eller känner fler samma sak? (Svärmors problem)

Både min mamma och min svärmor vill(e) väldigt, väldigt gärna handla till bebisen. Det gick så långt att de (var för sig) sa till mig att jag inte fick köpa något, eftersom de hade köpt så mycket. Jag sa bara att de gärna fick handla, men att jag också tänkte göra det, eftersom jag också tyckte att det var roligt. Nu börjar det mattas av lite, men inte helt. Med min mamma kan jag enkelt säga att om hon vill köpa något så skulle vi behöva X, vi gillar Y, men med svärmor är det inte så enkelt. Jag tackar och tar emot, och är det något jag verkligen gillar så tackar jag lite extra, och visar verkligen att jag gillar det.

Presens indikativ: Det du skrev i slutet, skillnaden mellan din egen mamma och svärmor. Exakt så är det här med! :)

Högre upp (lat som jag är orkar jag inte kika efter), skrev någon att jag kunde sälja det på tradera, å spara pengarna till grabben. SMART!! Det hade jag faktiskt inte tänkt på själv!! En underbar idé! Tack så mycket!!

Skönt också att se att det är fler som har samma problem som jag själv. Så jag inte är ensam i världen ;)

Samtidigt blir det så väldigt svårt att bara "ignorera frågan" eller också att "ignorera" kläderna. För då kommer det som man absolut inte vill höra, -Varför har han aldrig dem kläderna för?-
Feg som jag är vågar jag inte säga ifrån.

Men ja, tack alla för alla snälla saker ni skrivit och goda råd.
Jag har tagit åt mig allt i sammans och ska försöka tänka positivt och framåt! :)
Vem vet, snart kanske grabben får in ytterligare några slantar på sitt sparkonto! hihi

Jag tror att hon vill vara farmor och visa kärlek på det enda sätt hon kan just nu.
Han är ju bara 3 mån, det finns så få beröringspunkter där ditt barn och hon kan mötas än, så att handla saker till honom, blir ett sätt att visa sin kärlek och glädje.
Där kan hon bidra, det betyder inte att hon tar över din mammaroll, bara att hon lever ut sin farmorsroll, det är ju nytt för henne också.
Speciellt om det är första barnbarnet.

Låt henne hållas, hon kommer hitta andra vägar när barnet blir äldre och det lär lugna ner sig, du och din man kommer alltid ändå vara nummer ett för ditt barn.

Det kan ingen ta ifrån er.

Okej, det är lite knepigt. Men själv tänker jag att om folk vill ge mig pengar, eller betala saker åt mig, så får de gärna göra det. Jag kan ju använda mina pengar till annat då.

Sen kan du ju handla själv till barnet och använda de saker du gillar och sälja sånt du inte gillar på Tradera.

När vår grabb var liten fick vi miljontals plagg. Vi brukade se till att grabben hade på sig något plagg åtminstone en gång och fotograferade honom i det och skickade fotot till givaren. De behöver ju inte veta att han bara använde plagget i två timmar.

Min son är första barnbarnet på min mans sida - dessutom första barnbarnsbarnet! (Ja, min mans mormor å morfar och farmor och farfar lever) Så gissa om ungen är bortskämd
Men jag säger som många här ovan - det kommer att mattas av!! Tidigare så var det presenter VARENDA gång vi kom å hälsade på, eller när dom kom till oss. (ÄVEN om vi kom utan att meddela innan!!)

Men nu har det lugnat sig lite. Svärmor vet att jag inte alls gillar att shoppa - varken till mig själv eller sonen. Hon vet dessutom att jag är för snål för att köpa PoP kläder, så hon brukar TVINGA ut mig på shoppingturer å passa på att gå på PoP å köpa det vi behöver till sonen - hon kan vara rätt så säker på att det inte blir dubletter iaf.

Jag upplever det inte alls som ett problem då jag älskar mina svärisar, men jag kan absolut förstå dig om du inte riktigt kommer överrens med henne sedan innan.
Har hon fler barnbarn?? Om inte så får du väl hoppas att det kommer snart - för det brukar vara nyhetens behag

Min son ska få en ny liten kusin (då min makes syster ska få smått) så det ska bli intressant att se vad som händer då...

Problemet med att visa upp eller fotografera ungen i alla presentkläder är att givarna kan få för sig att man älskar dem, och fortsätta köpa mer i samma stil. Jag är väldigt noga med att ha på barnet kläder jag gillar när vi är där. Ofta hittar jag något i presenthögen som jag faktiskt gillar, som inte bara är det minst onda, och då väljer jag det. Är allt hemskt tar jag nog något helt annat.

Visst, jag kanske är otacksam, men kläder skickar signaler, och jag är rätt noga med vad jag och mitt barn sänder ut. När hon blir stor nog att välja själv blir det en annan sak.

