hur förändrades era liv/rutiner när ni fick barn?

så klart de kan ändra sig. men kan tänka mig att vi mammor kanske har nån städhormon i oss som sätts igång när vi får barn,  fan tänk på när man boar bara innan ungen ute   o nog lättare att se skiten när man går hemma oxå.  Märker stor skilland på när nån av oss hemma. helt plötsligt tycker gubben det stökigt när han hemma med barnen o han städar o vise versa   

Jag har i alla fall inte fått varken morgonpigg- eller städhormoner när jag fick barn. För oss är det självklart att vi delar på allt och stiger upp varannan morgon så att den andra får sovmorgon, eller sovmorgon och sovmorgon till åtta ungefär brukar det blir.

Jag tycker absolut att du ska kräva att han ändrar sig, han är lat helt enkelt.

Jag minns småbarnstiden som en skjuts in i hemmafrulivet...
Att han jobbade var ju en anledning, men se upp för när man väl jobbar själv så blir man lätt en tjatkärring om man fortfarande har huvudansvaret.
Inga hormoner har hjälpt mig att städa, möjligen de sura när man aldrig fick hjälp...

jag sa det till sambon, att hade han varit hemma med dottern hade han fungerat lika dant efter ett tag - men han vägrade köpa det. så jag blev nyfiken på hur det har fungerat för er andra.
Sen är det ju klart att man har lite extra energi och vilja till att ha ordning och reda omkring sig, men framför allt tror jag det handlar om att man gör och rkar det man måste.

ingen tycker väl det är kul att gå upp och byta bajsblöjor mitt i natten, klart jag heldre ligger kvar i sängen och sover vidare. men det som måste göras - det gör man. oavsett hur trött man är. det finns inga hormoner som spelar in där inte!

Även om du inte är piggare nu än innan så går du väl upp om du måste? Det är lite det jag försöker få min sambo att förstå, att jag är inte pigg när kl är 6 på morgonen, men har vår dotter sovit klart då så är det ju bara att stiga upp. det finns liksom inga andra alternativ. skillnaden mellan oss två är att jag gör det och han ligger kvar i sängen. och han kan ju göra det, eftersom jag går upp. hade inte jag funnits med i bilden är jag övertygad om att han hade gått upp - även fast han saknar kvinnohormonerna

Men hur såg det ut innan ni fick barn då? låg huvudansvaret för hushållet på dig då också? Jag tror det är lätt att man tar på sig den rollen när man är hemma och mammaledig, men jag tvivlar starkt på att det är något som vi kvinnor har medfött i våra gener att vi "blir sånna" när vi får barn.... eller?

Det enda som jag såg hormonerna hjälpte mig var att kunna klara sig på lite/störd sömn. Jag kunde vara utvilad även om jag fått sova 2 timmar i stöten i kanske 6 timmar sammanlagt. När jag slutat amma märkte jag hur trött man blev av att vakna stup i ett.

Annars är det väl inte mycket hormoner som spelat in. Jag tycker inte alls det är kul att städa eller känner att det är "ok". Det är ett nödvändigt ont för jag vill som du sa att barnen inte ska ha det så skitigt omkring sig. Särskilt inte när de leker mest på golven... Kryper och har sig.

Rutinerna ändrades för oss båda. Det blev mer att städa, diska, tvätta när man inte ville låta det stå framme över en dag. Även om min man jobbar så tar han en del hemma när jag var mammaledig. Samma som när han var hemma 10 mån hjälpte jag till när jag kom hem. För oss kände vi att det var "lättare" att vara på jobbet än gå hemma. På jobbet har man sina raster, umgås med vuxna och har inte barn kring sig som behöver 100% uppmärksamhet i stötar. Man är trött efter en dag på jobbet - ja. Men man är också trött efter att ha tagit barnen en hel dag. 

Precis, det är det jag menar, jag går upp för att jag måste, likaså min man. Ingen av oss hade precis lust att stiga upp 5.30 då dottern tyckte det var morgon den tiden dom två första åren av sitt liv.