Jag är i ungefär samma sits som du, TS. Ofta känns det som min svärmor handlar grejer och kläder bara för att ha en ursäkt att komma hit (vilket hon inte behöver ha). Och hon går händelserna i förväg, i julklapp (ungen var då 1,5 mån) köpte hon pussel och andra leksaker, osv, osv...det man kan känna sig snuvad på då är ju just att få välja ut första pusslet, första skorna, den hoppgunga man vill ha, osv. För nånstans så blir det ju plötsligt väldigt onödigt att handla de sakerna själv när man redan fåttdem. Även om de inte alls är vad man själv valt...
Jag har personligen dock alltid varit väldigt klar över hur jag vill fostra mitt barn i "present-avseendet"; vid jul och födelsedagar, och speciella behov, men i övrigt får man önska sig och längta. Detta är något jag även informerat såväl svärföräldrarna som mina egna föräldrar om, och jag har sagt att så länge han är så liten att han inte förstår e det ok, men när han närmar sig året är det slut på alla gåvor vid varenda träff. Men det är jättelurigt att försöka prata om, man vill ju inte vara otacksam. Samtidigt som jag blir så J***LA trött på att hela tiden tacka och bocka  för allting onödigt hon kommer med. Och jag önskar, precis som du, att hon kunde fråga om det är något vi behöver, och inte bara handla en massa som blir liggande för att det inte är praktiskt/för tidigt/inte passar, osv...

Carbride, det är lite där också problemet ligger, jag älskar att shopa, både åt mig och grabben, också åt sambon. Och jag är allt annat än snål när det kommer till grabben!
Han ska ha det bästa ;) !!

Dessutom gillar jag kanske, 1 av 5 plagg vi får därifrån. Men använder han det inte så pikar hon om det. Då jag gärna inte hamnar i diskussion med henne för det blir på tok för jobbigt för mig så vet jag inte vad ja ska svara.
Sambon är också deras ENDA barn. Så ska det bli fler barnbarn, ja då är det ifrån oss..

Jag själv hade varit överlycklig om min sons farmor kunde visa lite intresse för honom.
Sedan han föddes så hade de träffat honom kanske 5 gånger.
De bor ca 40 minuts bilväg från oss.
Han fick inget i varken julklapp eller födelsedags present.
Min sambo har en dotter sedan tidigare och hon får saker hela tiden men vår son får inget.
Dottern fick massa julklappar och hur mycket som helst i födelsedags present.
Nu innan påsken så ringde svärmor till min sambo och sa att hon ville träffa dottern så han fick åka och möta henne, då fick dottern påskägg och sambon fick oxå men vår son fick inget.
När dottern senare på kvällen skulle visa mig sitt påskägg hon fått av sin farmor så sa tösa att - M får inget påskägg av farmor för farmor tycker inte om honom.
Det var inte kul att höra från en 6 åring vill jag lova.

Jag vet inte hur många gånger jag och sambon diskuterat detta med att hans mamma inte bryr sig om vår son, men sambon upplever inte det på samma sett som jag gör.
Hans mamma skyller på att hon aldrig får träffa vår son, men de få gångerna som de träffat honom så har hon inte brytt sig om honom utan bara haft intresse för sambons dotter.
Min sambo är mer eller mindre tvingad av henne att åka dit med sin dotter varannan helg men varken jag eller vår son får följa med.
Vi tillhör enligt henne inte hans "riktiga" familj.

Så jag tycker även om du känner såhär att du vill betala saker till ditt barn så var glad över att du har en farmor till ditt barn som visa intresse och vill vara med under ert barns uppväxt.

Tyvärr så känner jag inte att jag faktiskt vill vara glad över det. Då det blir på tok för mycket.

Å ditt problem som du har med din svärmor... prata med henne?
Båda barnen är lika mycket hennes barnbarn.
Och kan inte du prata med henne, så får helt enkelt din sambo prata med henne.
Det blir synd om barnen när dem blir äldre.

Tyvärr hade jag det exakt likadant under min egen uppväxt. (fast här var det sonen istället för dottern som gällde)
Och min mamma sade snällt till svärmodern att "ska du ha honom med så får du ta med henne också. Det ska vara på samma vilkor för mina barn. Ingen är mindre värd än den andre. "

(Här var det också att vi båda barnen hade samma föräldrar)

Så det jag nämnde innan, snälla ALLA som tänker fortsätta kommentera kring detta. Sluta säg att jag ska vara glad över det, för det varken orkar eller vill jag vara då det blir på tok för mycket, och jag vet allvarligt inte vad det finns att vara glad över.

Det finns så sjukt mycket olika sett man kan visa glädje och kärlek på istället för att köpa saker. å måste man köpa saker, ja men då finns det alltid massor med annat vi behöver till hemmet.
Å säg inte igen att jag ska prata med henne om det, för det kommer aldrig hända.
Jag fungerar helt enkelt inte ihop med henne alls. Dessutom tänker jag inte göra situationen värre mellan oss än vad den redan är.

Min svärmor kommer också med massa onödiga grejer hela tiden. Försöker vara tacksam men ibland är det svårt. Hon frågar inte utan köper oftast saker som vi redan har. Kläder som känns helt onödiga och som bara blir liggandes. En dag kom hon med en bingolott (!) till sonen. Han är 16 månader och varken jag eller sambon har lust att spela/titta på det. *lol* Ganska komiskt egentligen om jag bara inte blir så irriterad. Jag vet att hon bara vill väl men det bästa vore ju om hon frågade vad han verkligen behöver istället.